Wednesday 5 March 2008 photo 1/1
|
hon försöker så innerligt att dölja det som gör ont och det som gjort ont under nästan en hel livstid. ibland lyckas hon ganska bra och bryter ihop på kvällen men även hennes straff för att hon klarade av yttligare en dag, det ta hon ut så ingen annan ser heller. för det är hennes problem och ingen annans. hon orkar inte med att leva sitt liv gömd bakom leende och en hel själ, inte nu, inte längre. för flera stycken vet att det inte är så. att hon inte lever med leende och att hennes själ är trasig. för många vet och det gör ont att se de människorna i ögonen för hon försöker fortfarande bära sin kropp och hon försöker le, men det är för mycket, hon vill inget heller än att gömma sig helt från allt. men hon riskera saker hon kämpat för, nära och kära. hennes betyg rasar för hon är i stort sätt i skolan en-två dagar, hon riskera för mycket och ändå vill hon bara bort. vi ber henne kämpa, stanna kvar och ta det sista krafterna. vi gör det för att hon är på väg ner, för att vi älskar henne, men det vi inte förstår är att hon själv inte se det så att vår vilja att få henne att leva och kämpa, den är så stor för henne att hon bryter ihop av tanken på att en oälskad människa faktiskt också kan vara älskad, den där önskan om att hon stannar trycker ner henne så hårt och vi ber henne om för mycket och hon kan inte förstå hur hon kan älska oss som begär en sån sak, att låta henne fortsätta lida. man kan inte be om en sån sak bara önska. denna tösen håller på att kollappsa helt och en dag kommer någon märka det, på riktigt. för hon lider för varje andetag, för varje steg hon ta, för varje ord hon säger, för varje tanke som hennes hjärna tänker, för varje rörelse hon gör, allt hon gör bli för mycket speciellt när det är så mycket utredningar runt om henne. hon trycks ner och önskar att inget av detta skulle på börjas. ändå så försöker hon fast hon knappt kan röra sig, hon ska uppfylla den önskan om att leva det vi ber henne men hon vet inte hur hon kan ställa upp på något som ska få henne att lida mer, men hon gör det för hon trodde att hon skulle vara ensam förevigt och aldrig känna sig älskad och i själen gör hon inte det, i själen är hon ensam, men hennes hjärna tro att vi människor verkligen vill få henne bra och därför gör hon det, för vår skull för att hon gör det hon själv trodde var omöjligt, hon älskar oss, fast vi ber henne lida mer. men hon har svårt att leva med detta längre för det gör så förbannat ont att på nätterna ligger hon klarvaken och skakar och kväver gråten tills alarmet ringer och en ny dag börjar och på dagarna känner hon smaken av spya i munnen och lukten av den och trårar som rinner nerför hennes osminkade ansikte och svagheten att stå emot dessa röster hon hör och syner hon ser. fler dagar av smärta kan bli svårt för henne, för hon orkar inte, styrkan hon haft har blåst ur henne och vem vet hur det kommer gå, när det inte är någon som kan ge henne hjälpen hon behöver och vem vet när hennes liv ta slut, när hon en dag ger upp och ligger livlös, ingen vet.
Annons
Comment the photo
RebeckaBelsaak
Sat 8 Mar 2008 17:42
Melinda "/ , Jag får ont i magen av att du mår dåligt ,. Jag känner inte dig . Men jag bryr mig .
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melinndaaa/174912832/