December
Saturday 22 November 2008 photo 1/1
|
utegångsförbud?
jag är trött på detta nu, det har jag varit länge, men hela tiden har jag förnekat, för det är lättare att se förbi än att känna den känslan, när det bara är fel. det finns så många saker jag skulle vilja göra, ändra på. jag vill lämna detta bakom mig, försvinna långt härifrån, men jag kan inte göra det så länge jag vet att mina syskon lider precis lika mycket som jag gör. dem är den enda familjen jag har, hampus&alicia. en familj håller ihop, sviker inte och finns där hela tiden. visst, saker förändras, men man håller ändå alltid ihop, man hittar lösningar och svar. jag vet att både mamma och pappa försöker och ni tro allt bli bättre av att andra människor ska bestämma, att det ska finnas en lista som måste följas, men vi har känslor och just nu leker ni med dem. det gör så förbannat ont att titta på det trasiga som finns kvar av det vi kallar familj. jag vill bara flytta långt härifrån, ta med mina syskon och veta att dem har det bra, om jag kunde så skulle jag göra det fortare än qvickt, för vi behöver inte se, höra eller ens förstå er jävla skit, ni kan hata varandra hur mycket ni vill, men vi är ändå en blanding av er båda, så på något sätt, genom att älska oss, så älskar ni varandra. ni har för fan barn ihop! ni säger att ni inte förstår hur jag tänker, men ni verka inte fatta hur ont det gör och hur mycket skit vi fått ta i era ställen. jag är trött på att titta tillbaka på livet vi hade som små, jag är trött på att vara tvungen att hitta allt bra i minnet, jag är trött på att vara en pusselbit till ett trasig pussel. det är väl klart att ni också lider, men låt oss få våra egna åsikter, tankar och funderingar. ni förstör och sliter på oss, men ni ser inte hur ont det gör i oss. är det lustigt att man stänger ut alla andra, isolera sig och gömmer sig från alla människor, det är kanske inte så jävla lustigt? om tio år kan jag vara där själv, och förstöra det vackraste i livet, min familj. det är som miljöförstöring, fast det går fan så mycket fortare, miljön förstör framtiden och det gör dem familjer som sliter så i sina barn, för barnen är framtiden, varför då göra dem så fruktansvärt rädda för den? innan ville jag ha barn, jag ville ha ett barn nu, precis nu, när jag fyllt femton, så jag hade någon som älskade mig, så jag visste att jag aldrig blev ensam, att någon alltid var beroende av mig. men nu, nu vill jag aldrig i hela mitt liv ha barn, jag vill inte förstöra någon så, man kan aldrig vara säker på att det håller hela livet och om det inte gör det, varför då har barn som få ta smällarna? jag är trött på att se att barn som har skilda föräldrar alltid hamnar i kläm. för det är vi som får går på plågsamma möten, det är vi som inte har någon talan, det är vi som bara få ta skiten och finna oss i det. jag vill att mina syskon ska slippa detta, dem är ju för fan bara barn och har ett helt liv framför sig. så blanda in mig, gör det, men håll dem utanför, för det gör ondare att se att dem tar skada, än att jag får höra dem plågsamma ord, se dem hatkänslor ni har för varandra, det gör inte hälften så ont som när alicia&hampus få se det hat ni har. det är för mina älskade syskons skull som jag lever kvar, jag måste se så dem är okej. soc kan dö, lika så högstadomstol! alicia&hampus är allt jag har. <3
jag är trött på detta nu, det har jag varit länge, men hela tiden har jag förnekat, för det är lättare att se förbi än att känna den känslan, när det bara är fel. det finns så många saker jag skulle vilja göra, ändra på. jag vill lämna detta bakom mig, försvinna långt härifrån, men jag kan inte göra det så länge jag vet att mina syskon lider precis lika mycket som jag gör. dem är den enda familjen jag har, hampus&alicia. en familj håller ihop, sviker inte och finns där hela tiden. visst, saker förändras, men man håller ändå alltid ihop, man hittar lösningar och svar. jag vet att både mamma och pappa försöker och ni tro allt bli bättre av att andra människor ska bestämma, att det ska finnas en lista som måste följas, men vi har känslor och just nu leker ni med dem. det gör så förbannat ont att titta på det trasiga som finns kvar av det vi kallar familj. jag vill bara flytta långt härifrån, ta med mina syskon och veta att dem har det bra, om jag kunde så skulle jag göra det fortare än qvickt, för vi behöver inte se, höra eller ens förstå er jävla skit, ni kan hata varandra hur mycket ni vill, men vi är ändå en blanding av er båda, så på något sätt, genom att älska oss, så älskar ni varandra. ni har för fan barn ihop! ni säger att ni inte förstår hur jag tänker, men ni verka inte fatta hur ont det gör och hur mycket skit vi fått ta i era ställen. jag är trött på att titta tillbaka på livet vi hade som små, jag är trött på att vara tvungen att hitta allt bra i minnet, jag är trött på att vara en pusselbit till ett trasig pussel. det är väl klart att ni också lider, men låt oss få våra egna åsikter, tankar och funderingar. ni förstör och sliter på oss, men ni ser inte hur ont det gör i oss. är det lustigt att man stänger ut alla andra, isolera sig och gömmer sig från alla människor, det är kanske inte så jävla lustigt? om tio år kan jag vara där själv, och förstöra det vackraste i livet, min familj. det är som miljöförstöring, fast det går fan så mycket fortare, miljön förstör framtiden och det gör dem familjer som sliter så i sina barn, för barnen är framtiden, varför då göra dem så fruktansvärt rädda för den? innan ville jag ha barn, jag ville ha ett barn nu, precis nu, när jag fyllt femton, så jag hade någon som älskade mig, så jag visste att jag aldrig blev ensam, att någon alltid var beroende av mig. men nu, nu vill jag aldrig i hela mitt liv ha barn, jag vill inte förstöra någon så, man kan aldrig vara säker på att det håller hela livet och om det inte gör det, varför då har barn som få ta smällarna? jag är trött på att se att barn som har skilda föräldrar alltid hamnar i kläm. för det är vi som får går på plågsamma möten, det är vi som inte har någon talan, det är vi som bara få ta skiten och finna oss i det. jag vill att mina syskon ska slippa detta, dem är ju för fan bara barn och har ett helt liv framför sig. så blanda in mig, gör det, men håll dem utanför, för det gör ondare att se att dem tar skada, än att jag får höra dem plågsamma ord, se dem hatkänslor ni har för varandra, det gör inte hälften så ont som när alicia&hampus få se det hat ni har. det är för mina älskade syskons skull som jag lever kvar, jag måste se så dem är okej. soc kan dö, lika så högstadomstol! alicia&hampus är allt jag har. <3
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melinndaaa/298177150/
Visa toppen
Show footer