Friday 7 January 2011 photo 1/1
|
Jag stör mig på en sak. Och saken jag stör mig på, är alla nykära puttinutti par. Jo, okej, jag vet känslan av att vara nykär. Det är som, ett betessläpp för kossor i hjärtat. Alla stackars kossor som blir tallade på tuttarna hela dagarna, när dem släpps ut på sommaren och hoppar omkring som gymnaster även om deras kroppar egentligen inte borde kunna utöva såna rörelser, precis så känns det i hjärtat. Men snälla nån! "Jag kan inte leva utan diiig min älskade älsklingns PLUTT! Du är luften jag andas, du är marken jag går på.." åh herre min gud.. Räcker det inte med att, ja, jag vet inte, säga "jag älskar dig!"? Eller betyder inte det lika mycket som att säga att man ska ta självmord om det tar slut? Det kanske bara är jag, men det krävs rätt så mycket för att få mig att säga något sånt. Du vet, "jag älskar dig", det säger man ju inte till vem som helst? Och tro mig, att själv få höra det kan få mig att gå runt och le som ett jävla fån i två dagar. En annan sak som jag inte förstår, är hur man kan säga att man inte kan leva utan varandra. Det är väl klart att man kan göra det?! Livet kan väl kännas lite tomt, men visst fan klarar man sig. Nej, vet du vad, förstör inte kärleken genom att kasta i princip tomma ord omkring dig till dem förlorar den lilla betydelse dem har kvar.
Annons