Foto ur arkivet. Doris, Felix och Oliver

Bara rottisen som var min även om jag var lite inblandad som rådgivare för de andra två men de hade bra matte. Svårt att tro att damen (rottisen) varit hundaggressiv ;-)
Farlig och farlig, det är nog inte kul att vara rädd för sin hund. Små hundbett gör också ont. Terrier överlag är ganska ettriga hundar men helt underbara med rätt uppfostran.
Men var han underbar när du hade honom så är det ju lätt ett ägarproblem. Trist :-(

Nej han var inte alltid perfekt, han var rädd och kunde då bli aggro mot andra hanhundar och mot vissa personer, jag hade ju honom inte från valp och han klarade inte att flytta så bra, även om det var tydligt att han trivdes med oss. Han flyttade sedan tillbaka till sin gamla familj. Men jag önskar att de kunde sökt hjälp hos konsulent eller hundkurs med honom istället för att bara ta bort honom, han var väldigt livsglad och livfull och bara ett par år gammal.

Aggressivitet är till 99% ett tecken på osäkerhet. Ofta är mindre hundar osäkrare just för att de är mindre. Sen är det mentalt enklare för en ägare med större hund att träna och uppfostra den. Alla förstår ju att man inte kan ha 50kg rabiat sak i kopplet, men alla tänker inte på att tex en yourshire terrier på 3kg faktiskt är precis lika mycket hund som en rottis. En liten hund lyfter man upp istället för att ta tag i problemet. Jag vet erfarna hundförare som klemar bort sina småhundar och retar sej på det men kan inte låta bli :-P