December
Friday 5 December 2008 photo 1/1
|
Jag vet att jag inte borde skriva om oss, eller lägga upp bild på oss. Men utan dig har jag gått från Melinda till någon helt annan, jag är inte den jag var. Allt det som verkligen betydde innan, som skolan, mina syskon. Nu gör jag ingenting åt det. Denna förbannade flytt gör ju ingenting bättre. Men vi är ju vänner i alla fall och är det allt som går för tillfället, kanske för evigt, då är det så det få bli, bara jag fortfarande få vara en del, eller rättare sagt så länge jag få höra din röst och se att du mår bra, så länge jag få vara den biten av dig, då är jag nöjd. Jag ville ju att du skulle finna din lycka, jag vill vara glad för din skull, jag vill verkligen och försöker, men det är inte lätt att se att du är lycklig nu, för jag ville ju vara din lycka. Just nu känns det bara som om jag vill släppa dig, gå vidare och glömma allt, men jag kan inte hur mycket jag än försöker. Jag vill ju vara den enda för dig, jag vill vara flickan som gör dig lycklig och hon som alltid kommer i första hand, jag vill vara henne, men det kan jag inte, för jag bli aldrig flickan du vill ha. Allt som finns kvar av oss nu, är minnen och oändligt många tårar. Varenda dag gör ont, varje steg och alla andetag gör ondare än någonsin förut. Jag saknar allt vi hade och det var mitt fel, jag sumpade alla chanser. Kanske jag gjorde det som var bäst för dig, kanske det som var bäst för mig? I framtiden kanske jag få svar, men hittills är detta dem plågsammaste dagarna i mitt liv, plågsammare än alla tankar & syner, plågsammare än min familjs olycka. Det gör ont att förlora dem man älskar, det gör förbannat ont, Ibland går dem bort, dör. Ibland så lämnar dem oss, men det gör nog ondare att se den man älskar gå vidare med sitt liv än att lämna livet. Man säger att man kommer ifrån det, förr eller senare, men gör man det? Eller är det bara ett hopp om något mer? En trygghet? Jag önskar jag hade gjort saker annorlunda. Jag önskar jag vore något mer. Jag bli aldrig flickan du vill ha. Jag älskar dig mer än allt på jorden, jag behöver dig mer än du anar. Ibland undrar jag om en människa kan dö av sorg, av längtan? Hur som helst, jag gråter varje stund på dygnet, när du inte är med mig och nästan hela tiden när du väl är med mig, jag äter inget längre och i skolan ligger jag efter. Jag är inte den jag en gång var. Men det är väl som du säger: Människor förändras! Du har rätt och hela december har ändrat mitt liv, för om två veckor så finns jag inte längre hos dig, men du är alltid med mig, i mitt hjärtat. Du är den person som jag delat mest glädje men också mest tårar med. Kärlek är inte min grej, jag tro inte kärlek är någons grej, men det är väl det som gör oss till fullbordade människor, att vi känner glädje, lycka, sorg och smärta. Hur ont det än gör i mig så kan jag aldrig tvinga min kärlek att älska mig tillbaka, även om jag ville. Med tiden ser vi vad som händer. Du är den enda för mig, Victor Richardsson! <3
Ta bort december från detta år, tack!
Ta bort december från detta år, tack!
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melinndaaa/303040332/
Visa toppen
Show footer