Monday 19 April 2010 photo 8/28
|
Haha ny del :D, Everybody happy!
Sessan:
Jag vet, jag brydde mig inte ett skit om hennes ungar. Dom var jobbiga och fula! Men det var ändå dålig stil av den där bruden att berätta. Dom andra försvann ur rummet, dom skulle tydligen ringa massa människor. Jag hängde inte med riktigt, det enda jag fattade var att Maja satt på sängen helt ensam.
Hon hulkade till, ni vet sådär så att det låter som att man inte får någon luft. Jag gick fram till henne.
- Andas gumman! In och Ut, In och Ut! Sa jag och flinade.
- Käft! Sa hon och började skratta. Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i skratt, bara våran humor alltså.
- Herregud! Jag kommer ihåg när vi började chatta, shit vad kul vi hade. Sa Maja och jag nickade.
- Alla dom där blondinskämten. Sa jag och höll handen för min utväxt.
- Ja, fan vad kul jag hade när jag insåg att du satt och sa skämt om din egna hårfärg. Sa hon.
- Dumma! Sa jag och hon skrattade.
- Jag älskar dig ändå! Sa hon och log.
Maja:
Gud, kan man ha saknat någon så mycket?
- Varför är det tyst här? Sa Sessan och ställde sig upp, satte på stereon och bytte skiva, jag hann inte se vilken skiva men Noise strömmade ut i högtalarna så jag antog att det var Humanoid.
- Varför satte du inte på Hilf mir fliegen? Sa jag surt.
- För att den finns inte på den här skivan, dumskalle! Sa hon och började dansa.
- Men du hade ju inte behövt sätta i den här skivan.
- Jo för jag hade lust att dansa. Sa hon. Jag la mig raklång på sängen och började sjunga falskt.
När Automatic var slut så satte sig Sessan på sängen och pustade ut.
- Så nu var dagens träning avklarad. Sa hon och flinade.
Jag skrattade, just i den här stunden kändes allt underbart.
Denise:
Fan jag kommer knulla den där doktorn upp och ner.
Den jäveln släppte ut mig och jag fick inte stanna, jag kommer kanske aldrig träffa Maja igen, hon verkade ju fett snäll. Men så kommer en fucked up doktor och säger att jag får och att jag ska dra, vilen bög.
Ok lite överdriven men jag vill ju träffa Maja, och Bill om jag ska vara helt ärlig.
Jag satte mig på sängen och drog fram min laptop.
Yes! Dom ska ha en konsert här i Leipzig om tre dagar.
Efter en timme hade jag fått tag på en ståplatsbiljett. Mycket sökande på tyska motsvarigheter till blocket.
Jag packade en väska och stoppade ner fem sallader som fanns i olika burkar i min väska.
Det få duga tänkte jag. Och en massa vatten såklart.
Jag skrev en lapp och lämnade den på bordet.
"Hej!
Sorry att jag inte har varit tillgänglig, men det har hänt en massa saker. Jag har träffat en kille så jag kommer vara hos han några dagar nu, tog några sallader.
Tack för allt om jag inte kommer tillbaka på ett tag.
Jag älskar er, Puss!"
Allting var i stort sätt en lögn, men hellre det än en krånglig förklaring.
Jag klev ut och satte på min mp3 spelare. Tacka vet jag Green Day, så mycket bättre än Tokio Hotels musik.
Jag hoppade på en buss som tydligen skulle gå till arenan enligt Internet.
Min laptop hade jag såklart packat i och jag hade med mig ett extra batteri utifall att.
När jag kom dit så vart jag förvånad. Det var bara kanske 10 stycken andra där. Jag hade hört att det ibland var typ 100 som köade i två veckor eller något.
Jag var osocial och pratade inte med någon. Orkade inte med allt Tokio Hotel snack.
Mp3n dunkade Green Day på högsta volym och jag satt och chattade med Hanna, hon skulle mörda mig om hon visste så jag ljög lite för henne med. Hanna var min bästa vän hemma i Stockholm, hon hatade Tokio Hotel lika mycket som jag.
Tre dagar senare:
Jag ställde mig beredd att springa när vakterna sa åt oss att det var fem minuter kvar till insläpp.
- Ok jag räknar till tre! Skrek en vakt. Ett, två, TRE!
Dom släppte repet och jag sprang, jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv.
Jag fick en sjukt bra plats längst fram mitt framför scenen.
Nu var det bara att vänta och hoppas att han såg mig.
Maja:
Äckliga konsert, jag ville ju vara ensam med Georg. Men det är tydligen förbjudet.
Men Sessan såg fram emot det, hon hade sprungit fram och tillbaka hela dagen och letat kläder, smink, och satt upp håret på olika sätt.
Hon hade bestämt sig för ett vitt linne och ett var jeansleggings efter typ trehundra år. Jag hade bara dragit på mig ett par byxor och en ful mammatröja, usch kan dom inte göra fina graviditets kläder eller? Sessans humör var på topp, hon hade bara varit på en konsert backstage med mig. Och sen hade hon ju varit på den där Göteborgs konserten, fast det var innan vi kände varandra. Juste, har jag glömt att säga det? Sessan är uppväxt i Sverige, cooling. Jag bodde ju i Stockholm när vi började chatta, och hon bodde i Skåne. Jag träffade killarna varje gång dom kom till Sverige. Men jag hade inte sagt något till Sessan, för hon var största freaket, och jag ville inte att hon skulle utnyttja mig. Fast sen berättade jag, och vi är ju fortfarande kompisar så det verkade ju funka bra.
