Saturday 5 September 2009 photo 4/4
|
Random skit text, helt orelevant, bara för att jag är uttråkad.
Du blir alltid så förvånad, över att du alltid tycks ha så mycket mer gemensamt med alla andra, än med just honom. Men du önskar ju så jävla hårt att, fan, fan tänk om det var honom som du kunde skratta sådär hysteriskt med, eller, bara sitta ljudlös i en tystnad som är så högljudd utan att den där känslan av pinsamhet infinner sig.
Det förvånar dig alltid. Att han alltid tycks le på ett annorlunda sätt, med andra. Andra som inte är du, andra som i andra tjejer med annan humor, annan stil, annan hårfärg, annanannat allt. Han ler sådär, så som du ler med andra. Det är därför du vet. För det är när du ljudlös i en högljudd tystnad, lägger örat mot hans bröstkorg och hör hjärtat dunka, hårt, där innanför, som du inser att du håller andan för att inte gå miste om ett enda slag. Men det är någon annan, det är inte han. Den är någon annan kille med annan humor, annan stil, annan hårfärg, annanannat allt. Och så ler du sådär annorlunda. Och, även om du inte lyssnar på Kelly Clarkson egentligen (bara i smyg när du är nere), så ser du textraden "You can't make it feel right, when you know that it's wrong." flimra bakom ögonlocken. Omedvetet, i ett vaket tillstånd i sömnen så jämför du. Just då kan du förneka. Det är som att skylla på alkohol när du någonstans, halvt medvetet i kåtdimman knullar brutalt med en random kille (som just då var snygg) på toan, för att senare komma på att du faktiskt har en pojkvän. Och det är vad du gör nu, du skyller det faktum att du jämför pojkvän med Mr. x på att du är halvvaken. Och det rättfärdigar det hela.
Men du vet ju. Alla vet ju. Det är det som är skillnaden på trygghet och panik.
Du blir alltid så förvånad, över att du alltid tycks ha så mycket mer gemensamt med alla andra, än med just honom. Men du önskar ju så jävla hårt att, fan, fan tänk om det var honom som du kunde skratta sådär hysteriskt med, eller, bara sitta ljudlös i en tystnad som är så högljudd utan att den där känslan av pinsamhet infinner sig.
Det förvånar dig alltid. Att han alltid tycks le på ett annorlunda sätt, med andra. Andra som inte är du, andra som i andra tjejer med annan humor, annan stil, annan hårfärg, annanannat allt. Han ler sådär, så som du ler med andra. Det är därför du vet. För det är när du ljudlös i en högljudd tystnad, lägger örat mot hans bröstkorg och hör hjärtat dunka, hårt, där innanför, som du inser att du håller andan för att inte gå miste om ett enda slag. Men det är någon annan, det är inte han. Den är någon annan kille med annan humor, annan stil, annan hårfärg, annanannat allt. Och så ler du sådär annorlunda. Och, även om du inte lyssnar på Kelly Clarkson egentligen (bara i smyg när du är nere), så ser du textraden "You can't make it feel right, when you know that it's wrong." flimra bakom ögonlocken. Omedvetet, i ett vaket tillstånd i sömnen så jämför du. Just då kan du förneka. Det är som att skylla på alkohol när du någonstans, halvt medvetet i kåtdimman knullar brutalt med en random kille (som just då var snygg) på toan, för att senare komma på att du faktiskt har en pojkvän. Och det är vad du gör nu, du skyller det faktum att du jämför pojkvän med Mr. x på att du är halvvaken. Och det rättfärdigar det hela.
Men du vet ju. Alla vet ju. Det är det som är skillnaden på trygghet och panik.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melonn/407099960/