February
Sunday 22 January 2012 photo 1/1
|
Dag 22 – Favoritbok som du har hemma i bokhyllan
En mycket förkyld flicka snorar ner sitt exemplar av Blonde så mycket hon bara kan!
Det är den fiktiva berättelsen om Marilyn Monroes liv, skriven av Joyce Carol Oates, som kommer upp så fort man pratar om den hyllade sexgudinnan med människor som faktiskt läser.
Istället för att skildra de många fosterhem och aborter hon gjorde så har det skalats av till ett fosterhem och lite antydda aborter här och var. Lite såna detaljer. Sen är det ju förstås inte Marilyns tankar, men det är lätt att glömma bort.
Första gången jag läste den här boken undrade jag vad i helvete jag hade gett mig in på. Det var ren tortyr att ta sig igenom den. Hälften av det jag läste sållades bort av hjärnan, så jag fick sitta och traggla mig igenom en nyss läst sida om och om igen. Så var det den första tredjedelen av boken (vilket är ganska mycket när boken är 853 sidor sammanlagt). Sen började magin. Den har inte släppt efter det.
Precis som med Änglarnas Syster och Pappa Pralin känner jag igen mig så galet mycket i den här trasiga kvinnan. Det finns så mycket tankar jag har tänkt och så mycket känslor jag har känt i den här boken så att det är lite läskigt nästan. Förutom att jag inte är en djupt nergången knarkare och lever i ett sexuellt förhållande med två män, så finns det ganska mycket likheter. Om man bortser ifrån att jag inte är någon åtråvärd modell och skådespelerska, att jag inte har något miljondollarleende och att jag inte bleker mitt könshår. Inte heller är jag religiös, har haft ett förhållande med någon av mina lärare eller bott varken i barnhem eller i fosterhem.
Men ja, annars finns det en hel del likheter!
Varje gång jag läser den här boken tvingas jag till självinsikt, till ett vägskäl: vill jag må bra eller vill jag fortsätta att vara destruktiv?
Hon använder andra människor som tillflyktsorter, Marilyn i Blonde. Hon använder sex som en drog, och droger som mediciner. Som om de vore renande, helande. Hon använder människor för att känna sig hel, bekräfta sitt eget värde, för att få leva. Att trots hur dålig man än är kan ens kropp alltid ha ett värde, för de som vill nyttja den. Att det inte behöver spela så stor roll, det där med en själv. Att andra kan vara viktigare. Att låta andra förstöra en istället för att göra det själv, för att man är för feg.
"Och jag var trygg då han var inne i mig.
Och jag önskade att det aldrig, aldrig skulle ta slut."
- kap. Lilla frun; 2, sid. 181.
"Att vara föremål för manlig åtrå var detsamma som att veta Jag existerar. Uttrycket i ögonen. Erektionen. Trots att man är värdelös är man åtrådd."
- kap. Lilla frun; 5, sid. 187.
"Jag skulle tro att jag aldrig trodde jag förtjänade att leva. Leva som andra personer gör. Jag var ständigt tvungen att rättfärdiga mitt liv. Jag måste ha er tillåtelse."
- kap. Den mörke prinsen, sid. 265.
"Tänk om du misslyckas. Om du misslyckas. Då måste du dö."
- kap. Angela 1950, sid. 304.
"Förtjäna att leva? Du? En sådan sorglig, sjuk kossa. Vilken slyna."
- kap. Räddningen, sid. 373.
"Så om jag kunde befria mig, inte från kärlek utan från behovet av kärlek. Så att jag kunde bli kvitt min önskan att dö om jag inte är älskad."
- kap. Rose 1953; 8, sid. 398.
"Hon kan bara älska en man som hon föreställer sig är henne överlägsen."
- Kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 14, sid. 615
Nu får jag ge mig. Det är ju sånt här jag ska ha min citatförklaring till.
En mycket förkyld flicka snorar ner sitt exemplar av Blonde så mycket hon bara kan!
Det är den fiktiva berättelsen om Marilyn Monroes liv, skriven av Joyce Carol Oates, som kommer upp så fort man pratar om den hyllade sexgudinnan med människor som faktiskt läser.
Istället för att skildra de många fosterhem och aborter hon gjorde så har det skalats av till ett fosterhem och lite antydda aborter här och var. Lite såna detaljer. Sen är det ju förstås inte Marilyns tankar, men det är lätt att glömma bort.
