Previous photoMonday 19 April 2010 photo 6/28
|
Ny del! :D. Den e kort men den får duga ;D. Glöm inte att kommentera nu :P
Tom:
Fan! Jag såg på långa vägar att han grät, både jag och Maja fick världens fart och sprang genom hela korridoren.
- Vad har hänt, sweetie? Sa Maja. Hennes smeknamn på honom.
- Nej men allt är bara så krångligt. Svarade han.
- Ok nu får du berätta allt från början, vart stack du? Och hur slutade du här? Hörde Gustavs röst bakom mig.
- Ok jag tar allt från början. Sa han med gråten i halsen, det var sjuktsvårt att se honom gråta.
Jag vaknade tidigt och gick ut, jag mötte.. ok jag har ingen aning om vad hon heter, men jag sprang in i henne och hon gjorde illa nacken så jag sa att hon skulle kolla ner, så hon såg aldrig mitt ansikte. Hon var sjukt trevlig, jag berättade att jag sjöng i ett band och att vi hade släppt några skivor men aldrig vilket band. Hon frågade om jag kunde sjunga en låt, så jag sjöng I your shadow. Hon verkade tydligen känna igen det för hon kollade upp direkt när jag slutat.
Jag hade känt någon slags koppling mellan oss när jag pratade och sjöng för henne. Men när hon såg mig, så kollade hon på mig som att jag var ett monster. Hon kallade mig bög och skrek lite annat skit. Hon vände sig om, sprang och ramlade.
- Oj jävlar brorsan, snacka om att falla för fel brud. Sa jag.
- Ja exakt, jag har aldrig känt något så starkt och när jag känner det så hatar hon tydligen mig.
- Men stackars bebisen, sa Felicia och kramade Bill.
Det kom en doktor mot oss.
- Hon har vaknat nu, vi har fått reda på att hon heter Denise Andersson. Det går inte att få ut mycket mer ur henne just nu, hon är i chocktillstånd, Sa doktorn.
- Andersson? Det låter svenskt. Sa Maja.
- Jag tror hon är svensk, men är inte säker, jag försöker kolla alla register.
- Good choice Bill! Svenskor är alltid bäst, sa hon och flinade.
- Du kan få träffa henne om du vill? Sa doktorn och kollade på Bill.
Han nickade och ställde sig upp.
- Friskt vågad hälften vunnet! Sa han och gick efter doktorn.
- Om hon är svensk så ska du satsa! Ropade Maja efter honom.
Maja:
- Stackarn! Sa jag och satte mig ner med en suck.
- Ja! Instämde Georg.
Jag lutade mig mot väggen, den var vit, precis som allt annat på sjukhuset. Tom satte sig bredvid mig.
- Går det bra? Sa han oroligt, han vet att jag hatar sjukhus.
- Det funkar. Jag log mot honom.
Tiden gick, jag satt och suckade och försökte glömma att vi var på ett sjukhus. Georg hade sprungit, eller ja han hade gått ovanligt segt, för att köpa cola och Tom och Gustav försökte lugna mig.
Det hade säkert gått två timmar innan Bill kom ut med ett leende på läpparna.
- Gick det bra eller? Sa Gustav och tog en klunk av sin cola.
- Skit bra! Sa Bill lyckligt. Eller inte först, men jag vägrade att gå, så då började hon snacka med mig och då gick det bra. Sa han och log upp till öronen.
Jag var glad för hans skull, men jag kunde inte koncentrera mig på det ända jag kunde tänka på var den brunhåriga tjejen som var på andra sidan korridoren. Hon var väldigt långt bort, men det var något bekant med henne. Något som jag kände så väl igen men som jag inte kunde sätta fingret på vad det var.
Hon kollade åt mitt håll, och log.
Kunde det vara? Nej det var det inte.. Eller? Jo fan det var hon!
Jag ställde mig upp och när jag gjorde det så kände hon igen mig. Jag började gå mot henne. När jag kom fram så gav hon mig en stor, lång kram. Jag hade saknat hennes kramar.
- Vad gör du här? Sa jag med gråten i halsen, jag hade ju inte träffat henne på något år.
- Nått äckligt vaccin, fattar inte vad det skulle vara bra för. Men jag gör det tydligen ändå. Sa hon och flinade mot mig.
Jag kramande henne igen och drog bort henne mot dom andra, fy fan vad jag hade saknat henne.
Dun dun dun..
Ve fan är tjejen nu då?
A det är bara att gissa på xD
Fan! Jag såg på långa vägar att han grät, både jag och Maja fick världens fart och sprang genom hela korridoren.
- Vad har hänt, sweetie? Sa Maja. Hennes smeknamn på honom.
- Nej men allt är bara så krångligt. Svarade han.
- Ok nu får du berätta allt från början, vart stack du? Och hur slutade du här? Hörde Gustavs röst bakom mig.
- Ok jag tar allt från början. Sa han med gråten i halsen, det var sjuktsvårt att se honom gråta.
Jag vaknade tidigt och gick ut, jag mötte.. ok jag har ingen aning om vad hon heter, men jag sprang in i henne och hon gjorde illa nacken så jag sa att hon skulle kolla ner, så hon såg aldrig mitt ansikte. Hon var sjukt trevlig, jag berättade att jag sjöng i ett band och att vi hade släppt några skivor men aldrig vilket band. Hon frågade om jag kunde sjunga en låt, så jag sjöng I your shadow. Hon verkade tydligen känna igen det för hon kollade upp direkt när jag slutat.
Jag hade känt någon slags koppling mellan oss när jag pratade och sjöng för henne. Men när hon såg mig, så kollade hon på mig som att jag var ett monster. Hon kallade mig bög och skrek lite annat skit. Hon vände sig om, sprang och ramlade.
- Oj jävlar brorsan, snacka om att falla för fel brud. Sa jag.
- Ja exakt, jag har aldrig känt något så starkt och när jag känner det så hatar hon tydligen mig.
- Men stackars bebisen, sa Felicia och kramade Bill.
Det kom en doktor mot oss.
- Hon har vaknat nu, vi har fått reda på att hon heter Denise Andersson. Det går inte att få ut mycket mer ur henne just nu, hon är i chocktillstånd, Sa doktorn.
- Andersson? Det låter svenskt. Sa Maja.
- Jag tror hon är svensk, men är inte säker, jag försöker kolla alla register.
- Good choice Bill! Svenskor är alltid bäst, sa hon och flinade.
- Du kan få träffa henne om du vill? Sa doktorn och kollade på Bill.
Han nickade och ställde sig upp.
- Friskt vågad hälften vunnet! Sa han och gick efter doktorn.
- Om hon är svensk så ska du satsa! Ropade Maja efter honom.
Visa toppen
Show footer