October
Saturday 4 January 2014 photo 1/1
|
2014 kommer bli ett bra år. Jag ska se till att det blir ett bra år.
Håret känns bara bättre och bättre, även om det är snyggare bakåtstruket med massa gegga. Jag har börjat vänja mig vid att ha det snaggat igen. Det kliar inte lika mycket, och det är så jävla skönt att slippa tänka på hur det ser ut konstant.
Nu ska bara öronen läkas också. De är sjukt känsliga efter att jag har sovit på dem, och efter att en viss @Stvafel lyckades komma åt dem typ konstant.
Nu ska jag städa. Eller ja, jag ska packa upp de resväskor jag har använt innan Göteborg och den till Göteborg, sen ska jag göra gröt till middag och sen ska jag städa mer. Imorgon ska jag dammsuga, både rummet och duschen. Jag ska göra listor på allt jag ska göra, hålla mig efter listorna och känna mig sådär duktig som enbart produktivitet kan ordna. Jag ska fördriva tiden så hårt jag bara kan, med socblanketter och böcker. Jag ska träffa @Otyget, och jag ska ta mina mediciner på bra tider. Hålla någorlunda sovtider och se till att dricka kopiösa mängder vatten.
Jag längtar så fruktansvärt till sommaren. När jag kommer kunna gå ut utan att förlora känseln i tårna, när jag kommer kunna bada och ligga i solen och läsa. Fy fan vad jag ska läsa i sommar.
Till våren längtar jag också. Knoppar i träden och fågelkvitter. När jag ska rensa ogräs och göra iordning "min" uteplats. Jag försöker göra planer, försöker tänka på att jag ska leva då med. Det är skrämmande, och det är nedrans jobbigt. Helst vill jag lägga mig under täcket och gråta tills tårarna tar slut, tills jag somnar och inte vaknar igen. Det är en sån fruktansvärd meningslöshet med mitt liv just nu att det inte finns ord till det. Ingen anledning alls att fortsätta, förutom Pixie och alla olästa böcker. Det blir säkert bättre, alla säger ju att det kommer bli bättre, men jag orkar inte vänta längre. Jag har ju väntat i tio år, hur lång tid ska det ta? Och jag har inte bara väntat, jag har försökt att göra saker, planera, se framtid, men det kommer ju ingenting någonsin som hjälper. Det känns inte att det blir bättre, det känns bara att det blir värre.
Kanske släpper all den här skiten när jag får ett jobb. Om jag får ett jobb. Kanske kommer det räcka att ha något att gå upp för på morgonen, något säkert att gå till. Rutiner, de där jävla rutinerna jag inte kan hålla på egen hand.
Wä. Jag hatar att frysa. Och jag har ingen värme på i mitt rum för att spara pengar. Det är knapert, förstår ni, när man är två personer och en katt som ska leva på en dålig lön. Det är snåleri in i det sista, och ingenstans att vända sig för att låna pengar. Ska jag ha besök får jag truga och tjata på mor, för egentligen har vi inte råd. Egentligen är det alldeles för dyrt att föda en mun till även om det bara är en eller två måltider. Och det förstår jag. Egentligen. Men det känns så surt. Det känns förjävligt.
När ska all ångest över pengar försvinna? Och varför ska en sån ångest få styra hela mitt liv? Jag hatar pengar. Det har jag gjort sedan jag var liten och tjafsen om underhåll hit och dit började.
Det är alldeles för dyrt att leva. Och det blir bara dyrare. Hade jag inte en mor som är så snäll så hade jag inte bara klassats som fattig, då hade jag stått på gatan utan hem. Utan hem och utan mat. Och det är en rädsla som överskuggar allt annat; hemlösheten. Även om jag psykiskt inte har ett hem (igen) och kanske inte kommer ha det på väldigt, väldigt länge så är det värre att inte fysiskt ha ett hem. Och jag är trött på att bo i resväska. Jag är trött på att sova hos vänner, på soffor, hos människor jag inte ens känner. Jag är så evinnerligt trött på det att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och jag blir så bitter och arg på människor som tar det för givet. På människor som inte lägger undan sparpengar när de inte måste vända på vartenda öre för att överleva. Det gör ont i hjärtat mitt att jag själv inte gjorde det, när jag nu fick csn och lön.
Jag hatar att frysa. Så nu ska jag klä på mig ett extra lager kläder och sätta igång med städningen. Snart är våren här. Snart kommer livet.
Håret känns bara bättre och bättre, även om det är snyggare bakåtstruket med massa gegga. Jag har börjat vänja mig vid att ha det snaggat igen. Det kliar inte lika mycket, och det är så jävla skönt att slippa tänka på hur det ser ut konstant.
Nu ska bara öronen läkas också. De är sjukt känsliga efter att jag har sovit på dem, och efter att en viss @Stvafel lyckades komma åt dem typ konstant.
