Wednesday 7 April 2010 photo 2/18
|
Nu kommer del ett ;D. Hope you like it! Glöm inte att kommentera (A)
Jag skakade, både av kyla och rädsla. Det var en dum idé att gå av tåget här och ta bussen. Fast jag hann ju aldrig ta bussen. Min mobil hade inget batteri, så jag kunde inte ringa någon och be om hjälp. Så jag fick sitta här och hoppas på det bästa. Jag hatar att behöva hoppas på det bästa, jag gillar att kunna göra något åt saker.
- Vart tog hon vägen? Hörde jag någon ropa.
- Ingen aning! Men tar ni mot 7eleven, vi gränden? Hörde jag någon annan ropa tillbaka.
Fan fan fan fan! Det finns bara en gränd här i närheten. Det måste vara den.
- Kom Hanna! Vi tar gränden. Hörde jag en killröst.
Ok, dom var bara två. Då var det lättare att fly. Men det fanns ju bara en väg härifrån, så jag måste på något sätt springa förbi dem, och det kändes omöjligt. Så jag bestämde mig för att bara sitta där.
Bestämda steg närmade sig.
- Fan vi måste hitta Tokio Hotel fittan, Sa Tjejen.
- Men hon verkar ju inte vara här. Sa killen och jag hörde att stegen försvann längre och längre bort.
Yes! Dom hade inte hittat mig.
Jag försökte byta ställning, men foten landade på en metall platta som slog emot containern och ljudet var öronbedövande. Det ekade i hela gränden. Det skulle inte förvåna mig om hela Tyskland hörde det också.
- Vad fan? Jag hörde springande steg mot mitt håll.
- Hon är ju här, hörde jag tjejrösten.
Nähä? Tänkte jag, vilken blondin.
- Kom igen, börja leta.
Jag hörde att båda började kolla bakom alla containrar.
Fan dom kommer att hitta mig snart.
- Nej men här är hon ju! Hörde jag killrösten.
- Fan vad hon ska få stryk. Sa tjejen och närmade sig.
Jag kände en hård spark mot min sida. Jag ramlade ihop och kämpade efter andan.
- Så kan det gå om man gillar Tokio Hotel bögarna. Sa tjejen och man hörde att hon flinade.
Jag kände en spark till, och en till.
- EY! Vad fan gör ni? Hördes det en röst från andra sidan gränden.
- Shit det kommer några, SPRING! Och dom sprang.
Jag låg kvar där och kippade efter luft.
Dom hade träffat min ena lunga.
- Ring ambulansen, hörde jag en röst som sa. Jag kände att jag fick några jackor på mig. Jag hann Precis viska ett "Tack" innan mina ögon slocknade.
Bill:
- Fan Tom! Jag måste stanna.
- Nej du får inte ta en sån där äcklig cancerpinne, sa han och höll hårt i ratten.
- Ska du säga! Du röker ju också. Sa jag surt.
- Ja och vi ska sluta tillsammans, hörde jag honom säga.
- Men ni två där fram, kan vi i alla fall inte stanna och köpa något att dricka där framme det är en 7eleven där. Sa Gustav från baksätet.
Tom svängde in på en parkerings plats. Alla satte på sig mössor och solbrillor och allt vad man kan göra för att inte bli igenkänd.
Alla fyra klev ut ur bilen.
- Haha Tom! Nu tar jag en cigg, sa jag till honom och tände en.
Jag rökte nästan aldrig men den här helgen hade jag faktiskt rökt ganska mycket.
Georg och Gustav gick in i 7eleven.
- Nu du! Sa Tom och sprang mot mig.
Jag sprang iväg mot en gränd. När jag kom dit blev jag så chockad att jag tappade cigaretten.
Två stycken stod och sparkade på en brunhårig, helt hjälplös tjej.
- EY! Vad gör ni? Skrek jag till dom.
Dom sa något till varandra och sprang. Jag hade inte tid att försöka stoppa dom. Tjejen fick ju knappt någon luft.
- Ring ambulansen! Sa jag till Tom. Men det hade jag inte behövt göra, Tom höll redan mobilen mot örat.
Jag var fortfarande i chocktillstånd men jag fattade ändå att tjejen behövde hjälp.
Jag sprang fram till henne och tog av mig min jacka och la över henne.
- Tack, viskade hon innan hennes ögon stängdes.
- Dom är här om 5 minuter. Gustav och Georg kommer hit också. Flåsade Tom.
- Vem vill göra något sånt här mot en så vacker människa? Sa jag och kollade på henne. Även fast hennes ansikte var likblekt så såg man att hon var väldigt söt.
- Jag vet inte, Sa Tom.
Gustav och Georg kom och satte sig vid oss. Dom tog också av sina jackor och la över henne.
Tom hade ingen, så han hade svårt att lägga något över.
Efter typ 5 minuter som lika gärna hade kunnat vara en evighet så hörde vi sirener och två st hoppade ut ur ambulansen med en bår.
Dom höll på med sladdar och en mask för ansiktet.
En till kom ut och började fråga oss saker.
Som t.ex. vad som hade hänt, när det hade hänt och lite sådant.
Tom svarade.
- Vill någon åka med i ambulansen? Det kan bli en chock för henne om hon vaknar upp med bara sjukhuspersonal runt sig, Sa han.
- Jag åker! Sa jag bestämt.
- Okej, Vi kommer bakom. Sa Tom och de började springa mot bilen.
Jag hoppade in i ambulansen och så åkte vi.
Jag skakade, både av kyla och rädsla. Det var en dum idé att gå av tåget här och ta bussen. Fast jag hann ju aldrig ta bussen. Min mobil hade inget batteri, så jag kunde inte ringa någon och be om hjälp. Så jag fick sitta här och hoppas på det bästa. Jag hatar att behöva hoppas på det bästa, jag gillar att kunna göra något åt saker.
- Så kan det gå om man gillar Tokio Hotel bögarna. Sa tjejen och man hörde att hon flinade.
- Jag åker! Sa jag bestämt.