Wednesday 21 May 2008 photo 1/1
|
var är vår kärlek på väg?
det är fem dagar kvar! jag tänker redan nu på hur det kommer bli. om något kommer förändras, stärkas eller bara låta det vara som det är? jag vet inte och jag börja bli ängslig över vad som kommer sägas. fem dagar kvar, mindre än en vecka, kommer jag klara av att stå ut fram tills dess? eller kommer jag ge upp, bara för det varit såhär de närmaste två veckor? kommer det stanna här eller vända eller rent av försämras? inte ens de vet jag, en sekund känner jag glädje, den andra, sorg, sen besvikelse, ångest, lycka, smärta, oro, lugnet och sveket. mina tankar har blivit starkare för varje dag som går, så känns det. jag bygger på mina sovvanor, och listan är lång på vad som MÅSTE göras. jag kan knappt se på dig, ännu mindre röra dig, för allt känns så skrämmande och jag bli mer rädd för mig själv. och dem gånger jag väl titta på dig, så ser jag idina ögon att till och med du ser det skrämmande, våldet, hoten, vrålgloenden ögon, du se det och börja bli rädd för mig på samma sätt som jag är. jag känner din rädsla och dra mig undan mer och mer, jag ta mindre plats i din och min egen vardag, jag är samma melinda, men inte den jag en gång va. jag klarade mig själv innan, var inte beroende av någon annan, nu är jag det. men jag försöker bli den jag va för jag se att allt faller isär och en dag måste jag vara den där igen, helt oberoende av alla, den där ensamheten. säger jag för mycket så få jag bo bakom galler, men håller jag käft få kan jag sabba för mig själv, och vara kvar i detta skit som inte gör någon skillnad. håller jag käft lever jag kvar i en lögn, ett liv uppbyggt på 'det är bra'. inte något att leva på och knappt något att leva för.
Annons