January
Saturday 12 December 2009 photo 1/1
|
Well, beware.
Jag vet inte vad jag ska säga. Till dig, när vi står där. Jag med en cigg mellan fingrarna, medan du har stoppat ner händerna i fickorna på dina lite för små jenas, och så väger du fram å tillbaks sådär som du alltid gör när du inte vet. Jag vet i alla fall inte vad jag ska säga, så jag låtsas att jag sett något jätte intressant på marken för att ha en anledning till att inte se på dig, och min cigg är i stort behov av att bli varmrökt. Precis som alltid så vilar du blicken på allt som inte är mig; människor som är några hundra meter bort, ett träd, och du tittar alltid förbi mig.
Ciggen tar slut och det blir för mörkt för att ens kunns se vad som ligger på marken, och dina fickor blir för trånga för din händer, så jag ser rätt på dig. Såklart förstör en tes av min lugg stämningen - den genomborrande blick jag tänkt pierca dig med - och jag börjar blinka hysteriskt och pillar i ögat med min gråa vante som luktar silage. Du flinar lite, och situationen känns uppsluppen.
En tanke om att jag inte borde stå här, tänka det här, vilja det här, våldtar mig och jag stoppar en ny cigg mellan läpparna för allt känns mycket bättre då. När du säger: "ville du nå speciellt eller?" så stannar alla mina kroppsfunktioner upp, till och med våldtäkten upphör och jag ser på dig igen, ler lite snett, hinner tänka att jag verkligen vill det här, innan jag säger att jag inte har plats för dig. Du tar för mycket plats och jag vill inte ha dig kring mig. Jag ser att du känner, du stirrar på mig som om jag sagt något på fucking somali, och jag bara fortsätter le snett, överlycklig för att jag fått dig att känna någon-jävla-ting.
Jag vet inte vad jag ska säga. Till dig, när vi står där. Jag med en cigg mellan fingrarna, medan du har stoppat ner händerna i fickorna på dina lite för små jenas, och så väger du fram å tillbaks sådär som du alltid gör när du inte vet. Jag vet i alla fall inte vad jag ska säga, så jag låtsas att jag sett något jätte intressant på marken för att ha en anledning till att inte se på dig, och min cigg är i stort behov av att bli varmrökt. Precis som alltid så vilar du blicken på allt som inte är mig; människor som är några hundra meter bort, ett träd, och du tittar alltid förbi mig.
Ciggen tar slut och det blir för mörkt för att ens kunns se vad som ligger på marken, och dina fickor blir för trånga för din händer, så jag ser rätt på dig. Såklart förstör en tes av min lugg stämningen - den genomborrande blick jag tänkt pierca dig med - och jag börjar blinka hysteriskt och pillar i ögat med min gråa vante som luktar silage. Du flinar lite, och situationen känns uppsluppen.
En tanke om att jag inte borde stå här, tänka det här, vilja det här, våldtar mig och jag stoppar en ny cigg mellan läpparna för allt känns mycket bättre då. När du säger: "ville du nå speciellt eller?" så stannar alla mina kroppsfunktioner upp, till och med våldtäkten upphör och jag ser på dig igen, ler lite snett, hinner tänka att jag verkligen vill det här, innan jag säger att jag inte har plats för dig. Du tar för mycket plats och jag vill inte ha dig kring mig. Jag ser att du känner, du stirrar på mig som om jag sagt något på fucking somali, och jag bara fortsätter le snett, överlycklig för att jag fått dig att känna någon-jävla-ting.
Visa toppen
Show footer