varför förstör jag, när jag har den finaste? varför får jag honom att känna sig helt totalt värdelös? varför gör jag så?

Tack Tina. Men om man kämpar och letar desperat efter den rätta vägen, efter ljuset, så händer något och man är på botten igen, man kämpar sig upp och tro sig se ljuset och åter igen hamna mig på botten. Man ser då bara mörker och söker trygghet och ljus överallt, men man är så rädd att aldrig hitta det igen. Man kämpar förgärves men finner ingenting. Jag har alltid sätt på livet från en ljus och positiv vinkel, men när allt man gör leder till mörker, så ger man till slut upp och all ork på livet försvinner. Jag har bitit ihop allt för många gånger och mycket mer blir för svårt, för jobbigt. Jag trodde på ljuset och ett hopp om att det en dag skulle bli mycket lättare. Men nu har jag förlorat hoppet om ett ljust och lyckligt liv. För många motgångar klara ingen människa av, inte heller jag. När man så många gånger ramlat ner i mörkret från ljuset och det ta sån tid att finna ljuset. Då lovar jag dig, att man hellre lever i svart än att alltid få känna svek när det börjar bli bättre och ordna sig, man ger upp och ser också livet i svart.

jag vet, tack. <3