October
Tuesday 15 January 2008 photo 1/1
|
It's the past it's the future
I don't know how to carry on
Through the rights and wrongs
Kick it like we know the songs
Already we thought we rock steady
Down and on the dancefloor
Alkoholister och egentligen alla missbrukare är så otroligt klarsynta.
Idag när jag satt och väntade på bussen så kom det fram en man som var tydligt berusad och sa ”man ska vara snäll mot varandra, att vara elak leder ingenstans alls. Låt dem inte komma nära dig, lura dig igen. Att utnyttja en kvinna är det vidrigaste jag vet”
Jag vet inte hur han kunde komma fram till det genom att bara se på mig men samtalet vi förde gav mer än något annat samtal gjort på länge.
Han pratade om hur hårt och fördjävligt livet och många människor är. Han sa att han skulle in på torsdag, igen. Vara inne i tre-fyra månader för att sedan få en lägenhet och försöka få ordning på sig själv. Han visste inte hur han skulle klara sig utan spriten för livet var så mycket hårdare än vad han mäktade med. Han sa att allt skulle vara så mycket lättare om alla bara var snällare, riktigt snälla rakt igenom. Det skulle inte vara så svårt att leva utan den eviga dimman framför ögonen och dämpningen på smärtan. Jag fångade hans blick och sade att ingen kan kräva något mer av någon annan än att denne person gör sitt bästa och försöker, att det inte gör något om han inte orkar släppa flaskan helt direkt, för att han överhuvudtaget försökte. Till svar fick jag att alla människor måste försöka, annars är man ingenting.
Där tog ämnet slut och han gick in på ett annat och bad mig att aldrig falla, aldrig ramla ner för trappan mot toppen som jag själv byggt, aldrig mer låta mig luras och utnyttjas av drogerna igen. Han sa att han tyckte att jag hade hjärtat på det rätta stället, var rakryggad och var bra som ens var vänlig mot honom.
Han bad mig att kämpa och jag bad honom att göra samma sak. Jag fattade hans öl-kletiga hand och sade att så länge som han, jag eller någon annan har hoppet och tron på något bättre kvar så har varken du, jag eller denne någon annan inte förlorat någonting och i hans dimmiga, vilsna ögon skymtade jag ett spår av ett för länge sedan bortglömt leende, ett suddigt spår av glädje.
Han lade sin hand på min axel och sade att allt handlar om att överleva. Att en dag så kommer allting bli bättre, han sa att han trodde på det själv. Och att en dag så skulle alla som någonsin gjort livet svårare för någon medmänniska, hög som låg, fattig som rik, hälsofantast som festprisse, skulle få tillbaka allt de gjort. De skulle få känna på känslan att bli hånskrattad åt, uttittad, utnyttjad, plågad och ensam in i märgen. En dag så skulle livet få känna på hans smärta. Han sa att han levde för att få se den dagen, det hoppet höll honom vid liv och fick honom att fortsätta.
Då kom min buss och jag önskade honom lycka till med allt och han bad mig vara försiktig.
Jag gick på bussen och allt jag kunde tänka på var att alkoholister, och andra missbrukare också, är alldeles för klarsynta för sitt bästa. De förstår så mycket mer än vad deras sinne klarar av. De är alldeles för modiga på den fronten där det handlar om att se allt det svåra och ta det till sig på riktigt. Det skrämmer bort andra som är tillräckligt (eller otillräckligt, beroende på hur man ser det) intellektuellt begåvade för att inte vara så modiga att se det som missbrukare och andra destruktiva själar ser. De blir totalt ensamma i ett överbefolkat samhälle och ensam är inte stark. Ingen människa orkar hur mycket som helst och ännu mindre själva. Destruktiviteten tar vid och blir ett substitut för den närhet de saknar, ett skydd mot allt det svåra.
When I get low I get high
Comment the photo
tack!
Fortsätt så och du kommer komma långt.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mellanting/151316349/
Visa toppen
Show footer