October
Show more 
Sunday 14 March 2010 photo 28/34
|
I can't be homecomingqueen for every boy
that falls in and out of love with me
- Rosie Thomas
"Vad tänker du på, Isabel?"
"Kärlek."
"Åhå. Den sortens kärlek man får snusk av om man säger "jag älskar dig"?"
Isabel ler.
"Ja, precis den sortens kärlek." Hon betraktar Daniel där de sitter på den vårkyliga balkongen. Han kniper med sina smala läppar runt cigaretten, låter den hänga där en kort stund innan han för bort den. Bolmar som en skorsten. Honom kan hon älska.
"Vad är det med den då?" Han suger ut det sista ur cigaretten, fimpar och vänder sig mot henne. "Den stora kärleken." Flinar.
"Har du… Jag menar, du har ju älskat, på riktigt och allt det där…"
"Mmm..?"
"Kände du någonsin att kärlek inte räcker? Att du vill ha hela världen?"
Daniels blick hamnar någonstans långt bort. Förbi de närmsta höghusen, mot andra sidan staden. Isabel drar den ljusgröna, sönderfläckiga filten hårdare runt sin kropp, sträcker sig efter kaffet och väntar ut honom. Att under dem sjunger fåglarna vårens serenad och andra dramatiska tankar flyger genom hennes huvud under tiden. Att vinden smeker kinder tusen gånger vackrare än hon någonsin kommer att skåda, och att hon kan få hela världen att älska henne. Älska sönder henne. För det kan hon. Det vet hon att hon kan.
Det blir en låga i Daniels hand. Det blir en glöd. Sedan: en framsträckt gåva.
"Smaka." En befallning. Inget erbjudande.
Isabel tar tveksamt cigaretten i mellan tummen och pekfingret. Tittar på Daniel. Han tittar tillbaka, med allvarsrynkat ansikte.
"Smaka, sa jag."
Nikotin. Och mormordoft, fast mycket, mycket starkare och i munnen. Men hon vet hur man gör. Inte halsbloss. Andas in luft med. Känner verkligen coolheten strömma genom kroppen, som att ett skimmer strömmar från den gulvita pinnen in i henne. Sedan kommer det. Illamåendet.
"Så smakar världen." Han tittar inte ens på henne. Håller bara handen utsträckt åt hennes håll. Hon överlämnar besegrad dödspinnen till honom. "Den är ingenting att ha. Snusk, däremot. Snusk går det inte att få nog av."
that falls in and out of love with me
- Rosie Thomas
"Kärlek."
"Åhå. Den sortens kärlek man får snusk av om man säger "jag älskar dig"?"
Isabel ler.
"Ja, precis den sortens kärlek." Hon betraktar Daniel där de sitter på den vårkyliga balkongen. Han kniper med sina smala läppar runt cigaretten, låter den hänga där en kort stund innan han för bort den. Bolmar som en skorsten. Honom kan hon älska.
"Vad är det med den då?" Han suger ut det sista ur cigaretten, fimpar och vänder sig mot henne. "Den stora kärleken." Flinar.
"Mmm..?"
"Kände du någonsin att kärlek inte räcker? Att du vill ha hela världen?"
Daniels blick hamnar någonstans långt bort. Förbi de närmsta höghusen, mot andra sidan staden. Isabel drar den ljusgröna, sönderfläckiga filten hårdare runt sin kropp, sträcker sig efter kaffet och väntar ut honom. Att under dem sjunger fåglarna vårens serenad och andra dramatiska tankar flyger genom hennes huvud under tiden. Att vinden smeker kinder tusen gånger vackrare än hon någonsin kommer att skåda, och att hon kan få hela världen att älska henne. Älska sönder henne. För det kan hon. Det vet hon att hon kan.
Det blir en låga i Daniels hand. Det blir en glöd. Sedan: en framsträckt gåva.
"Smaka." En befallning. Inget erbjudande.
Isabel tar tveksamt cigaretten i mellan tummen och pekfingret. Tittar på Daniel. Han tittar tillbaka, med allvarsrynkat ansikte.
"Smaka, sa jag."
Nikotin. Och mormordoft, fast mycket, mycket starkare och i munnen. Men hon vet hur man gör. Inte halsbloss. Andas in luft med. Känner verkligen coolheten strömma genom kroppen, som att ett skimmer strömmar från den gulvita pinnen in i henne. Sedan kommer det. Illamåendet.
"Så smakar världen." Han tittar inte ens på henne. Håller bara handen utsträckt åt hennes håll. Hon överlämnar besegrad dödspinnen till honom. "Den är ingenting att ha. Snusk, däremot. Snusk går det inte att få nog av."
Tack. :3 Den är inte riktigt klar än, jag vet inte vad det blir av den. :c
11 comments on this photo
Visa toppen
Show footer