December
Monday 14 July 2008 photo 1/1
|
(FÖRLÅT för bilden ÄLSKLING, det var ett måste. :))
när du är ledsen, arg, besviken, helt enkelt ensam, var tar du vägen då?
ibland så målar jag mina naglar, faktiskt. låter helt dumt, men känner jag mig ledsen så gör jag det, för jag är stolt över att jag har sparat långa naglar nu och lyckats. så ibland målar jag dom, bara för att få känna mig nöjd över något, patetiskt jag vet, men jag gör det. ibland söker jag tröst genom att skriva, måla tillochmed sjunga. jag lyssnar på musik ibland för att lugnar själen. men om det är riktigt jobbigt, då är jag ute och går, jag är lustig, men jag gör så. visst jag är ute och gå när jag är glad också, men när det bli för mycket så går jag, länge. många gånger försöker jag på något sätt söka tröst hos dom jag älskar, tycker om. ibland går det bra, då kan jag bara ligga och lukta och blunda på den personen. men ibland misslyckas försöken och då kryper jag ner i min säng och sover bort hela dagen istället. men oftast så försöker jag göra något åt saken. det har jag gjort nu, men mitt försök drogs ner till havetsbotten och mina bokstäver suddades ut. det är ju faktiskt inte mitt fel allt det här som sker nu, men det är mig det drabbar mest och vad kan jag göra? inte mer än jag redan gjort och det ledde ju ingen vart, jag är precis där jag började. just nu känner jag mig helt övergiven, översprungen. men jag känner inte för att söka tröst, för jag känner mig endast tom.
1 vecka,
7 dagar,
168 timmar,
10 080 minuter,
604 800 sekunder,
bestäm själv,
men den 21 juli är det väl hejdå.
när du är ledsen, arg, besviken, helt enkelt ensam, var tar du vägen då?
ibland så målar jag mina naglar, faktiskt. låter helt dumt, men känner jag mig ledsen så gör jag det, för jag är stolt över att jag har sparat långa naglar nu och lyckats. så ibland målar jag dom, bara för att få känna mig nöjd över något, patetiskt jag vet, men jag gör det. ibland söker jag tröst genom att skriva, måla tillochmed sjunga. jag lyssnar på musik ibland för att lugnar själen. men om det är riktigt jobbigt, då är jag ute och går, jag är lustig, men jag gör så. visst jag är ute och gå när jag är glad också, men när det bli för mycket så går jag, länge. många gånger försöker jag på något sätt söka tröst hos dom jag älskar, tycker om. ibland går det bra, då kan jag bara ligga och lukta och blunda på den personen. men ibland misslyckas försöken och då kryper jag ner i min säng och sover bort hela dagen istället. men oftast så försöker jag göra något åt saken. det har jag gjort nu, men mitt försök drogs ner till havetsbotten och mina bokstäver suddades ut. det är ju faktiskt inte mitt fel allt det här som sker nu, men det är mig det drabbar mest och vad kan jag göra? inte mer än jag redan gjort och det ledde ju ingen vart, jag är precis där jag började. just nu känner jag mig helt övergiven, översprungen. men jag känner inte för att söka tröst, för jag känner mig endast tom.
1 vecka,
7 dagar,
168 timmar,
10 080 minuter,
604 800 sekunder,
bestäm själv,
men den 21 juli är det väl hejdå.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melinndaaa/238037275/
Visa toppen
Show footer