Friday 15 August 2008 photo 1/1
|
jag vill inte förstöra din sömn, men jag är så medveten om att jag måste höra din röst. ett sms är allt som krävs, det går inte en minut innan samtalet kommer. du frågar inga dumma frågor, för du vet vad jag vill, din närhet. du gör samtalet lindrigt, fråga hur länge jag legat i sängen utan att säga något. ibland ringer jag dig, för jag vet att du finns bara två tryck på mobilen innan signaler gå fram. själva samtalet varar knappt 1-2 minuter. men läggs på efter 10-15 minuter. det som skiljer tystnaden och ett vanligt samtal är dina andetag och mina snyfftningar. du låter mig gråta, säger små saker så jag vet att du är där, men inget jobbigt. du frågar inte vad som hänt, eller varför? du bara ligger där på andra sidan av luren och andas, tårarna rinner och ibland få jag nästa sova med dig i luren, men det är alltid jag som avslutar samtalen, när jag vet att jag klara mig en stund till nu. dagen efter kollar du inte lustigt på mig, frågar bara om jag somnade tillslut, om jag sovit gott, eller något liknande. du håller om mig och pussa mig på munnen och strycker mitt hår. såna saker som kanske faller sig naturligt för dig, som att låta mig vila i din famn medan du kysser min panna och pillar med mitt hår, saker du säger, jag vet inte om du tänker på det eller om det bara sker naturligt? men jag kan säga att jag älskar när du gör allt det där och särskilt våra ordlösa samtal mitt i natten, det är som om du vet att det är svårt, men du vet vart gränsen går. du vet när jag vill prata, då frågar du. du vet när jag bara vill gråta, du vet när jag känner för att stanna hemma i min säng och du vet när jag vill visas för folk. du vet inte tillståndet på mig, för vi prata inte mycket om det längre, men ändå så se du vad jag vill. kunde jag gottgöra dig på något sätt för allt du gör och gjort för mig, så skulle jag göra det, säg bara till.
jag älskar dig! <3
jag vill inte förstöra din sömn, men jag är så medveten om att jag måste höra din röst. ett sms är allt som krävs, det går inte en minut innan samtalet kommer. du frågar inga dumma frågor, för du vet vad jag vill, din närhet. du gör samtalet lindrigt, fråga hur länge jag legat i sängen utan att säga något. ibland ringer jag dig, för jag vet att du finns bara två tryck på mobilen innan signaler gå fram. själva samtalet varar knappt 1-2 minuter. men läggs på efter 10-15 minuter. det som skiljer tystnaden och ett vanligt samtal är dina andetag och mina snyfftningar. du låter mig gråta, säger små saker så jag vet att du är där, men inget jobbigt. du frågar inte vad som hänt, eller varför? du bara ligger där på andra sidan av luren och andas, tårarna rinner och ibland få jag nästa sova med dig i luren, men det är alltid jag som avslutar samtalen, när jag vet att jag klara mig en stund till nu. dagen efter kollar du inte lustigt på mig, frågar bara om jag somnade tillslut, om jag sovit gott, eller något liknande. du håller om mig och pussa mig på munnen och strycker mitt hår. såna saker som kanske faller sig naturligt för dig, som att låta mig vila i din famn medan du kysser min panna och pillar med mitt hår, saker du säger, jag vet inte om du tänker på det eller om det bara sker naturligt? men jag kan säga att jag älskar när du gör allt det där och särskilt våra ordlösa samtal mitt i natten, det är som om du vet att det är svårt, men du vet vart gränsen går. du vet när jag vill prata, då frågar du. du vet när jag bara vill gråta, du vet när jag känner för att stanna hemma i min säng och du vet när jag vill visas för folk. du vet inte tillståndet på mig, för vi prata inte mycket om det längre, men ändå så se du vad jag vill. kunde jag gottgöra dig på något sätt för allt du gör och gjort för mig, så skulle jag göra det, säg bara till.
jag älskar dig! <3