Jag slarvar med medicinen och gräver mig bara längre och längre ner i min grop. Dagarna suddas ut, jag minns inte viktiga saker eller händelser så bra som jag borde.
Hjärtat som skaver i en alltför trång bröstkorg, lungorna som inte kan hantera andetag i ett fungerande tempo och alla djävla kilon som bara skaver. Mår illa och världen dimmas framför ögonen.
"Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör"

Idag ska jag jobba på dagis och det är väl bra, för då måste jag lägga mig själv helt åt sidan, men det känns förjävligt. Jag är rädd för att göra misstag, och misstag är värre när människor är inblandade istället för böcker.

Kan inte hålla igång ett normalt samtal och kan inte slappna av. Har fortfarande ingen lust att leva och har inte råd att gå till psykologen. Lederna värker.

Det enda positiva är att jag speglade mig i tunnelbanan och nu kan till och med jag se att det är skillnad på mina lår jämfört med två veckor sen. Ska begrava mig i läsande och glömma allt vad livet är och hur man är social, start på söndag. Så jag slipper minnas vilken äcklig människa jag är.

Saknar hästarna. Saknar att galoppera barbacka på mjuka skogsstigar och ömma muskler.

Annons

The photo has no tags

Camera GT-S5830

Focal length 4 mm

Aperture f/2.6

Shutter 1/890 s

ISO 50

Date

Vargaflickan Thu 15 May 2014 14:42

Vi skulle väl ses på söndag? Men om du inte orkar, så är helt ok <3
Jag vet känslan, är där just nu med :C

1 comments on this photo

January 2019