Thursday 7 May 2009 photo 1/1
|
Thursday 7 May 2009 photo 1/1
|
Bara för att jag haft en jävlig dag. Följande är totalt ointressant whining, måste förvarna känsliga läsare :) (btw så är rummet numera rött, och hästaffischerna är borta xD)
Du kommer förmodligen att säga "men äre så kul att alla i klassen hatar mig eller?" imorrn, och så kommer du förmodligen att förklara för oss hur jobbigt du har det hemma och i skolan, men gissa vad, du är inte fucking ensam. Det finns folk omkring oss som förlorat sina föräldrar, sina närmaste. Det finns folk vars dagar är räknade, Lisa, 23, kanske bara har någon månad kvar att leva. Jag vet att det kanske inte går att tänka så alla gånger, men när man mår som värst, och det känns som att livet gör allt för att förgöra en, då kan det faktiskt vara läge att tänka på dem som verkligen fått en smäll på käften av livet. Och, förlåt, men förstår du verkligen inte varför ingen vill lära känna dig? Du begär så mycket av din omgivning och dig själv så att ingen, inte ens du själv kan komma dig nära inpå. Det kanske är dumt av mig att säga sånt här, "dra förhastade slutsatser" och näst intill analysera dig, men med tanke på hur folk uppfattar dig så kanske det vore dags att tänka om? Du kanske är arrogant och tycker att alla människor är analklåda just nu, men när du väl står där, och verkligen beöver någon som förstår och stöttar, och alla har vänt dig ryggen, så kommer du ångra att du faktiskt inte mjuknade lite. För jag vill inte lära känna dig, du är avtändande och gör mig så irriterad att jag börjar knapra valeriana igen, dagtid. Ändå så bryr jag mig så mycket att jag tog mig tid att skriva allt det här. Moraltanten has spoken.