Monday 19 April 2010 photo 5/28
|
Tom:
- Okej nu är jag orolig på riktigt.
- Vad är det nu då? Suckade Gustav.
- Bill är inte i lägenheten, han svarar inte på sms eller när jag ringer. Och han borde ju sova vid den här tiden. Sa jag väldigt orolig.
- Tom du låter som att du är Bills pappa, svarade Maja och skrattade.
- Det är inte kul, tänk om det har hänt något?
- Haha nu lät du som din mamma, skrattade Maja.
Jag satte armarna i kors och putade med underläppen och spelade sur.
- Vad händer här ute då? Georg kollade in i köket.
- Ojoj! Det här är för mycket, Sa Maja på driv.
- Vad? Sa jag lite halv surt eftersom jag förstod att det skulle vara om mig.
- Bill var vaken både innan mig och Gustav, alltså var han uppe innan åtta, Tom kom upp halv nio för att han tyckte något kändes fel, nu är klockan halv tio och Georg är vaken. Gustav vad händer? Sa Maja och flinade.
- Haha, jag vet inte, men något skumt är på gång. Sa Gustav.
- Jag ska kolla om jag har något tuggummi, Sa Georg och drog ut i hallen.
- Tuggar inte han alltid tuggummi? Frågade jag.
- Jo men mig gör det inget, han har alltid god andedräkt då, flinade Maja.
- Vart fan är mina nikedojor? Jag är säker att jag hade tuggummi i en av dom. Hördes Georgs röst från hallen.
- Först, jag har ingen aning, Sen, Vad sa du att du hade i skorna sa du? Ropade jag tillbaka.
- Jag har alltid tuggummi i fodret på skorna.
- Usch, aldrig mer tuggummi av dig. Sa Gustav med en äcklad min.
- Nej men asså dom ligger ju i paketet dumskalle.
- Men ändå, euu! Sa jag.
- Skit på er! Men ärligt vart är mina skor?
- Jag vet inte men Bill brukar ju inte bry sig om vilka skor han sätter på sig, Ser du Tom? Bill är på promenad med Georgs skor, sa Maja och skrattade till.
- Okej då, jag ger mig, sa jag men jag var fortfarande orolig. Majas mobil ringde, den spelade upp Strange, hon älskade den av någon anledning. Hon gick iväg och snackade. Hon kom tillbaka med ett leende på läpparna.
- Vad? Sa Georg och log mot henne.
- Det var Sessan. Sa hon och log stort.
- Vem? Sa Gustav.
- Hennes söta kompis, du vet den där som bor långt bort. Som jag av någon andledning inta har satt på än! Sa jag och kollade menande på Maja.
- Rör inte henne Tom! Jag har sett hur lessna dom andra tjejerna är, jag låter inte det hända min bästa vän. Men skit i det, hon ska flytta hit! Sa Maja och började hoppa runt.
- Älskling hoppa inte! Det kanske inte e bra för ungen! Sa Georg och höjde på ögonbrynet.
- Ajuste, jag måste ju vara försiktig nu. Sa hon uttråkat.
- Men vad kul att Sessan flyttar hit! Sa Georg glatt. Vart ska hon bo?
- I det där hyreshuset hundra meter härifrån. Sa hon glatt.
- Då bor hon ju nära, sexigt! Sa jag.
- Sluta Tom! Men gaah! Jag e så sjukt glad. Sa hon och andades väldigt fort för hon var så glad.
- Andas! Sa jag. In, ut, in,ut! Hon brast ut i skratt.
Jag kollade på killarna, som kollade på henne som att hon var dum i huvudet, vilken hon verkade vara också.
Bill:
Hon kollade på mig som om jag var något slags moster, folk reagerar olika när dom ser oss men den här versionen har jag aldrig sett.
- Men det är ju.. DU! Utbrast hon.
- Ehm ja? Sa jag lite frågande.
- Usch! Jag fattar inte att jag lät en bög hjälpa mig! Skrek hon.
- Va? Jag förstod verkligen inget.
- Fyfan! Skrek hon och vände sig om och sprang.
Hon kom inte långt innan en sten kom i hennes väg och hon ramlade för andra gången idag.
Men den här gången låg hon helt stilla på marken.
- Shit! Jag sprang fram till henne. Hon låg helt stilla och det blödde ut huvudet.
Jag drog upp telefonen, tre missade samtal från Tom och fyra sms, men jag brydde mig inte och slog numret till nödcentralen.
