November
Thursday 16 April 2009 photo 1/1
|
Du andas ganska tyst jag tror du somnat till slut.
Tårar gör en söming inte sant?
Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut.
De slockna när de brann som bäst och du gjorde likadant.
Du ligger i min säng med täcket draget över hakan,
som du gjort så många baktunga dar.
Bland välbekanta dofter, mellan välbekanta lakan,
som ifall vi nånsin hade varrt ett par.
Och här ligger jag på golvet på en obäddad madrass.
Därute dansar stjärnorna på taken.
Nyss var luften fuktigt het, nu är den kall och vass,
och du sover jag är obönhörligt vaken.
Och den filt jag har över mig känns rättvist kort och tunn,
när jag tänker på de ord jag hörde komma ur min mun.
Att Jag älskar dina ögon, jag älskar din röst.
Jag älskar dina nästan obefintliga bröst.
Och jag älskar när du vaknar och är tjurig och yr,
i t-shirt och trosor och knullrufsfrisyr.
Och dina barnsliga stölder av min uppmärksamhet,
din självdestruktiva generositet.
Ditt kriminella, livsfarliga sätt att köra bil,
och jag älskar din "Ung och singel tjej i storstan"- stil.
Att du slänger dig med talesätt och kända citat,
att cola-light och popcorn är din favvodryck och mat.
Och att du svarar på nåt annat när man frågar hur du mår,
jag älskar att du skrattar när du går.
Men trots all denna kärlek blir det aldrig dig och mig,
jag bara älskar allt du är
-men inte dig.
Du kom hit stax innan midnatt,
ja, du brukar ju göra så.
Som vanligt blev jag glad för att du kom.
Du klev som vanligt in i lägenheten, utan att knacka på,
men du sa:
Det är nåt jag vill prata om..
Det har liksom börja svida, ja, eller dansar, snurra runt.
Jag vet inte riktigt vad det är.
Kanske är det som det brukar att jag bara pratar strunt,
men jag börjar nästan tro att jag är kär...
Och jag vet att det är helt ur fas med allting vi bestämt,
om oberoende och distans.
Ja, jag kanske fuckar upp allt nu,
det gör jag ju nästan jämt,
men tror du inte att vi har en chans?
Och där stod du och såg på mig så kall och underbar,
och där satt jag och stamma fram mitt fruktansvärda svar.
Att Jag älskar när du kommer och vi försover oss med flit,
jag älskar att din hud är så onaturligt vit.
Och jag älskar varje gång du tvingat med mig ut på stan,
varje misslyckat försök du gjort att bli vegetarian.
Och ditt eviga tjat om hur kul det är med rejv,
jag älskar när vi leker PJ harley och Nick Cabe.
Att du alltid måste stampa i varenda vattenpöl,
och att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl.
Jag älskar dina omöjliga lysande idéer,
att du gråter när vi bakis glor på disney matinéer.
Ja, jag älskar till och med din göteborska dialekt.
Jag fattar väl att det skulle ha varit perfekt.
Så kan du fatta hur puckat det känns att säga nej,
och bara älska allt du är men inte dig!?
Det gick inte att hindra,
det var som en vulkan.
Du spändes, du darra, du brast.
Som en skadeskjuten varg eller en döende svan,
högg du tag i mig och höll dig fast.
Du föll ner på knä,
du hävde dig upp på tå,
och du skrek nåt som inte gick att höra.
Med en druknande förtvivlan vägra du att lyssna på,
allt jag ville viska i ditt öra just då.
Jag älskar när du rör mig, och när du är här.
Jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär.
Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ,
till detta trötta, torra, bittra slöseri med liv.
Men jag måste konstatera, fan, det känns helt oerhört,
Det jag älskade med oss har själva kärleken förstört.
För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig.
Jag bara älskar allt du är,
jag älskar allt du gör,
jag älskar allt du är...
Men inte dig
Jag är ett lättvallat jävla kvinnofår.
Och jag var den som mest trodde på kärleken.
Fan vad livet är en hora.