Första gången jag läste den här boken undrade jag vad i helvete jag hade gett mig in på. Det var ren tortyr att ta sig igenom den. Hälften av det jag läste sållades bort av hjärnan, så jag fick sitta och traggla mig igenom en nyss läst sida om och om igen. Så var det den första tredjedelen av boken (vilket är ganska mycket när boken är 853 sidor sammanlagt). Sen började magin. Den har inte släppt efter det.
Precis som med Änglarnas Syster och Pappa Pralin känner jag igen mig så galet mycket i den här trasiga kvinnan. Det finns så mycket tankar jag har tänkt och så mycket känslor jag har känt i den här boken så att det är lite läskigt nästan. Förutom att jag inte är en djupt nergången knarkare och lever i ett sexuellt förhållande med två män, så finns det ganska mycket likheter. Om man bortser ifrån att jag inte är någon åtråvärd modell och skådespelerska, att jag inte har något miljondollarleende och att jag inte bleker mitt könshår. Inte heller är jag religiös, har haft ett förhållande med någon av mina lärare eller bott varken i barnhem eller i fosterhem.
Men ja, annars finns det en hel del likheter!
Varje gång jag läser den här boken tvingas jag till självinsikt, till ett vägskäl: vill jag må bra eller vill jag fortsätta att vara destruktiv?
Hon använder andra människor som tillflyktsorter, Marilyn i Blonde. Hon använder sex som en drog, och droger som mediciner. Som om de vore renande, helande. Hon använder människor för att känna sig hel, bekräfta sitt eget värde, för att få leva. Att trots hur dålig man än är kan ens kropp alltid ha ett värde, för de som vill nyttja den. Att det inte behöver spela så stor roll, det där med en själv. Att andra kan vara viktigare. Att låta andra förstöra en istället för att göra det själv, för att man är för feg.
"Och jag var trygg då han var inne i mig.
Och jag önskade att det aldrig, aldrig skulle ta slut."
- kap. Lilla frun; 2, sid. 181.
"Att vara föremål för manlig åtrå var detsamma som att veta Jag existerar. Uttrycket i ögonen. Erektionen. Trots att man är värdelös är man åtrådd."
- kap. Lilla frun; 5, sid. 187.
"Jag skulle tro att jag aldrig trodde jag förtjänade att leva. Leva som andra personer gör. Jag var ständigt tvungen att rättfärdiga mitt liv. Jag måste ha er tillåtelse."
- kap. Den mörke prinsen, sid. 265.
"Tänk om du misslyckas. Om du misslyckas. Då måste du dö."
- kap. Angela 1950, sid. 304.
"Förtjäna att leva? Du? En sådan sorglig, sjuk kossa. Vilken slyna."
- kap. Räddningen, sid. 373.
"Så om jag kunde befria mig, inte från kärlek utan från behovet av kärlek. Så att jag kunde bli kvitt min önskan att dö om jag inte är älskad."
- kap. Rose 1953; 8, sid. 398.
"Hon kan bara älska en man som hon föreställer sig är henne överlägsen."
- Kap. Dramatikern och den blonda skådespelerskan: Förförelsen; 14, sid. 615
Nu får jag ge mig. Det är ju sånt här jag ska ha min citatförklaring till.
Annons
PrinsessanDuVet
Sun 5 Feb 2012 03:49
Hittade den på loppis för en femma förra veckan! *lycklig tjej*
indigoparaflax
Mon 30 Jan 2012 20:00
Jag har inte läst ett dugg av Oates, men har ett ingrott förakt för henne ändå xD Hon står nämligen på samma hylla som min absoluta favoritförfattare Patrick O'Brian, så hennes namn föranledde alla grava besvikelser med att se att Sverige inte översatt fler av O'Brians böcker. Därför hatar jag människan. Fastän jag aldrig rört en av hennes böcker x)
Melflickan
Mon 30 Jan 2012 20:20
Naaaargh, du får inte hata ;____; Hon blir ganska ofta kallad för "bitter feministfitta" och liknande, men jag har inte märkt det i någon av hennes böcker. Visst har hon en förkärlek att skriva om kvinnor som blivit utnyttjade och dåligt behandlade av män, men det är knappast som att hon påstår att alla män är svin, liksom.
Men läs! 8D
Men läs! 8D
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/501456214/
Visa toppen
Show footer