- Nödcentralen, vad kan jag hjälpa till med? Sa en lugn röst i andra änden.
- En flicka har ramlat, svimmat och blöder i huvudet i centralparken i Leipzig.
- Ok vi skickar en ambulans nu på en gång, Men vad är flickans namn?
Inte först då insåg jag att jag inte visste hennes namn.
- Jag vet inte, svarade jag.
- Ok vad heter du som ringer då?
- Bill.. Jag tvekade lite, Bill Kaulitz.
- Ok vi får tacka då Bill för att du ringde, sa tjejen i luren.
Jag pustade ut, hon kände inte igen namnet.
- Men vi får be er att inte röra på flickan innan ambulansen kommer, men lägg gärna en jacka eller något på henne. Hejdå!
Jag svarade inte utan klickade bara på den röda knappen. Eftersom jag inte hade någon jacka så tog jag av mig min tjocktröja och la över henne, nu satt jag i bara t-shirt och frös, klockan var ju trots allt bara halv nio och det hade inte hunnit bli helt varmt ännu.
Efter tio minuter så kom det en ambulans körande.
Tre stycken hoppade ur och två av dom började hålla på med lite olika saker, den tredje gick fram till mig.
- Känner du henne? Frågade han med myndigröst.
- Nej.. Eller vi pratade lite straxt innan hon föll.
- Ok då kanske du ska följa med i ambulansen, om hon vaknar så blir dom ibland lättade av att någon dom känner är där.
Tveksamt tänkte jag, men hoppade ändå in i ambulansen när de bar in henne.
Även om hon hade betett sig asshole så blev jag ändå glad när jag tänkte på henne, Shit Bill, du får inte falla för fel tjej igen. Men ändå kändes det rätt, hon skulle ju aldrig bli tillsammans med mig för att jag var Bill i Tokio Hotel, det verkade ju inte så i alla fall. Det ända jag ville var att få en lika bra tjej som Felicia är, Georg är lycklig.
Vi körde in på sjukhus infarten. Och de visade mig ett väntrum jag fick sitta i medan dom undersökte henne.
Det vibrerade i fickan, jag tog upp den. "Tom TVILLING" stod det på skärmen, eftersom han alltid ska kalla mig lillebror så fick han heta tvilling med stora bokstäver på min mobil.
Jag klickade på grönt.
- Haj!
- BILL VART I HELVETE ÄR DU? Skrek Tom i luren.
- På sjukhuset, sa jag lugnt.
- Du är VART? Skrek Tom med ganska tjejig röst om jag ska vara ärlig.
- Men Tom ta det lugnt, det är inte jag, det är en tjej som ramlade och slog i huvudet och jag kände mig tvingad att följa med.
- Ok vi är där om 10, sa han och slängde på luren.
Skönt att slippa vara ensam, jag skulle behöva prata med Tom, tänkte jag.
Georg:
- Ok vi är där om 10, sa Tom och la på luren.
- Vi är vart då om 10? Frågade jag.
- Georg du kör, jag är för upprörd. Sa han till mig.
- Ok, alle man till bilen tydligen.
Efter två minuter så satt alla i bilen.
- Ok, Tom vart ska jag? Sa jag fortfarande lika frågande.
- Till sjukhuset.
- TILL VADÅ? Majas oroliga ansikte dök upp mellan mig och Tom
- Det är lugnt! Det är bara en tjej som hade ramlat, Bill är fine. sa Tom
- Ok, tack för den, Sa Maja och pustade ut.
Efter fem minuter så rullade vi in på sjukhus parkeringen.
Alla hoppade ur bilen som på given signal och sprang in mot sjukhuset.
Vi sprang mot receptionen.
- Ehm.. Det gick upp för mig att jag inte hade någon aning om vad tjejen hette. Tom, vad hette bruden?
- Ingen aning, svarade han och ryckte på axlarna.
- Ok.. Har ni någon Bill Kaulitz här, han ska tydligen ha ringt ambulansen när någon tjej hade ramlat, jag vet inte riktigt, sa jag förvirrat.
Tjejen i receptionen slog in namnet.
- Han sitter troligen utanför sal 3:7.
- Ok, och det ligger? Sa jag lite drygt.
- På tredjevåningen, ta första höger så kommer ni nog se honom, sa hon och log.
- Tack! Sa Maja och vi började springa dit.
- Shit vilket liv, hon behöver le och vara trevlig hur jävliga människorna än är, nej receptionist är inget för mig. Utbrast Maja.
