Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

(mboli) Åmål ,Västra Götaland

August 2013

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

September 2013

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

July

2012

Friday 25 January 2013 photo 2/2

Det blir så jävla märkligt på kvällen. Där det vanligtvis tar stopp gör det inte när jag varit vaken ett tag.
Ditt inne flyter ut i mitt inne och jag blir lite rädd. En helt vanlig dag i ett vanligt liv. Jag uppfattar inte vanligt.
Funderar på om det är värt att teckna 100 stolar. Jag har gjort 200 en gång, men jag tror inte jag har samma ork längre.
Jag driver inte.
Om man funderar lite över värde, sådär lite i förbifarten, kommer man inte på något. Eller, fan, jag borde inte skriva "man". Allt är alltid om mig, ur mig, till dig, genom detta, vidare till er, ni där borta.
Jag vill skriva värdefullt.
Jag vill beskåda. Jag vill bevittna. Jag vill känna och uppleva.
Jag vill teckna värdefullt.
Jag vill dela allt detta värde.
Jag vill vill vill vill antagligen inte, då hade jag inte suttit här. Eller jag kanske sitter här för att det är värdefullt för mig. Sitter och... ja... Vad gör jag. Vad gör jag någonsin. Jag kan hålla reda på några dagar i taget, oftast några få, eller en, eller en halv, eller mindre. Ärligt så har jag inte koll alls. Men det kan bero på att jag strävar efter en medvetenhet och koll som inte fungerar. Jag tänker tusen tankar minus tusen.
Vart jag än vänder är det fult, så in i helvete fult, så fruktansvärt sorgligt jävla fult. Men jag kan se fint. Det är så viktigt, det fina. Det är det som driver på. Jag hoppas på nästa steg, missar och krossar ansiktet mot marken. Fumlar med alla benflisor, all sörja, all jävla skit jag egentligen inte vill ha.
Det är så skevt. Mitt, mellan nyss till snart. Själv. Jag. Robin. Robin Norman. 22år. Jag. Bara jag. Robin Robin Robin Robin Robin. Fan fan.
Det spårar ur pojkar... Hur ska jag någonsin kunna när det inte finns något mål, syfte, vilja, vänskap klapp eller kyss.
1 och 86 och världen är helt hysterisk, jag är helt hysterisk. Ni är ohysteriska.
Ps. Jag är fortfarande stilla nyfiken.

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Det blir så jävla märkligt på kvällen. Där det vanligtvis tar stopp gör det inte när jag varit vaken ett tag.

Ditt inne flyter ut i mitt inne och jag blir lite rädd. En helt vanlig dag i ett vanligt liv. Jag uppfattar inte vanligt.

Funderar på om det är värt att teckna 100 stolar. Jag har gjort 200 en gång, men jag tror inte jag har samma ork längre.

Jag driver inte.

Om man funderar lite över värde, sådär lite i förbifarten, kommer man inte på något. Eller, fan, jag borde inte skriva "man". Allt är alltid om mig, ur mig, till dig, genom detta, vidare till er, ni där borta.

Jag vill skriva värdefullt.

<b style="font-size: 12px; line-height: 17px;">Jag vill beskåda. Jag vill bevittna. Jag vill känna och uppleva.

<b style="font-size: 12px; line-height: 17px;">Jag vill teckna värdefullt.

Jag vill dela allt detta värde.

Jag vill vill vill vill antagligen inte, då hade jag inte suttit här. Eller jag kanske sitter här för att det är värdefullt för mig. Sitter och... ja... Vad gör jag. Vad gör jag någonsin. Jag kan hålla reda på några dagar i taget, oftast några få, eller en, eller en halv, eller mindre. Ärligt så har jag inte koll alls. Men det kan bero på att jag strävar efter en medvetenhet och koll som inte fungerar. Jag tänker tusen tankar minus tusen.

Vart jag än vänder är det fult, så in i helvete fult, så fruktansvärt sorgligt jävla fult. Men jag kan se fint. Det är så viktigt, det fina. Det är det som driver på. Jag hoppas på nästa steg, missar och krossar ansiktet mot marken. Fumlar med alla benflisor, all sörja, all jävla skit jag egentligen inte vill ha.

Det är så skevt. Mitt, mellan nyss till snart. Själv. Jag. Robin. Robin Norman. 22år. Jag. Bara jag. Robin Robin Robin Robin Robin. Fan fan.

Det spårar ur pojkar... Hur ska jag någonsin kunna när det inte finns något mål, syfte, vilja, vänskap klapp eller kyss.

1 och 86 och världen är helt hysterisk, jag är helt hysterisk. Ni är ohysteriska.

Ps. Jag är fortfarande stilla nyfiken.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera NIKON D40

Focal length 31 mm

Aperture f/4.5

Shutter 1/4 s

ISO 400

Date

Comment the photo

Grove

Grove Sun 27 Jan 2013 05:15

Jag gillar ditt sätt att skriva, i alla fall.

mboli Sun 27 Jan 2013 18:55

Det är bra, härligt och tacksam.

Reply

Bisou

Bisou Fri 25 Jan 2013 21:22

Det blir så svårt när man vill kommentera någonting vettigt men inte kommer på någonting bra. Egentligen spelar det ju heller igen roll, i vilket fall. Jag gillar't.

mboli Sat 26 Jan 2013 14:26

Idag är jag vettig. Lättare att möta vett med vettighet.

Reply

4 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/mboli/512594653/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska