Dödsbädden - Stephen King
3/5

Jag gillar Stephen King, trots att han förvärrar min monsterrädsla (inte mörkerrädsla, för jag är minst lika rädd för monster mitt på ljusan dag). Han kan skrämma mig till den punkt där jag inte längre kan sitta med ryggen mot dörrar, fönster eller... Ja, mot något som inte är en vägg. Och ibland hjälper inte ens det.
Det enda tråkiga är att han allt som oftast är för nedrans dålig på att avsluta sina noveller på ett bra sätt. Det här är nämligen en novellsamling, och det är ganska stor skillnad på kvalité vad gäller de olika novellerna tycker jag. Den som kommer åt mig mest handlar om barn, ett monster i garderoben och en hemsk pappa. Jag känner igen garderobsmonstret från Cujo och vill genast göra mig av med alla garderober i hela huset. Ibland förstår jag inte riktigt varför jag läser den här typen av böcker, när det ändå slutar med att jag inte kan gå ute själv eller måste ringa någon för att våga gå nerför trappan. Iallfall, så avslutar han Monstret i garderoben så fruktansvärt dåligt, så helt plötsligt är den inte ett dugg läskig längre.
Jag läste om den och lämnade ute slutet, dum som jag är. Nu kommer jag aldrig någonsin kunna lämna mina framtida barn ensamma i en spjälsäng.

Men iallfall, det här med dåliga avslutningar är återkommande för varenda novell och som tur är så lämnar den mig inte ens hälften så rädd som jag borde vara. Det blir liksom lagom mesigt för en så lättskrämd människa som jag.

Nu blev det rörigt, men jag skyller på att jag nästan sover och att min hjärna är alldeles luddig och konstig. För övrigt har jag världens mysigaste filt. Den är ren kärlek, speciellt när man bor i ett källarrum utan värme. 

Jag gillar att saker är återkommande, och att en person som har varit huvudkaraktär i en novell eller bok återkommer som bikaraktär eller bara omnämns i en annan. Har du läst Monstret i garderoben? Inte helt säker på att det heter så dock, men har du gjort det borde du förstå vilken jag menar. Annars blir det fullskalig spoiler.
Huvudpersonen berättar ju för en psykolog om garderobsmonstret som har dödat hans tre barn ett efter ett, och som nu är ute efter honom. Hela novellen är obehaglig och skräckinjagande, men den sista sidan förstörs allt då huvudpersonen ska gå ut och beställa en ny tid till psykologen hos sekreteraren, men hon sitter inte bakom disken så han går tillbaka in i samtalsrummet. Där står psykologen i garderoben och har tagit av sig människoansiktet, för han är ett monster.
Och visst är den djupare meningen lite fin, att det inte alltid är den psyksjukes fel för psykologer kan vara monster, men jag förväntar mig en skräcknovell och det förtar lite av grejen. Ett slut där huvudpersonen bara hade beställt en ny tid och gått därifrån hade varit mycket bättre, för man vet att monstret kommer efter honom och så kan hjärnan få fantisera så mycket den vill om vad som kommer att hända.

Just nu kommer jag inte på något mer dåligt avslut lika detaljerat, men jag har upplevt förut när jag har läst andra böcker av honom att han hastar sig igenom slutet. Hela boken är underbar och väl genomarbetad och intelligent, men helt plötsligt så får man ett taffligt ihoparbetat slut kastat i ansiktet på sig och så står man där och undrar vad som hände. Inte alltid, men det händer.

Jag fick boken av min pojkvän efter att han råkat köpa dubletter, så det är ingenting jag aktivt letat upp. Därför är den på svenska. Sen föredrar jag svenska just nu, av en mängd olika anledningar.

Jag har ju inte läst monstret i garderoben om jag inte läste den under min king-period i högstadiet, men i vart fall så kommer jag inte ihåg den. Så jag skippade typ allt du skrev. :)

Jag har inget problem med att en person eller plats är med i flera böcker (vilket vissa personer är och nästan alla böcker utspelar ju sig i samma område). Men det jag menade med återkommande var att king i nästan alla böcker har med en bit text som ser ut såhär: "[huvudpersonen] såg [något läskigt eller något som inte borde vara där]. [huvudpersonen] skrek". Slut på kapitel. Eller så händer det huvudpersonen någonting. Och han skriker. Det är väldigt effektiv i sig, men king använder just den meningen i väldigt många böcker. "X screamed."

Jaja. Något annat som finns med i många böcker är att det finns någon sorts ramsa eller fras från någons barndom eller liknande som en av huvudpersonen upprepar för sig själv som ett mantra. Typ "no bounce, no play" från dreamcatcher, "tommyknockers"-ramsan från "tommyknockers", "take your medicin" från the shining etc

Annars är det ju ett ganska välkänt fenomen, att King skriver fenomenala texter och sedan avslutar dem dåligt, så du kan säkert hitta någon människa i din närhet som kan förklara det hela med ett exempel du kan lyssna på.

Jo, ibland kan språket vara något långtradigt och läser man mycket av honom på en gång så kan det vara ganska jobbigt, men det beror ju helt på vad för typ av läsupplevelse man är ute efter. Skräck är nog inte den bästa genren att leta efter snyggt språk på.

