Next day

Previous day

Sunday 20 February 2011 photo 1/1

har googlat på börjedals gård,
kollat runt på olika länkar i nån timme.
kollat på olika människor som har skrivit om bdg eller lagt ut bilder.
varför plågar jag mig själv ens?
jag saknar ihjäl mig.
jag behövde verkligen det stallet.
det är helt sjukt hur mycket jag saknar allt dom hade med bdg att göra.
vara i stallet, prata skit med anita, pyssla med hästarna,
träffa folk och massa annat.
men jag ska iallafall ta mig i kragen och åka till max snart.
det är ju bara 20 minuter dit,
och ändå blir det aldrig av att jag åker dit.
det känns som att han kanske har glömt bort mig
och att om jag träffar honom och han inte ser på mig som han brukade,
då kanske det liksom inte finns något "vi" längre.
jag är bara så rädd för att förlora honom helt.
så länge han finns i mitt minne och mitt hjärta så är ju allt som förut,
men vad händer om det inte är som förut egentligen?
då kommer jag gå sönder.
jag kan sitta och kolla på max-bilder i timmar,
sakna och tänka tillbaka på våra underbara stunder.
då när det verkligen var vi två mot världen.
låter som världens klyscha men så var det verkligen.
inget kunde stoppa oss när vi var tillsammans.
inget kunde stänga av känslan jag hade jag satt på hans rygg.
allt var så perfekt och underbart.
ända till den dag anita berättade att hon skulle lägga ner ridskolan.
jag försökte övertala mamma att vi kunde hyra max,
annars kunde han hamna vart som helst,
men vi hade inte dom pengarna.
ridskolan lades ner,
men jag är så otroligt tacksam för att jag praoade en vecka där innan det.
tacksam för att jag fick en hel vecka med max att kunna ta farväl.
även fast vi skulle och kommer ses i framtiden, så visste jag inte om jag skulle få rida honom någongång mer.
det vet jag inte nu heller, men det visar sig.
sista gången jag såg max innan jag åkte hem från praoen, sista gången jag var på börjedals, sista gången jag var där på riktigt,
då grät jag floder.
jag grät när jag var med honom och sen i bilen, det var hemskt.
allt som var så underbart innan, bara raserades och kastades bort.
jag är tacksam över att jag har så många filmer och bilder på honom,
så mycket lättare att komma ihåg hur det var då.
det är viktigt för mig, jag vill aldrig glömma stunderna i det stallet.
alla härliga och otroliga stunder.

0 Visa hela listan

har googlat på börjedals gård,
kollat runt på olika länkar i nån timme.
kollat på olika människor som har skrivit om bdg eller lagt ut bilder.

varför plågar jag mig själv ens?
jag saknar ihjäl mig.
jag behövde verkligen det stallet.
det är helt sjukt hur mycket jag saknar allt dom hade med bdg att göra.
vara i stallet, prata skit med anita, pyssla med hästarna,
träffa folk och massa annat.

men jag ska iallafall ta mig i kragen och åka till max snart.
det är ju bara 20 minuter dit,
och ändå blir det aldrig av att jag åker dit.
det känns som att han kanske har glömt bort mig
och att om jag träffar honom och han inte ser på mig som han brukade,
då kanske det liksom inte finns något "vi" längre.
jag är bara så rädd för att förlora honom helt.
så länge han finns i mitt minne och mitt hjärta så är ju allt som förut,
men vad händer om det inte är som förut egentligen?
då kommer jag gå sönder.

jag kan sitta och kolla på max-bilder i timmar,
sakna och tänka tillbaka på våra underbara stunder.
då när det verkligen var vi två mot världen.
låter som världens klyscha men så var det verkligen.
inget kunde stoppa oss när vi var tillsammans.
inget kunde stänga av känslan jag hade jag satt på hans rygg.

allt var så perfekt och underbart.
ända till den dag anita berättade att hon skulle lägga ner ridskolan.
jag försökte övertala mamma att vi kunde hyra max,
annars kunde han hamna vart som helst,
men vi hade inte dom pengarna.
ridskolan lades ner,
men jag är så otroligt tacksam för att jag praoade en vecka där innan det.
tacksam för att jag fick en hel vecka med max att kunna ta farväl.
även fast vi skulle och kommer ses i framtiden, så visste jag inte om jag skulle få rida honom någongång mer.
det vet jag inte nu heller, men det visar sig.
sista gången jag såg max innan jag åkte hem från praoen, sista gången jag var på börjedals, sista gången jag var där på riktigt,
då grät jag floder.
jag grät när jag var med honom och sen i bilen, det var hemskt.
allt som var så underbart innan, bara raserades och kastades bort.

jag är tacksam över att jag har så många filmer och bilder på honom,
så mycket lättare att komma ihåg hur det var då.
det är viktigt för mig, jag vill aldrig glömma stunderna i det stallet.
alla härliga och otroliga stunder.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera Canon EOS 1000D

Focal length 29 mm

Aperture f/4.5

Shutter 1/60 s

ISO 200

Date

Comment the photo

fridabirkemose Tue 22 Feb 2011 21:31

<3
inte kul när det blir så :( jag saknar bella och casper.. :(
men jag har tur som får träffa lasseboii iaf <3

När du träffar max kan du ge han en extra puss från mig:) han är ju inte borta föralltid! <3

- Read more -

maxworshipper Wed 23 Feb 2011 21:26

Förstår det, myshästarna <3 vi får åka till lars snart! :)

Nej, tur att han inte är helt borta..

- Read more -

Balleex Mon 21 Feb 2011 19:01

saknar honom också så mycket! bästa hästen <3

- Read more -

maxworshipper Mon 21 Feb 2011 20:15

Bästa av alla! (:

- Read more -

missherb Mon 21 Feb 2011 18:10

darling. :*
ska vi boka dejt, bil och börjedals en dag då? :)

- Read more -

maxworshipper Mon 21 Feb 2011 20:15

Jo, men vet liksom inte vad man kan göra där nu.. Det är ju inte så många hästar där att hälsa på. annars kan vi dejta till lurbo och hälsa på maxen? (a)

- Read more -

missherb Tue 22 Feb 2011 11:05

Aah, kanske det. :)
Men jag MÅSTE träffa Figa så en dejt till börjedals kan vi ta ändå.

- Read more -

maxworshipper Tue 22 Feb 2011 12:26

Juste hon står ju där! :) men då får vi åka dit också ;)

- Read more -