- Jag hoppas ärligt att du skojar och inte funderar på ett jobb. Sa jag, fast mest på skämt.
- Men det är väll klart att jag skojar.
- Ok nu är vi på tredje våningen, ta höger sa hon väll? Sa Gustav och sprang dit utan att vänta på svar.
Vi saktade ner när vi såg Bill sitta längst bort i korridoren, men när vi såg att han satt med ansiktet i händerna så började Tom och Maja springa allt vad dom hade mot honom.
- Oj helvete, han gråter, sa jag och Gustav kollade på mig och nickade.
- Okej nu är jag orolig på riktigt.
- Vad är det nu då? Suckade Gustav.
- Bill är inte i lägenheten, han svarar inte på sms eller när jag ringer. Och han borde ju sova vid den här tiden. Sa jag väldigt orolig.
- Tom du låter som att du är Bills pappa, svarade Maja och skrattade.
- Det är inte kul, tänk om det har hänt något?
- Haha nu lät du som din mamma, skrattade Maja.
Jag satte armarna i kors och putade med underläppen och spelade sur.
- Vad händer här ute då? Georg kollade in i köket.
- Ojoj! Det här är för mycket, Sa Maja på driv.
- Vad? Sa jag lite halv surt eftersom jag förstod att det skulle vara om mig.
- Bill var vaken både innan mig och Gustav, alltså var han uppe innan åtta, Tom kom upp halv nio för att han tyckte något kändes fel, nu är klockan halv tio och Georg är vaken. Gustav vad händer? Sa Maja och flinade.
- Haha, jag vet inte, men något skumt är på gång. Sa Gustav.
- Jag ska kolla om jag har något tuggummi, Sa Georg och drog ut i hallen.
- Tuggar inte han alltid tuggummi? Frågade jag.
- Jo men mig gör det inget, han har alltid god andedräkt då, flinade Maja.
- Vart fan är mina nikedojor? Jag är säker att jag hade tuggummi i en av dom. Hördes Georgs röst från hallen.
- Först, jag har ingen aning, Sen, Vad sa du att du hade i skorna sa du? Ropade jag tillbaka.
- Jag har alltid tuggummi i fodret på skorna.
- Usch, aldrig mer tuggummi av dig. Sa Gustav med en äcklad min.
- Nej men asså dom ligger ju i paketet dumskalle.
- Men ändå, euu! Sa jag.
- Skit på er! Men ärligt vart är mina skor?
- Jag vet inte men Bill brukar ju inte bry sig om vilka skor han sätter på sig, Ser du Tom? Bill är på promenad med Georgs skor, sa Maja och skrattade till.
- Okej då, jag ger mig, sa jag men jag var fortfarande orolig. Majas mobil ringde, den spelade upp Strange, hon älskade den av någon anledning. Hon gick iväg och snackade. Hon kom tillbaka med ett leende på läpparna.
Hon kollade på mig som om jag var något slags moster, folk reagerar olika när dom ser oss men den här versionen har jag aldrig sett.
- Men det är ju.. DU! Utbrast hon.
- Ehm ja? Sa jag lite frågande.
- Usch! Jag fattar inte att jag lät en bög hjälpa mig! Skrek hon.
- Va? Jag förstod verkligen inget.
- Fyfan! Skrek hon och vände sig om och sprang.
Hon kom inte långt innan en sten kom i hennes väg och hon ramlade för andra gången idag.
Men den här gången låg hon helt stilla på marken.
- Shit! Jag sprang fram till henne. Hon låg helt stilla och det blödde ut huvudet.
Jag drog upp telefonen, tre missade samtal från Tom och fyra sms, men jag brydde mig inte och slog numret till nödcentralen.
- Nödcentralen, vad kan jag hjälpa till med? Sa en lugn röst i andra änden.
- En flicka har ramlat, svimmat och blöder i huvudet i centralparken i Leipzig.
- Ok vi skickar en ambulans nu på en gång, Men vad är flickans namn?
Inte först då insåg jag att jag inte visste hennes namn.
- Jag vet inte, svarade jag.
- Ok vad heter du som ringer då?
- Bill.. Jag tvekade lite, Bill Kaulitz.
- Ok vi får tacka då Bill för att du ringde, sa tjejen i luren.
Jag pustade ut, hon kände inte igen namnet.
- Men vi får be er att inte röra på flickan innan ambulansen kommer, men lägg gärna en jacka eller något på henne. Hejdå!