Det är också väldigt mysigt tycker jag. I novellsamlingen finns det ett underbart exempel på det, när någons farmor alltid hade ett uttryck som dök upp i huvudpersonens huvud i tid och otid, och i en annan novell var kvinnan med uttrycket huvudpersonens fru. Jag kan bli helt lyrisk över såna detaljer, eftersom det visar på att det finns en hel värld bakom boken, och att jag som läsare bara får ta del av en liten, liten del av den världen. Oftast är det en ganska bra måttstock på hur bra författare man har att göra med. Slänga med ord kan vem som helst göra, men att berätta om en värld är en helt annan sak.

Att det är ett välkänt fenomen vet jag inget om, det är inget jag själv tänkt på (förutom någon gång, typ cell och secret window, secret garden) och jag brukar inte leta upp vad andra tycker om böcker. Men det kanske stämmer

Jag tycker inte att språket kan vara långtradigt, men däremot så är det väldigt ofta samma upplägg, typ en ensamstående (aldrig gift eller frun död) man i kings ålder som inte är bunden av arbete (oftast författare men även konstnär, pensionerad eller ekonomiskt oberoende) som upplever något övernaturligt (vampyrer, spöken, aliens) ofta med en ramsa eller mening från hans eller någon annans barndom som upprepas genom hela boken. Och det är bra skit, speciellt uttrycken, det håller jag med om, men efter att ha läst flera av hans böcker så blir alla dessa ingredienser tjatiga när de finns i varje bok. Då känns hans böcker stöpta i samma form. Och det är inte något jag gillar.

Jag håller inte med, jag tycker skräck är as good as any för att leta efter snyggt språk, tror det kan bjuda på mycket bättre språk än de flesta kriminal- och spänningsromanerna. Och även bättre än de flesta fantasy och sci-fi böckerna jag läst också för den delen.

På tal om det så vet jag inte om jag skulle kalla king för skräck. Visst har han skrivit enstaka skräck, bäst exempel är autopsy room four. Men även the sun dog och 1408. Men istället tycker jag att majoriteten av hans böcker passar in som spänning typ the dark half, insomnia. Sen har han skrivit en del som snarast är sci-fi typ dreamcatcher, tommyknockers, under the dome, the langoliers. Och sen har han ju skrivit en hel del som är fantasy, som the talisman och förstås, hela dark tower serien. Och så har han skrivit en hel del som inte riktigt passar in i någon genre typ roadwork, rita hayworth and the shawkshank redemption, stand by me, dolores claiborn, 1922. Så jag vet inte om jag skulle säga att king skriver skräck.

Det är samma här, plus att jag läser alldeles för fort när jag väl läser högt. D:

Haha, aawe! Vi fick fylla i färdiggjorda recensioner. Jag fyllde i författare och bok, sen lät jag dem ligga till typ sista veckan i skolan då jag skrev lite om alla böcker. Läraren blev helt mållös xD Hon hade tjatat på mig hela terminen att jag skulle göra dem, för annars skulle jag glömma bort vad boken handlade om. Tji fick hon. :3

Jag är monsterrädd redan från början, så när jag har läst skräck blir det bara värre. I somras när jag läste Lovecraft och drömde de hemskaste mardrömmarna på länge, det var inte roligt. D: Men jag försöker låtsas som att om jag härdar mig så blir jag mindre rädd till slut. 8]

Vad jag gillar beror jättemycket på vad jag är på för humör själv. Jag älskar när jag läser något som får mig att bli helt ställd och ändra åsikt i något, då har boken verkligen gjort ett avtryck liksom. Men jag behöver ha de där tanklösa berättelserna också, annars tröttnar jag alldeles för mycket på att läsa. D:

Om du får säga tio böcker av honom du verkligen tycker att jag ska läsa, de ovan nämnda inkluderade eller exkluderade väljer du själv, vilka skulle det vara då? :3

Haha, ja, den risken finns.

Ha! Bra jobbat. Jag gjorde samma sak med termometrarna, jag lät dem ligga och fyllde i alla sen. Men min lärare älskade mig så det var inga problem :P

Haha, aw :) Jag tror jag har en väldigt klar gräns mellan var min värld slutar och böckernas börjar. Så när jag inte läser så är jag inte rädd för de sakerna jag är rädd för när jag faktiskt läser...

Absolut, samma här. Och böcker somfår en att ändra åsikt, eller som vidgar ens vyer, överraskar en eller får en att tänka en helt ny tanke - de är de bästa böckerna.

Hm... fuck att Mörka tornet är sju böcker lång, de skulle ju ta upp hela listan... men okej, de får stå för sig själva. Jag räknar inte in noveller eller kortromaner här heller. Here goes - min topp ten-King:
1. Den gröna milen
2. Drakens ögon
3. Det
4. Christine
5. Att skriva - en hantverkares memoarer (Kings självbiografi)
6. Varsel
7. Död zon
8. Dolores Claiborne
9. Hjärtan i Atlantis
10. Flickan som älskade Tom Gordon

Fan vad svårt. Gah. Men ja, de där tror jag.

Jag älskar de här kommentarerna, men just nu är jag alldeles, alldeles för trött för att svara D:

Heh, no worries ^^

Det tycker jag med! Jag har en del som du kan få låna på obestämd framtid, om du vill. :3

Men jag veeeet. Jag vill också ha en. ;___; Du får sticka en åt mig!

Mja. Det kan jag göra, men det betyder inte att jag kommer läsa dem direkt. Har massor av nyinköpta böcker som bara väntar på mig :0

Gör själv! 8)

Det är helt okej, det är den där typen av böcker som jag bara läser en gång och sen inte vill göra mig av med för de var ganska bra och jag vill kunna låna ut eller läsa om någon gång i framtiden. :3

Fast jag stickar ju bäbismössa!

Den här :3