October 2006
Vi fixar inför utläggning - gänget i följebåten kan slappa, som Ida så fint demonstrerar. Det var jag, Ida, Albin och Schottis
ja, jag hatade verkligen den där flytvästen. det är priset man får betala när man är lat och inte orkar ta med sin egna. fan, det gick ju inte att röra sig eller andas. och orange och rött är
snabba båtar åkte runt, runt. jag förstod aldrig vad som kunde vara det roliga med just DET, men nog är det underhållande när det går fort, alltid. vi försökte köra om, men ja - negativt. pl
hon flyttade längre akterut men utsatte sin bakdel för fara! den var väldigt lockande måste jag hålla med om...
vi gjorde våfflor men jag ville lura mitt lättlurade psyke och känna mig LITE nyttig. avocadosallad som ser grymt ofräsch ut på bild. den var god i alla fall
Min Kära Syster kommar hata mig när hon ser att jag la upp den här bilden. men hon är ju så söööööt!
jag var hemma idag. fråga mig inte varför. tror jag var förkyld. försökte ta en snygg bild. den blev nog inte så snygg som jag tänkt mig. motivet suger. jag älskar halsar, dock inte min egen.
jag tog en promenix till Ida, jag kände mig rastlös. konstig känsla i magen som inte tillät mig att vara stilla inomhus liksom. det är en så fin väg mellan oss två, en gullig grusväg genom en
Ida har en jättesöt katt som hon dokumenterat ÅTSKILLIGA gånger i sin bilddagbok (cocco). Stina heter hon. gullig som få och fäller hår som få och jamar som få. ha. jamar. vilket gulligt ord
jag kände nog instängda aggressioner som jag måste exploatera för världen. eller inte. det är bara så kul med miner. och min hals är alldeles.. senig. oj.
en jättesuddig could-have-been snygg silhuettbild. jag HATAR min kamera. och har inga tillräckliga skäl för att få/köpa en ny.
Ida klagade på att kameran inte hade någon speciell inställning så man kunde fota vattendroppar. PYTTSAN. nog syns de allt? för en gångs skull försvarade jag min kamera - den borde visa tacksam