December
Wednesday 24 June 2009 photo 1/1
|
vi har alla våra dagar, bra och dåliga. vissa dagar vill man bara skrika, andra bara skratta, en del dagar önskar man att man bara fick vara i fred och bara gråta, medan vi har dem dagar vi inte kan sluta le. det finns ingen människa som har bara bra eller bara dåliga dagar. för det går inte. omgivingen påverka oss. en vecka kan kännas hopplöst, hela månaden kan vara totalt fel, men alla har dem människor som alltid få oss att le, alltid! en jobbig vecka och mina syskon fick mig alltid att le, eller gråta, det jag kände för. jag har tur. jag har en stor kärleksfull familj, släkt och alla bonus människor som tillkommer. alltid finns det någon jag kan vända mig till. jag utnyttja bara inte det. jag är rätt instängd i mig själv, skiter i att dela med mig, varken glädje eller sorg. allt samlas inombords. jag får alltid höra, det är inte bra, men går under tillslut. men tänk alla runt om som går under av mina historier. men att dela med sig är viktigt. tala om vad man tycker. jag vet att det krävs i ett förhållande, att båda tala om sina känslor. jag hade ett, 1,5 år nästintill, det är ett halv år sen. och den 25 hade det varit två år. han kunde mig utan och innantill och jag kunde inte ens hans andra namn, det låter sjukt, men sant! han och jag är bra vänner nu, jag har fått veta mer om honom under detta halvåret än tiden vi var tillsammans. en stund därefter hittade jag en kille som jag blev totalt förälskad i. helt plötsligt insåg jag att man var tvungen att börja om från början, tillit, förtroende och kärlek. så starka känslor som jag hade för honom hade jag inte funnit i förhållandet jag hade i 1,5 år. fast jag tyckte om honom mer så sökte jag mig tillbaka till den trygga famn jag en gång var i. jag gav inte honom en chans och nu är det försent, han kommer aldrig ge mig en chans, inte igen! det spelar ingen roll hur mycket jag förklara eller hur mycket jag ångra mig, jag får leva med det. jag är ledsen, men nu bry du dig antagligen inte. den som tar mest skada just nu är nog jag, möjligvis du av alla mina sms som jag terra dig med lite då och då. aja, med denna text ville jag bara säga: jag älskar dig!
vi har alla våra dagar, bra och dåliga. vissa dagar vill man bara skrika, andra bara skratta, en del dagar önskar man att man bara fick vara i fred och bara gråta, medan vi har dem dagar vi inte kan sluta le. det finns ingen människa som har bara bra eller bara dåliga dagar. för det går inte. omgivingen påverka oss. en vecka kan kännas hopplöst, hela månaden kan vara totalt fel, men alla har dem människor som alltid få oss att le, alltid! en jobbig vecka och mina syskon fick mig alltid att le, eller gråta, det jag kände för. jag har tur. jag har en stor kärleksfull familj, släkt och alla bonus människor som tillkommer. alltid finns det någon jag kan vända mig till. jag utnyttja bara inte det. jag är rätt instängd i mig själv, skiter i att dela med mig, varken glädje eller sorg. allt samlas inombords. jag får alltid höra, det är inte bra, men går under tillslut. men tänk alla runt om som går under av mina historier. men att dela med sig är viktigt. tala om vad man tycker. jag vet att det krävs i ett förhållande, att båda tala om sina känslor. jag hade ett, 1,5 år nästintill, det är ett halv år sen. och den 25 hade det varit två år. han kunde mig utan och innantill och jag kunde inte ens hans andra namn, det låter sjukt, men sant! han och jag är bra vänner nu, jag har fått veta mer om honom under detta halvåret än tiden vi var tillsammans. en stund därefter hittade jag en kille som jag blev totalt förälskad i. helt plötsligt insåg jag att man var tvungen att börja om från början, tillit, förtroende och kärlek. så starka känslor som jag hade för honom hade jag inte funnit i förhållandet jag hade i 1,5 år. fast jag tyckte om honom mer så sökte jag mig tillbaka till den trygga famn jag en gång var i. jag gav inte honom en chans och nu är det försent, han kommer aldrig ge mig en chans, inte igen! det spelar ingen roll hur mycket jag förklara eller hur mycket jag ångra mig, jag får leva med det. jag är ledsen, men nu bry du dig antagligen inte. den som tar mest skada just nu är nog jag, möjligvis du av alla mina sms som jag terra dig med lite då och då. aja, med denna text ville jag bara säga: jag älskar dig!
Comment the photo
komma till kvb ngn da? <3
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melinndaaa/384102684/
Visa toppen
Show footer