var går gränsen för förälskelse och kärlek?
var går gränsen för att tycka om och att älska?
finns det någon gräns för vänskap och kärlek, eller är vänskap kärlek och kärlek vänskap? kanske det finns en gräns bara att den är väldigt, väldigt tunn. det blir lätt att vänskap övergå till kärlek eller att kärleken övergå till vänskap. kan kärlek förstöra en vänskap? det tro jag att den verkligen kan. att få känslor för en nära vän, skulle sabba all vänskap mellan dem. men kärlek kan också sabba en vänskap på ett annat håll, eller att bli vän med en gammal kärlek, det är nästintill omöjligt. fast jag är vän med en gammal kärlek, det går väl sådär för oss tro jag. han är den människa som står mig närmast, men det är svårt att prata med honom om allt nu, ett ex, liksom. dessutom vill jag ju inte vara en anledning som sabba din nya kärlek, min gamla vänskap. ni är båda viktiga för mig, på olika sätt, jag har älskat och hatat er båda, det kan jag ju säga, men innerst inne är ni ju jävligt betydelsefulla för mig. men samtidigt som jag inte vill sabba för er, så vill jag ju behålla min pojke, för jag tycker verkligen om honom. han få mig att le och när jag ser eller prata med honom så tänker jag inte på allt tråkigt som jag gått igenom med er båda. han få mig att må bra och det är väl vad allt handlar om, att må bra, känna att man spelar någon roll. därför kanske vår vänskap är bättre på avstånd? så ingenting blir fel i alla andras ögon, kanske det är bäst så?

lek med mig i veckan någon? ;d

det blir ju bara fel?