Friday 12 September 2008 photo 2/3
|
LÄS .. Texten är värd att läsas :') <3
När kärleken blåser en vind över flickan och pojken fylls deras lungor med en ny härlig luft som bär dem upp och får de att känna sig som världens lyckligaste. I deras magar flyger fjärilar omkring och i kinderna odlas tomater. De ler och de ser inget annat än varandra. Mysiga kramar och underbara kyssar. De är förälskade. De börjar tillbringa mer och mer tid med varandra, för den tiden de är tillsammans, det är den allra bästa. Efter många fina stunder sitter de ute tillsammans en kväll, månen lyser klart och luften känns extra ljuv. Pojken tar flickans hand i sin. De kysser varandra, pojken ser in i flickans underbara glittrande ögon som är fyllda med så mycket kärlek och ömhet, han viskar tyst de finaste orden, jag älskar dig. Flickan ler, hon blev rörd. Hon sa att hon älskade honom också, för det gjorde hon, verkligen. De omfamnade varandra och insåg hur lyckliga de var tillsammans, att tillsammans fyller de deras liv med mening. Alla fina stunder, alla känslor som finns där, all den kärlek de delar, de gör deras liv till något speciellt, något extra fint. De önskar att dom alltid kommer vara tillsammans, att det alltid fick vara dom. Men önskningar går inte alltid i uppfyllelse. Flickan får mycket tragiskt reda på att hon har cancer. Även om pojken finns vid hennes sida och gör hennes stark, så räcker det inte. Flickan överlever inte. Pojken står ensam kvar i världen. Han är inte längre densamma. Hans hjärta som han gav till flickan är borta. I honom finns bara ett tomt svart hål som gör så ont. Han tänker på alla stunder de haft, på hennes söta ansikte, hennes underbara skratt och hennes mjuka läppar mot sina. Han gråter. Han skriker. Han slår i allt han ser och faller sedan ner med händerna för ansiktet. Hans kärlek var borta, hans älskade flicka var borta föralltid. Vad skulle han göra? Av ilska på gud och smärtan av den outhärdliga saknaden till sin flicka tar han sitt liv. Hon var hans liv, hon hade tagit det med sig redan när försvann. I himlen möts dom igen. De omfamnar varandra och ler, nu vet dom, att dom kommer aldrig mer att skiljas. Nu är det dom förevigt. Två änglar som älskar varandra och blev skapta för att vara tillsammans. Nu skulle dom aldrig mer behöva släppa varandras händer ..
När kärleken blåser en vind över flickan och pojken fylls deras lungor med en ny härlig luft som bär dem upp och får de att känna sig som världens lyckligaste. I deras magar flyger fjärilar omkring och i kinderna odlas tomater. De ler och de ser inget annat än varandra. Mysiga kramar och underbara kyssar. De är förälskade. De börjar tillbringa mer och mer tid med varandra, för den tiden de är tillsammans, det är den allra bästa. Efter många fina stunder sitter de ute tillsammans en kväll, månen lyser klart och luften känns extra ljuv. Pojken tar flickans hand i sin. De kysser varandra, pojken ser in i flickans underbara glittrande ögon som är fyllda med så mycket kärlek och ömhet, han viskar tyst de finaste orden, jag älskar dig. Flickan ler, hon blev rörd. Hon sa att hon älskade honom också, för det gjorde hon, verkligen. De omfamnade varandra och insåg hur lyckliga de var tillsammans, att tillsammans fyller de deras liv med mening. Alla fina stunder, alla känslor som finns där, all den kärlek de delar, de gör deras liv till något speciellt, något extra fint. De önskar att dom alltid kommer vara tillsammans, att det alltid fick vara dom. Men önskningar går inte alltid i uppfyllelse. Flickan får mycket tragiskt reda på att hon har cancer. Även om pojken finns vid hennes sida och gör hennes stark, så räcker det inte. Flickan överlever inte. Pojken står ensam kvar i världen. Han är inte längre densamma. Hans hjärta som han gav till flickan är borta. I honom finns bara ett tomt svart hål som gör så ont. Han tänker på alla stunder de haft, på hennes söta ansikte, hennes underbara skratt och hennes mjuka läppar mot sina. Han gråter. Han skriker. Han slår i allt han ser och faller sedan ner med händerna för ansiktet. Hans kärlek var borta, hans älskade flicka var borta föralltid. Vad skulle han göra? Av ilska på gud och smärtan av den outhärdliga saknaden till sin flicka tar han sitt liv. Hon var hans liv, hon hade tagit det med sig redan när försvann. I himlen möts dom igen. De omfamnar varandra och ler, nu vet dom, att dom kommer aldrig mer att skiljas. Nu är det dom förevigt. Två änglar som älskar varandra och blev skapta för att vara tillsammans. Nu skulle dom aldrig mer behöva släppa varandras händer ..
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/matiiildaaah/265711560/