April
Sunday 22 March 2009 photo 1/1
|
Jag har funderat o funderat. Ni som vet hur det är att ha panikångest/ångest överhuvudtaget fattar vad jag menar.
Varför är det så, att när man ska gå och lägga sig börjar man också grubbla. Framförallt är det så om man haft en pissig dag eller bara är allmänt deppig av ingen anledning. Men så helt plötsligt kommer allt gammalt ifatt en och man blir helt blockad och kan inte tro nånting annat. Är det nån som känner igen sig?
Det är då allt blir så bra i huvudet, hur man kan beskriva det så bra och få ut det. Kanske inte prata om det, men att skriva ner det i en blogg eller nåt annat man skriver på. Bara för att få ut det. För, för mig hjälper det INTE att prata med Robin för han förstår inte eftersom han aldrig varit i denna situationen, och då blir han bara ledsen som inte riktigt kan hjälpa mig. MEN! Varför händer detta alltid på natten när man inte kan sova, och man inte har nån lust att sätta sig o blogga sådär mitt i natten, för då blir man ännu piggare. Så man tänker då: Det där ska jag få ur mig på bloggen imorgon, men det händer aldrig. För på morgonen kan det vara bortblåst och dom intelligenta orden är borta med vinden, eller intelligenta... i alla fall bra ord som kan beskriva hur man mår när ångesten attackerar med full kraft.
Och, blir man aldrig frisk från ångest? Blir man aldrig riktigt av med det? För jag pallar inte må dåligt, ibland riktigt jävla dåligt, när jag inte har något att må dåligt över. Jag är så fruktansvärt trött på det här. En liten skitsak kan göra hela min dag åt helvete. Varför är det så? Finns det absolut inget sätt att bli av med ont i bröstet pga ångest, viljan att vråla rakt ut och uttrycka sitt hat mot vissa saker? Är det någon som vet?
Är det någon som egentligen förstår ett skit av det jag skriver? Jag får bara panik av att grubbla själv, men nu bör jag jobba. Slutar 04.00 och då ska jag gosa ner mig med världens underbaraste kille. Och imorgon kommer jag nog ångra det här inlägget. Yes..
Varför är det så, att när man ska gå och lägga sig börjar man också grubbla. Framförallt är det så om man haft en pissig dag eller bara är allmänt deppig av ingen anledning. Men så helt plötsligt kommer allt gammalt ifatt en och man blir helt blockad och kan inte tro nånting annat. Är det nån som känner igen sig?
Det är då allt blir så bra i huvudet, hur man kan beskriva det så bra och få ut det. Kanske inte prata om det, men att skriva ner det i en blogg eller nåt annat man skriver på. Bara för att få ut det. För, för mig hjälper det INTE att prata med Robin för han förstår inte eftersom han aldrig varit i denna situationen, och då blir han bara ledsen som inte riktigt kan hjälpa mig. MEN! Varför händer detta alltid på natten när man inte kan sova, och man inte har nån lust att sätta sig o blogga sådär mitt i natten, för då blir man ännu piggare. Så man tänker då: Det där ska jag få ur mig på bloggen imorgon, men det händer aldrig. För på morgonen kan det vara bortblåst och dom intelligenta orden är borta med vinden, eller intelligenta... i alla fall bra ord som kan beskriva hur man mår när ångesten attackerar med full kraft.
Och, blir man aldrig frisk från ångest? Blir man aldrig riktigt av med det? För jag pallar inte må dåligt, ibland riktigt jävla dåligt, när jag inte har något att må dåligt över. Jag är så fruktansvärt trött på det här. En liten skitsak kan göra hela min dag åt helvete. Varför är det så? Finns det absolut inget sätt att bli av med ont i bröstet pga ångest, viljan att vråla rakt ut och uttrycka sitt hat mot vissa saker? Är det någon som vet?
Är det någon som egentligen förstår ett skit av det jag skriver? Jag får bara panik av att grubbla själv, men nu bör jag jobba. Slutar 04.00 och då ska jag gosa ner mig med världens underbaraste kille. Och imorgon kommer jag nog ångra det här inlägget. Yes..
Comment the photo
<br />
Grejen är också att jag har sjukt svårt att prata om det här med typ "utomstående" för jag tycker det är pinigt att tjuta inför folk. Det är i princip bara Robin som får se mig gråta ibland höhö. Men jag vet att det hjälper att prata om det, ska försöka tänka så när det smyger sig på. Försöka stoppa det i tid så att säga. <br />
<br />
Du är fin och underbar som vill hjälpa! Hoppas jag vågar!!!!
Vetitusan om man blir frisk från det, men man ska verkligen ta det på allvar. Finns ju mediciner men jag vill helst slippa det, och mammas bästa kompis har samma problem så mamma vet precis vad jag går igenom och det är ett bra stöd,, :) Se till att ha nån som vet allting, det gör allting mycket bättre!
<br />
Min sambo vet exakt allting, men han har svårt att sätta sig in i det eftersom han aldrig upplevt eller riktigt kan förstå. Sen finns det såklart andra som vet också, men det känns liksom inte som att det hjälper att prata av sig skiten för jag vet att nästa gång kommer det vara lika jobbigt. Eller ja, jag vet inte riktigt hur jag tänker. Men nåt sånt :P Känns bättre på nåt sätt att skriva av sig det
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melen/345857861/
Visa toppen
Show footer