December
Monday 5 May 2008 photo 3/3
|
allt känns som klagomål, men det verka som om det är allt jag har att komma med, tyvärr. men idag känns det sådär trögt och den där längtan och tankar och ni, allt är så nära in på. jag känner mig förföljd och jag kan inte göra annat än att springa, men hur fort eller långt jag än springer kommer jag aldrig ifrån dem. ni tänker verkligen pressa mig till kanten, tills jag inte ha något annat val längre. ni ska få mig att falla ner för kanten eller kanske tillochmed hoppa självmant. jag vill kämpa emot men den förbjudna längtan är starkare och få mig att vilja. dem dagar det är tvärtom då tänker jag som så, inget är starkare än mig, jag kan vinna över detta och göra överlevnaden möjlig. men när det är så här, då vet jag att jag inte är starkare och inte kan vinna, och jag kan inte göra det möjligt. det går bara inte, för den jävla styrkan den ha och kraften den tar av mig, den går inte att över vinna och jag bli rent av liten och klen. jag måste fylla upp den kraft som försvinner och det gör jag på mitt sätt, som få mig att klassas som dum i huvudet, vilket jag inte förstår?! men det är mitt sätt att trösta mig på, att få tillbaka styrkan lite ialla fall. vad ni tycker i nu läget, det skiter jag faktiskt i. det få mig på sätt och vis att må lite bättre ialla fall och det tycker jag är bra för stunden.
bakom allt negativt finns alltid något positivt, se det så istället.
Annons
Visa toppen
Show footer