Jag svarade inte utan klickade bara på den röda knappen. Eftersom jag inte hade någon jacka så tog jag av mig min tjocktröja och la över henne, nu satt jag i bara t-shirt och frös, klockan var ju trots allt bara halv nio och det hade inte hunnit bli helt varmt ännu.
Efter tio minuter så kom det en ambulans körande.
Tre stycken hoppade ur och två av dom började hålla på med lite olika saker, den tredje gick fram till mig.
- Känner du henne? Frågade han med myndigröst.
- Nej.. Eller vi pratade lite straxt innan hon föll.
- Ok då kanske du ska följa med i ambulansen, om hon vaknar så blir dom ibland lättade av att någon dom känner är där.
Tveksamt tänkte jag, men hoppade ändå in i ambulansen när de bar in henne.
Även om hon hade betett sig asshole så blev jag ändå glad när jag tänkte på henne, Shit Bill, du får inte falla för fel tjej igen. Men ändå kändes det rätt, hon skulle ju aldrig bli tillsammans med mig för att jag var Bill i Tokio Hotel, det verkade ju inte så i alla fall. Det ända jag ville var att få en lika bra tjej som Felicia är, Georg är lycklig.
Vi körde in på sjukhus infarten. Och de visade mig ett väntrum jag fick sitta i medan dom undersökte henne.
Det vibrerade i fickan, jag tog upp den. "Tom TVILLING" stod det på skärmen, eftersom han alltid ska kalla mig lillebror så fick han heta tvilling med stora bokstäver på min mobil.
Jag klickade på grönt.
- Haj!
- BILL VART I HELVETE ÄR DU? Skrek Tom i luren.
- På sjukhuset, sa jag lugnt.
- Du är VART? Skrek Tom med ganska tjejig röst om jag ska vara ärlig.
- Men Tom ta det lugnt, det är inte jag, det är en tjej som ramlade och slog i huvudet och jag kände mig tvingad att följa med.
- Ok vi är där om 10, sa han och slängde på luren.
Skönt att slippa vara ensam, jag skulle behöva prata med Tom, tänkte jag.
Georg:
- Ok vi är där om 10, sa Tom och la på luren.
- Vi är vart då om 10? Frågade jag.
- Georg du kör, jag är för upprörd. Sa han till mig.
- Ok, alle man till bilen tydligen.
Efter två minuter så satt alla i bilen.
- Ok, Tom vart ska jag? Sa jag fortfarande lika frågande.
- Till sjukhuset.
- TILL VADÅ? Majas oroliga ansikte dök upp mellan mig och Tom
- Det är lugnt! Det är bara en tjej som hade ramlat, Bill är fine. sa Tom
- Ok, tack för den, Sa Maja och pustade ut.
Efter fem minuter så rullade vi in på sjukhus parkeringen.
Alla hoppade ur bilen som på given signal och sprang in mot sjukhuset.
Vi sprang mot receptionen.
- Ehm.. Det gick upp för mig att jag inte hade någon aning om vad tjejen hette. Tom, vad hette bruden?
- Ingen aning, svarade han och ryckte på axlarna.
- Ok.. Har ni någon Bill Kaulitz här, han ska tydligen ha ringt ambulansen när någon tjej hade ramlat, jag vet inte riktigt, sa jag förvirrat.
Tjejen i receptionen slog in namnet.
- Han sitter troligen utanför sal 3:7.
- Ok, och det ligger? Sa jag lite drygt.
- På tredjevåningen, ta första höger så kommer ni nog se honom, sa hon och log.
- Tack! Sa Maja och vi började springa dit.
- Shit vilket liv, hon behöver le och vara trevlig hur jävliga människorna än är, nej receptionist är inget för mig. Utbrast Maja.
- Jag hoppas ärligt att du skojar och inte funderar på ett jobb. Sa jag, fast mest på skämt.
- Men det är väll klart att jag skojar.
- Ok nu är vi på tredje våningen, ta höger sa hon väll? Sa Gustav och sprang dit utan att vänta på svar.
Vi saktade ner när vi såg Bill sitta längst bort i korridoren, men när vi såg att han satt med ansiktet i händerna så började Tom och Maja springa allt vad dom hade mot honom.
- Oj helvete, han gråter, sa jag och Gustav kollade på mig och nickade.
Comment the photo
Hennes söta kompis, du vet den där som bor långt bort. Som jag av någon andledning inta har satt på änXD
Då bor hon ju nära, sexigtXD
In och ut in och ut XD<333
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/meheartth/454284538/