Hon kollade på mig och höjde ögonbrynet.
- Konserten är om två timmar och du har bara satt på dig kläder. Berättade hon för mig, även fast jag visste det själv.
- Men det här är inte så viktigt, du vet jag är tillsammans med basisten, och jag ska ha dom här två sakerna med honom. Sa jag och skrattade.
Tillslut var jag också klar, Sessan kollade på klockan.
- Redan klar? Sa hon och suckade.
- Men ursäkta! Jag spelade sur.
- Ååh! Du är jobbig. Sa Sessan hon och skrattade.
Vi gick ut i köket. Tom hade motvilligt gått med på att hämta oss efter soundcheck.
- Varför är inte jag tillsammans med Tom än? Sa Sessan, hon hade tillbringat alla dagar i gästrummet. Hon hade inte ens packat ur kartongerna i sin egen lägenhet.
- Jag vet väll inte! Det är väll du som måste sätta in en stöt. Sa jag.
- Men du säger ju att han raggar på alla tjejer. Men han har inte gjort det på mig. Det är säkert för att jag är tjock och ful och.
- Okej, vill du veta varför? Sa jag och avbröt henne. Jag pallade inte med att hon skulle gå igenom hela listan på vad som var fel på henne, inget var ju sant.
- Ja danke! Sa hon och satte sig på stolen mittemot min.
- För att jag sa åt honom. Sa jag och väntade på utbrottet.
- DU GJORDE VADÅ SA DU? Skrek hon.
- Det var för att jag vill inte att du ska bli sårad och lessen. Han knullar ju alla, jag vet inte hur många tjejer jag har sett som har blivit sjukt sårade av den människan. Jag tappade räkningen på 23 och det var för 4 år sen.
- Han får väll knulla mig hur jävla mycket han vill! Sa hon surt.
- Det är det dom andra brudarna har sagt till mig. Sa jag.
- Men åh! Du är jobbig. Sa hon och kollade på mig med mördarblick.
- Jag vet, det är det som är roligt! Sa jag och skrattade.
Tom kom in i köket.
- Hur länga har du varit här? Sa jag, jag såg på hans min att han hade hört allt, vartenda ord av det.
- Skit i det du! Sa han och blinkade. Han var verkligen som en oerhört jobbig lillebrorsa.
Han sträckte ut handen mot Sessan och hon tog den.
- Ser du? Jag kan vara en man! Sa Tom och Sessan började skratta.
Jag skakade på huvudet, ställde mig upp och följde efter dom ut genom dörren.
Hoppas verkligen inte att Tom beter sig som en jävla gris nu bara.
Sessan:
Fan jag kommer knulla den där doktorn upp och ner.
Den jäveln släppte ut mig och jag fick inte stanna, jag kommer kanske aldrig träffa Maja igen, hon verkade ju fett snäll. Men så kommer en fucked up doktor och säger att jag får och att jag ska dra, vilen bög.
Ok lite överdriven men jag vill ju träffa Maja, och Bill om jag ska vara helt ärlig.
Jag satte mig på sängen och drog fram min laptop.
Yes! Dom ska ha en konsert här i Leipzig om tre dagar.
Efter en timme hade jag fått tag på en ståplatsbiljett. Mycket sökande på tyska motsvarigheter till blocket.
Jag packade en väska och stoppade ner fem sallader som fanns i olika burkar i min väska.
Det få duga tänkte jag. Och en massa vatten såklart.
Jag skrev en lapp och lämnade den på bordet.
"Hej!
Sorry att jag inte har varit tillgänglig, men det har hänt en massa saker. Jag har träffat en kille så jag kommer vara hos han några dagar nu, tog några sallader.
Tack för allt om jag inte kommer tillbaka på ett tag.
Jag älskar er, Puss!"
Allting var i stort sätt en lögn, men hellre det än en krånglig förklaring.
Jag klev ut och satte på min mp3 spelare. Tacka vet jag Green Day, så mycket bättre än Tokio Hotels musik.
Jag hoppade på en buss som tydligen skulle gå till arenan enligt Internet.
Min laptop hade jag såklart packat i och jag hade med mig ett extra batteri utifall att.
När jag kom dit så vart jag förvånad. Det var bara kanske 10 stycken andra där. Jag hade hört att det ibland var typ 100 som köade i två veckor eller något.
Jag var osocial och pratade inte med någon. Orkade inte med allt Tokio Hotel snack.
Mp3n dunkade Green Day på högsta volym och jag satt och chattade med Hanna, hon skulle mörda mig om hon visste så jag ljög lite för henne med. Hanna var min bästa vän hemma i Stockholm, hon hatade Tokio Hotel lika mycket som jag.
Tre dagar senare:
Jag ställde mig beredd att springa när vakterna sa åt oss att det var fem minuter kvar till insläpp.
- Ok jag räknar till tre! Skrek en vakt. Ett, två, TRE!
Dom släppte repet och jag sprang, jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv.
Jag fick en sjukt bra plats längst fram mitt framför scenen.
Nu var det bara att vänta och hoppas att han såg mig.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/meheartth/454487478/