July
Monday 29 October 2012 photo 1/1
|
"Ballongflicka"
(Tusch, Photoshop, A5)
Jag har inte ordnat det.
Snälla väs mig i örat.
Väs att alla husen kommer försvinna.
Att alla fåglar i skyn kommer rossla i dyn.
Vidrigt viskande vibrerar vid mig.
Ut ur dig.
Det är bara ord.
Jag vet.
Rabblar mitt personnummer om och om igen.
Ursäktar mig inför dig.
Du är inte ens en person.
Du är ett vinstdrivande.
Du är våran tro.
Jag har valt världen.
Jag har uppenbarligen dåligt omdöme.
Jag vinglar inte längre.
Jag smackar inte skallen fylld med konstgjord idioti.
Vidrigt viskande vibrerande smygvåld.
Fyller inte kvällarna med ickemedvetenhet.
Så.
Mata mig med det tydligen.
Jag avskyr helheten.
Föraktar det jag förstår.
Avfärdar det finurliga som dumhet.
Hitta mina fel i er.
HATA DEM
HATA DEM
HATE THEM -rakt över knogarna.
Vi vandrar upp över armarna.
Folkmord hela vägen till horisonten.
Nakna trasiga barn.
Det är inte ens lite ledsamt.
Trycker in i mig själv att det är okej.
Nylle.
Två vi.
Arga skriker.
Vi spyr.
Skrattar.
Spyr.
Jag suger din kuk.
Första gången lite konstigt.
Inte som det borde.
Men okej.
Helt jävla okej.
VA GÖ HA?
Brun.
Saknad och samvete.
CP
CP
CP -på ovansidan handen.
Långt bort.
Var aldrig ens nästan här.
Jag höll båda vara penisar i min hand.
På samma gång.
Hon är glad.
Jag är som vanligt.
Du rädd.
PANG SVART.
BORTA FÖR LÄNGE.
Du förstörde mitt.
Jag hatar dig.
Älskar dig vet du.
Du trodde du kunde skapa universum mellan dina händer.
Jag svarade att du hade fel.
Precis som jag.
Impulsivt omotiverad och allt är på lek.
Saknad.
SKOG
SKOG
SKOG -lugn vid min sida.
Vi började tidigt.
Bestämde kärleken.
Allt slog in.
Samtidigt på BB.
En trygg punkt i en låtsasvärld.
Stilla lugn.
Trösta min kropp.
Naken krokrygg.
Jag rakar hela din kropp i ett badkar.
Översvämning och vodka-te.
Dina fina försök till förståelse.
Jag borde stannat i den räddning.
Mellan mina förlåt fanns det annat.
Än är det inte försent.
Saknad och hopp.
Så få saker i mitt liv. Så korta dagar. Så förvirrade tidsuppfattning.
Så mycket i mitt liv. Så långa dagar. Explosivt här och nu.
Jag kommer aldrig hitta min svarta stenkub. Jag kommer fortsätta växa dåligt på platsen jag började gro. Klipp mina kronblad innan jag förstår. Beskär mig. Svält mig.
Jag vet hur det är jag vet hur det är jag vet hur det är jag vet hur det är.
Jag dog en gång. Läkarna sa till mamma att hon kunde sitta vid mig när jag försvann. Men jag dog inte.
Varför petar de in sina feta korvfingrar i mitt rövhål? Det gör ont och glider dåligt. Jag fläks upp.
De ser mig i ögonen när hela armen brister in. Lilla jävla jag sitter som en förbannad handske. Jag kan bara sitta där. Sitta och tycka det är jobbigt.
Jag upprepar mig själv för min hjärna hackar.
Jag hackar mig själv för min hjärna.
Det spritter till i kroppen när dagens första solstrålar krossar min nyvakna blick. Mina händer följer den vinstilla lägenheten. Jag är blind för alltid. De vita lakanen är nästan transparenta och badar i det varma gula ljuset.
Jag tar min fru, mina två barn, men katt, mitt stagnerade liv och kör iväg till utkanten av staden.
Stannar till på en rastplats. Släpar mina skrikande barn ur min bil. Slår sönder alla deras fyra knäskålar. Min fru kan bara se på genom bilens fönster. Hon ligger upptryckt, nästan ihjälslagen, i bakrutan. Hennes ansikte är tryckt mot glaset. Jag ser att hon skulle vilja ta mitt liv. Men hon kan inte.
Jag tar tag i min yngsta sons huvud med båda händerna, lägger min panna mot hans. Han skriker och är förvirrad. Vart ifrån all min kraft kommer har jag ingen aning om, men när min mun öppnas och jag tömmer lungorna på allt vad luft är börjar det ringa i min öron.
Ögonen på min son slår om från hysteriskt rädd till helt tom.
Jag utbrister ett naivt skratt och mördar den äldre sonen av bara farten.
Det är så lätt att tappa tråden när man är stressad, tänker jag när jag sitter naken på huk mitt ute i skogen och suger på min frus avtuggade bröstvårta. Jag hummar på någon melodi och betraktar omgivningen.
Det blåser varm djurdoft. Jag vet precis ingenting hur det egentligen är. I denna stund är den där kul filmen långt borta. Hela min världssyn har förändrats och jag vet nu på riktigt vad som är viktigt. Vad som betyder något för mig. Världen är subjektiv och detta är mitt rätt.
Jag ryser till när mina tänder gnider mot varandra när det går igenom bröstvårtan.
Naturen, min egen moral och uppfattning om rätt och fel.
Annons
Camera info
Camera HP Scanjet G2710
Comment the photo
Anonymous
Mon 29 Oct 2012 12:21
SKOGEN!
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mboli/510716170/
Visa toppen
Show footer