Tuesday 7 June 2011 photo 1/1
|
En vanlig tjej ?
Sitter här med musiken dunkade i öronen och tankarna flyger runt i mitt huvud.
Vad tänker folk när dom ser mig ? ser jag ut som den vanliga du vet den där "normala" tjejen eller kan man se på mig hur jag är du vet den där så kallade pojkflickan som är uppväxt med utåtsätt den "normala familjen" eller syns det att jag är uppväxt med mamman som har en sjukdom(utbrändhet) , med pappan som kämpar för att hålla ihop familjen , med en storebror som inte ofta är hemma och när han är de så är det tjaffs , med dom två tvilligarna som hela tiden bråkar och tjaffsar . klart det var "bra" när man var mindre och inte förstod vad som hände runt omkring en , hur det egentligen var. Att mamman i själva verket visade sig vara mer eller mindre alkolist , att det var anledningen till att Storebrorsan inte var hemma så ofta . Klart det tog hårt när man väl insåg hur allting var men just då tyckte man väl att det var rätt normalt? Du vet tills man fick höra mer och mer skit snack om ens egen mamma av sin egna bror, tänkte inte på det så mycket . Tiden gick och jag skaffade mig en pojkvän som under dom två åren vi hade fick se och höra det mesta om min familj, det var väl då jag började inse att det kanske egentligen inte var så normalt när barnen kunde gå ut på långa promenader på flera timmar för att slippa vara hemma och se sin egen mamma dricka glas efter glas på en vanlig dag . när saker och ting började rasa neråt , när pojkvännen var otrogen med nästan alla mina "närmaste vänner" kom tankarna flygandes varför händer detta mig ? tankar om att inte längre orka finnas kvar på denna jord , för hur mycket är man värd om den man "älskar" är otrogen, när vännerna sviker en , att mamman inte funnits med under ens uppväxt , att inte ha den där nära och bra relationen till sin mamma som alla andra har .. vad är då meningen med att stanna kvar och forsätta lida , förstätta spedera långa nätter ute i väntan på att alla där hemma ska somna så man kan komma hem .? Men jag höll ut , jag kämpade mig igenom det svåra helt själv och upptäckte många bra egenskaper hos mig själv , Det är något jag är extremt glad över att jag orkade stanna kvar för om jag inte gjort de hade jag aldrig träffat dom som står mig närmast idag. Det är klart tankarna sitter kvar i svårare tider men jag blir räddad av dom två mest underbara människorna som vandrar på denna jord , ett otroligt stort TACK till Kim och denise som får mig att klara varje dag som en dans på rosor , utan er vore jag igenting. ....
Slå en kommentar ?
Sitter här med musiken dunkade i öronen och tankarna flyger runt i mitt huvud.
Vad tänker folk när dom ser mig ? ser jag ut som den vanliga du vet den där "normala" tjejen eller kan man se på mig hur jag är du vet den där så kallade pojkflickan som är uppväxt med utåtsätt den "normala familjen" eller syns det att jag är uppväxt med mamman som har en sjukdom(utbrändhet) , med pappan som kämpar för att hålla ihop familjen , med en storebror som inte ofta är hemma och när han är de så är det tjaffs , med dom två tvilligarna som hela tiden bråkar och tjaffsar . klart det var "bra" när man var mindre och inte förstod vad som hände runt omkring en , hur det egentligen var. Att mamman i själva verket visade sig vara mer eller mindre alkolist , att det var anledningen till att Storebrorsan inte var hemma så ofta . Klart det tog hårt när man väl insåg hur allting var men just då tyckte man väl att det var rätt normalt? Du vet tills man fick höra mer och mer skit snack om ens egen mamma av sin egna bror, tänkte inte på det så mycket . Tiden gick och jag skaffade mig en pojkvän som under dom två åren vi hade fick se och höra det mesta om min familj, det var väl då jag började inse att det kanske egentligen inte var så normalt när barnen kunde gå ut på långa promenader på flera timmar för att slippa vara hemma och se sin egen mamma dricka glas efter glas på en vanlig dag . när saker och ting började rasa neråt , när pojkvännen var otrogen med nästan alla mina "närmaste vänner" kom tankarna flygandes varför händer detta mig ? tankar om att inte längre orka finnas kvar på denna jord , för hur mycket är man värd om den man "älskar" är otrogen, när vännerna sviker en , att mamman inte funnits med under ens uppväxt , att inte ha den där nära och bra relationen till sin mamma som alla andra har .. vad är då meningen med att stanna kvar och forsätta lida , förstätta spedera långa nätter ute i väntan på att alla där hemma ska somna så man kan komma hem .? Men jag höll ut , jag kämpade mig igenom det svåra helt själv och upptäckte många bra egenskaper hos mig själv , Det är något jag är extremt glad över att jag orkade stanna kvar för om jag inte gjort de hade jag aldrig träffat dom som står mig närmast idag. Det är klart tankarna sitter kvar i svårare tider men jag blir räddad av dom två mest underbara människorna som vandrar på denna jord , ett otroligt stort TACK till Kim och denise som får mig att klara varje dag som en dans på rosor , utan er vore jag igenting. ....
Camera info
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mattsson-e/491150516/