April
Saturday 7 March 2009 photo 2/2
|
Jag älskar dej så det finns inte ord
Jag förstår inte hur fan jag kunde göra såhär, det skulle ju faktis vara du och jag nu. Men det blev det inte.. Det blev du vid havet och jag här hemma.. Jag hade inte glömt bort dej, absolut inte men jag hade glömt hur mycket jag älskade dej. Det var först när jag såg dej idag. Bara stå där i hagen, lerig och med öronen på trekvart. Du bara stod där, och kollade på mej medans jag tog in de andra hästarna. Typ som att du väntade på något, kanske att jag skulle kommit fram till dej. Vad vet jag? Nu när jag tänker på dej och när du stod där i hagen så blir jag glad men smtidigt så besviken. Hur kunde jag svika dej såhär? Hur bara kunde jag? Jag hade helt glömt bort förra sommaren när jag pysslade och tog hand om dej. Det var då jag red dej flera timmar i veckan, och var så stolt över att ha fått dej att börja tölta istället för den där grisepassen. Jag fattar inte hur jag bara kunde skita i dej så. Det är klart att jag vill göra bra ifrån mej på tävlingsbanan med men jag tror hellre att jag sitter på en häst som jag vet verkligen gör allt för mej. Jag vill att folk säger "de två hör ihop". Jag saknar faktis att se dom där gummiöronen gunga i takt med skritten. Jag vet inte hur många som har mobbat dej för det och jag erkänner, jag har också mobbat dej. Men du är speciell, so what? Du är den finaste på jorden och det kommer du alltid att vara. Jag vill att det ska vara du och jag igen.
Jag älskar dej Blackur<3
Jag förstår inte hur fan jag kunde göra såhär, det skulle ju faktis vara du och jag nu. Men det blev det inte.. Det blev du vid havet och jag här hemma.. Jag hade inte glömt bort dej, absolut inte men jag hade glömt hur mycket jag älskade dej. Det var först när jag såg dej idag. Bara stå där i hagen, lerig och med öronen på trekvart. Du bara stod där, och kollade på mej medans jag tog in de andra hästarna. Typ som att du väntade på något, kanske att jag skulle kommit fram till dej. Vad vet jag? Nu när jag tänker på dej och när du stod där i hagen så blir jag glad men smtidigt så besviken. Hur kunde jag svika dej såhär? Hur bara kunde jag? Jag hade helt glömt bort förra sommaren när jag pysslade och tog hand om dej. Det var då jag red dej flera timmar i veckan, och var så stolt över att ha fått dej att börja tölta istället för den där grisepassen. Jag fattar inte hur jag bara kunde skita i dej så. Det är klart att jag vill göra bra ifrån mej på tävlingsbanan med men jag tror hellre att jag sitter på en häst som jag vet verkligen gör allt för mej. Jag vill att folk säger "de två hör ihop". Jag saknar faktis att se dom där gummiöronen gunga i takt med skritten. Jag vet inte hur många som har mobbat dej för det och jag erkänner, jag har också mobbat dej. Men du är speciell, so what? Du är den finaste på jorden och det kommer du alltid att vara. Jag vill att det ska vara du och jag igen.
Jag älskar dej Blackur<3
Visa toppen
Show footer