Nu ska jag städa. Eller ja, jag ska packa upp de resväskor jag har använt innan Göteborg och den till Göteborg, sen ska jag göra gröt till middag och sen ska jag städa mer. Imorgon ska jag dammsuga, både rummet och duschen. Jag ska göra listor på allt jag ska göra, hålla mig efter listorna och känna mig sådär duktig som enbart produktivitet kan ordna. Jag ska fördriva tiden så hårt jag bara kan, med socblanketter och böcker. Jag ska träffa @Otyget, och jag ska ta mina mediciner på bra tider. Hålla någorlunda sovtider och se till att dricka kopiösa mängder vatten.
Jag längtar så fruktansvärt till sommaren. När jag kommer kunna gå ut utan att förlora känseln i tårna, när jag kommer kunna bada och ligga i solen och läsa. Fy fan vad jag ska läsa i sommar.
Till våren längtar jag också. Knoppar i träden och fågelkvitter. När jag ska rensa ogräs och göra iordning "min" uteplats. Jag försöker göra planer, försöker tänka på att jag ska leva då med. Det är skrämmande, och det är nedrans jobbigt. Helst vill jag lägga mig under täcket och gråta tills tårarna tar slut, tills jag somnar och inte vaknar igen. Det är en sån fruktansvärd meningslöshet med mitt liv just nu att det inte finns ord till det. Ingen anledning alls att fortsätta, förutom Pixie och alla olästa böcker. Det blir säkert bättre, alla säger ju att det kommer bli bättre, men jag orkar inte vänta längre. Jag har ju väntat i tio år, hur lång tid ska det ta? Och jag har inte bara väntat, jag har försökt att göra saker, planera, se framtid, men det kommer ju ingenting någonsin som hjälper. Det känns inte att det blir bättre, det känns bara att det blir värre.
Kanske släpper all den här skiten när jag får ett jobb. Om jag får ett jobb. Kanske kommer det räcka att ha något att gå upp för på morgonen, något säkert att gå till. Rutiner, de där jävla rutinerna jag inte kan hålla på egen hand.
Wä. Jag hatar att frysa. Och jag har ingen värme på i mitt rum för att spara pengar. Det är knapert, förstår ni, när man är två personer och en katt som ska leva på en dålig lön. Det är snåleri in i det sista, och ingenstans att vända sig för att låna pengar. Ska jag ha besök får jag truga och tjata på mor, för egentligen har vi inte råd. Egentligen är det alldeles för dyrt att föda en mun till även om det bara är en eller två måltider. Och det förstår jag. Egentligen. Men det känns så surt. Det känns förjävligt.
När ska all ångest över pengar försvinna? Och varför ska en sån ångest få styra hela mitt liv? Jag hatar pengar. Det har jag gjort sedan jag var liten och tjafsen om underhåll hit och dit började.
Det är alldeles för dyrt att leva. Och det blir bara dyrare. Hade jag inte en mor som är så snäll så hade jag inte bara klassats som fattig, då hade jag stått på gatan utan hem. Utan hem och utan mat. Och det är en rädsla som överskuggar allt annat; hemlösheten. Även om jag psykiskt inte har ett hem (igen) och kanske inte kommer ha det på väldigt, väldigt länge så är det värre att inte fysiskt ha ett hem. Och jag är trött på att bo i resväska. Jag är trött på att sova hos vänner, på soffor, hos människor jag inte ens känner. Jag är så evinnerligt trött på det att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och jag blir så bitter och arg på människor som tar det för givet. På människor som inte lägger undan sparpengar när de inte måste vända på vartenda öre för att överleva. Det gör ont i hjärtat mitt att jag själv inte gjorde det, när jag nu fick csn och lön.
Jag hatar att frysa. Så nu ska jag klä på mig ett extra lager kläder och sätta igång med städningen. Snart är våren här. Snart kommer livet.
Annons
Anonymous
Sun 5 Jan 2014 14:36
Du är bäst. <3
Vargaflickan
Sat 4 Jan 2014 21:55
Är så stolt<3 och om du någon dag inte orkar ta tag i det som du vill göra, låt gå. Det är okej med sånna dagar! <3
Melflickan
Sat 4 Jan 2014 22:01
Och jag är stolt över dig. <3 Det är okej så länge inte dagarna blir för många bara.
lefavtS
Sat 4 Jan 2014 21:39
INTE MITT FEEEEEL
Eller jo, men jag kan inte rå för att mina händer är enorma och klumpiga. :(
Jag kan värma dig, no homo. <3
Fast jag tycker att du får skaffa dig antingen päls eller massa underhudsfett, då fryser man aldrig. Är rätt mysig. Fast inte på sommaren, men då kan man bada so ez cool
Ring om du vill prata, you know that. <3
Eller jo, men jag kan inte rå för att mina händer är enorma och klumpiga. :(
Jag kan värma dig, no homo. <3
Fast jag tycker att du får skaffa dig antingen päls eller massa underhudsfett, då fryser man aldrig. Är rätt mysig. Fast inte på sommaren, men då kan man bada so ez cool
Ring om du vill prata, you know that. <3
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/517082467/
Visa toppen
Show footer