Frida ringde mig från Grekland'et för en stund sen. Gud så glad jag blev av att prata en stund av henne. Saknaden lixom tränger sig på nu. Det är nu jag inser hur mycket jag saknar både henne och Johanna. Hon kommer hem på lördag, Frida lilla. Och vi ska försöka träffa varandra på flygplatsen. Jag längtar tills vi alla tre kan leka igen. Jag saknar er. Jag älskar er. Men det vet dem redan. Men jag säger det igen: Jag älskar er. Nu är jag den enda Grekland-oskulden av oss. Orättvist. Nästa år tjejer? Nästa sommar. Inte så fasanfullt långt dit.

Jag saknar Jonna också. Och Jennie. Jag saknar en hel massa människor ikväll. Är det för att jag är ensam? Möjligtvis. Jag hatar att vara ensam nu. Det var skönt ett tag. Nu är det jobbigt. Ähh. Jag får försöka glömma hur själv jag är genom att titta på An unexpected love på femman nu.

jag saknar dig med :)!