Jag saknar håret, somfan. Och btw, det är inget viktigt som står här under så dissa det och spar tid :) Kalla mig dum, ellervadduvillfördendelen, men jag saknar den tiden så mycket mer än vad ord kan beskriva. Jag behöver Maria nu, bara att få krypa upp i hennes knä och sitta i flera timmar tills gråten har avtagit. Jag saknar Sue. Att kedjeröka och prata om alltalltallt i timmar och åter timmar, jag behöver det nu, hur många andra som någonsin erbjuder mig det samma, det blir aldrigaldrigaldrig samma sak. Jag behöver Jonas, jag vet inte varför men jag gör det. Att sitta på varsin sida av altanen och halvskrika tillvarandra för att sedan sitta på varsin sida av ett skrivbord och prata halvhögt till att sitta bredvid och prataviska förtroligt om allt jag inte vägar säga till någon annan. Jag saknar det så förbaskat. Mirja och Kent, aldrig någonsin har jag saknat deras gnabb om alltalltallt så mycket som jag gör nu. Jag saknar och behöver Vivvi för jag hittar inte ut igen. Och hon var den enda som utan minsta tvekan gav sig ut för att hämta mig när jag hade virrat bort mig i skogen och satt och skrek och skakade av rädsla. Jag saknar fridfullheten med Malin.A , Linda, Tobbe och.. och..äh, jag saknar dom allihop. Men mest av allt behöver jag (utan rangordning) Maria, Sue och Jonas och därför så saknar jag dem mest, för tillfället iaf.

från älvgården?