Saturday 21 August 2010 photo 1/1
|
Hur många är det som använder bdb idag. "Använder", man säger väl "är inne på" antar jag. Jag antar även att jag är en av dem som inte är "inne på" bdb, inte lika flitigt som förr i alle fall.. Det känns nästan lite, töntigt (?). De flesta reklamerar bara sin blogg (och hur många olika fjortis bloggar finns det egentligen inte. Det jag menar är att just din blogg inte är mer intressant än någon annans.), eller lägger upp bilder på sina fina/mindre fina hästar. Bdb har väl samma status som fucking lunarstorm för mig, och ändå sitter jag här och skriver för ingen bara för att sysselsätta mig med något och hålla tänkandet borta.
Du vet när man förlorar sin -ighet. Min Rebecka-ighet är försvunnen, förmodligen så ligger den någonstans på botten av mälaren tillsammans med en massa bajskorvar och diverse annat snusk. Inte fan har jag lust att rota fram den heller. Tillsammans med ett lösögonfransarna börjar lossna när man gnider sig mot strippstången på Konrad, så blir man normal, man känner sig inte lika rödhårig längre och folk tittar inte konstigt på en när man undrar vad skillnaden på sarkasm och ironi är. En tatuering och en dramatisk hår-klippning skulle inte sitta helt fel, i ren protest mot den normala människa man börjar bli. Jag som alltid föredragit konstig- och knäpphet.
Du vet när man förlorar sin -ighet. Min Rebecka-ighet är försvunnen, förmodligen så ligger den någonstans på botten av mälaren tillsammans med en massa bajskorvar och diverse annat snusk. Inte fan har jag lust att rota fram den heller. Tillsammans med ett lösögonfransarna börjar lossna när man gnider sig mot strippstången på Konrad, så blir man normal, man känner sig inte lika rödhårig längre och folk tittar inte konstigt på en när man undrar vad skillnaden på sarkasm och ironi är. En tatuering och en dramatisk hår-klippning skulle inte sitta helt fel, i ren protest mot den normala människa man börjar bli. Jag som alltid föredragit konstig- och knäpphet.
Annons