October
Sunday 27 April 2014 photo 1/1
|
Så djävulskt nervös inför imorgon. Vet inte vad jag ska ha på mig, vet inte hur länge jag ska vara där, vet ingenting. Får ångestsvettningar och börjar nästan gråta bara av att tänka på det.
Det här jobbet är något jag velat ha sen jag var fjorton. Jag ska få jobba på fucking SF-bokhandeln. Min dröm. Hur många gånger har jag inte varit där och bara smekt bokryggar? Bara luktat böcker, väntat på vänner, känt på atmosfären för att bli lugn. Och ändå är det samma ställe som nu ger mig magknip och sömnlösa nätter.
Jag är rädd för att inte vara tillräckligt bra. För att misslyckas, på det här också. Till slutet av maj har jag ungefär 200 kronor att leva på. Sen kommer kanske försörjningsstöd och aktivitetsstöd. Minst 2800, minus hyra, räkningar och Pixie. Vad som blir över vet jag inte.
Allt är så osäkert just nu. Ibland spricker huden och ibland kravlar det maskar. Jag vill fortfarande inte leva. Tvingar mig till att fungera, det är det eller att dö. Och nu vore det sista så himla enkelt: ingen som kontrollerar mina mediciner längre. Allt är i mitt rum bredvid sängen. Dödliga doser av flera olika preparat. Bara att svälja ner med lite vatten.
Natten till idag drömde jag att Pixie dog i mina armar. Jag var tvungen att stryka henne över huvudet och säga "det är dags att somna nu älskling. Mamma älskar dig men det är dags att sova nu" och jag vaknade av hysterigråt och att Amanda frågade hur det var. Fina trollunge. Hon följde med mig ut en stund, lät mig andas. Men rädslan och ångesten sitter kvar. Min älskling. Min lilla skrotkatt.
Jag har inte kommit över Kulan än, och snart kanske jag behöver släppa vidare Pixie också. Det gör så fruktansvärt ont. Hon är verkligen hela mitt liv. Jag kan inte dö. Kan inte lämna min lilla flicka ensam i den här elaka världen, som bara önskar livet ur henne.
Trollungen kanske sover över imorgon, definitivt i övermorgon. Jag slipper vara ensam. Behöver annans närhet för att påminna mig om jordgubbar till frukost i soliga sommarmorgnar, vattnets glitter och omslutande helhet, syréner som blommar. Livet som jag vill leva. Lite smalare, lite bättre. Det kommer en tid då jag inte behöver släpa runt på en kropp som inte är jag, då jag kan vara lycklig igen. Den är bara inte nu.
Igår gick bra. Pratade med mängder av trevligt folk. Tog kanske lite för många raster på slutet, men hey, vem är jag att säga nej till att få Thåströmlåtar spelade på en gitarr med fin sångröst för bara mig? Kände hur jag blev alldeles glittrig i ögonen och att blodet faktiskt strömmade varmt genom kroppen på ett sätt som inte har hänt på länge nu. Blå Himmel Blues gör saker med min kropp jag inte kan förklara.
Är bara så rädd, hela tiden. Behöver en fast punkt jag inte har. Gör planer inför hösten, som om jag själv tror att jag kommer överleva så länge. Gör planer för tre år framåt, ger löften som om jag tror på en morgondag. Behöver starka armar och lugnande doft, men allt det där är så långt bort. All trygghet flera mil bort eller redan borta från den här världen (Jessikahår och sammanflätade händer).
Vill bara sova. Vill bara dö.
Det här jobbet är något jag velat ha sen jag var fjorton. Jag ska få jobba på fucking SF-bokhandeln. Min dröm. Hur många gånger har jag inte varit där och bara smekt bokryggar? Bara luktat böcker, väntat på vänner, känt på atmosfären för att bli lugn. Och ändå är det samma ställe som nu ger mig magknip och sömnlösa nätter.
Jag är rädd för att inte vara tillräckligt bra. För att misslyckas, på det här också. Till slutet av maj har jag ungefär 200 kronor att leva på. Sen kommer kanske försörjningsstöd och aktivitetsstöd. Minst 2800, minus hyra, räkningar och Pixie. Vad som blir över vet jag inte.
Allt är så osäkert just nu. Ibland spricker huden och ibland kravlar det maskar. Jag vill fortfarande inte leva. Tvingar mig till att fungera, det är det eller att dö. Och nu vore det sista så himla enkelt: ingen som kontrollerar mina mediciner längre. Allt är i mitt rum bredvid sängen. Dödliga doser av flera olika preparat. Bara att svälja ner med lite vatten.
Natten till idag drömde jag att Pixie dog i mina armar. Jag var tvungen att stryka henne över huvudet och säga "det är dags att somna nu älskling. Mamma älskar dig men det är dags att sova nu" och jag vaknade av hysterigråt och att Amanda frågade hur det var. Fina trollunge. Hon följde med mig ut en stund, lät mig andas. Men rädslan och ångesten sitter kvar. Min älskling. Min lilla skrotkatt.
Jag har inte kommit över Kulan än, och snart kanske jag behöver släppa vidare Pixie också. Det gör så fruktansvärt ont. Hon är verkligen hela mitt liv. Jag kan inte dö. Kan inte lämna min lilla flicka ensam i den här elaka världen, som bara önskar livet ur henne.
Trollungen kanske sover över imorgon, definitivt i övermorgon. Jag slipper vara ensam. Behöver annans närhet för att påminna mig om jordgubbar till frukost i soliga sommarmorgnar, vattnets glitter och omslutande helhet, syréner som blommar. Livet som jag vill leva. Lite smalare, lite bättre. Det kommer en tid då jag inte behöver släpa runt på en kropp som inte är jag, då jag kan vara lycklig igen. Den är bara inte nu.
Igår gick bra. Pratade med mängder av trevligt folk. Tog kanske lite för många raster på slutet, men hey, vem är jag att säga nej till att få Thåströmlåtar spelade på en gitarr med fin sångröst för bara mig? Kände hur jag blev alldeles glittrig i ögonen och att blodet faktiskt strömmade varmt genom kroppen på ett sätt som inte har hänt på länge nu. Blå Himmel Blues gör saker med min kropp jag inte kan förklara.
Är bara så rädd, hela tiden. Behöver en fast punkt jag inte har. Gör planer inför hösten, som om jag själv tror att jag kommer överleva så länge. Gör planer för tre år framåt, ger löften som om jag tror på en morgondag. Behöver starka armar och lugnande doft, men allt det där är så långt bort. All trygghet flera mil bort eller redan borta från den här världen (Jessikahår och sammanflätade händer).
Vill bara sova. Vill bara dö.
Camera info
Du är. <3
Lycka till på måndag!
Tack.
Ses på lördag iaf, känns bra.
Ska skicka ett pepp-sms.
Låter bra!
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/517914722/
Visa toppen
Show footer