Snälla, utnyttja mig, för mitt liv suger inte tillräckligt.
Tårar gör en söming inte sant?
Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut.
De slockna när de brann som bäst och du gjorde likadant.
Du ligger i min säng med täcket draget över hakan,
som du gjort så många baktunga dar.
Bland välbekanta dofter, mellan välbekanta lakan,
som ifall vi nånsin hade varrt ett par.
Och här ligger jag på golvet på en obäddad madrass.
Därute dansar stjärnorna på taken.
Nyss var luften fuktigt het, nu är den kall och vass,
och du sover jag är obönhörligt vaken.
Och den filt jag har över mig känns rättvist kort och tunn,
när jag tänker på de ord jag hörde komma ur min mun.
Att Jag älskar dina ögon, jag älskar din röst.
Jag älskar dina nästan obefintliga bröst.
Och jag älskar när du vaknar och är tjurig och yr,
i t-shirt och trosor och knullrufsfrisyr.
Och dina barnsliga stölder av min uppmärksamhet,
din självdestruktiva generositet.
Ditt kriminella, livsfarliga sätt att köra bil,
och jag älskar din "Ung och singel tjej i storstan"- stil.
Att du slänger dig med talesätt och kända citat,
att cola-light och popcorn är din favvodryck och mat.
Och att du svarar på nåt annat när man frågar hur du mår,
jag älskar att du skrattar när du går.
Men trots all denna kärlek blir det aldrig dig och mig,
jag bara älskar allt du är
-men inte dig.
Du kom hit stax innan midnatt,
ja, du brukar ju göra så.
Du klev som vanligt in i lägenheten, utan att knacka på,
men du sa:
Det är nåt jag vill prata om..
Jag vet inte riktigt vad det är.
Kanske är det som det brukar att jag bara pratar strunt,
men jag börjar nästan tro att jag är kär...
Och jag vet att det är helt ur fas med allting vi bestämt,
om oberoende och distans.
Ja, jag kanske fuckar upp allt nu,
det gör jag ju nästan jämt,
men tror du inte att vi har en chans?
Och där stod du och såg på mig så kall och underbar,
och där satt jag och stamma fram mitt fruktansvärda svar.
Att Jag älskar när du kommer och vi försover oss med flit,
jag älskar att din hud är så onaturligt vit.
Och jag älskar varje gång du tvingat med mig ut på stan,
varje misslyckat försök du gjort att bli vegetarian.
Och ditt eviga tjat om hur kul det är med rejv,
jag älskar när vi leker PJ harley och Nick Cabe.
Att du alltid måste stampa i varenda vattenpöl,
och att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl.
Jag älskar dina omöjliga lysande idéer,
att du gråter när vi bakis glor på disney matinéer.
Ja, jag älskar till och med din göteborska dialekt.
Jag fattar väl att det skulle ha varit perfekt.
Så kan du fatta hur puckat det känns att säga nej,
och bara älska allt du är men inte dig!?
Det gick inte att hindra,
det var som en vulkan.
Du spändes, du darra, du brast.
Som en skadeskjuten varg eller en döende svan,
högg du tag i mig och höll dig fast.
Du föll ner på knä,
du hävde dig upp på tå,
och du skrek nåt som inte gick att höra.
Med en druknande förtvivlan vägra du att lyssna på,
allt jag ville viska i ditt öra just då.
Jag älskar när du rör mig, och när du är här.
Jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär.
Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ,
till detta trötta, torra, bittra slöseri med liv.
Men jag måste konstatera, fan, det känns helt oerhört,
Det jag älskade med oss har själva kärleken förstört.
För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig.
Jag bara älskar allt du är,
jag älskar allt du gör,
jag älskar allt du är...
Men inte dig
Och jag var den som mest trodde på kärleken.
Fan vad livet är en hora.
Snälla, utnyttja mig, för mitt liv suger inte tillräckligt.
Comment the photo
Jag ska till Oslo på söndag till måndag, är du hemma då? Tänkte vi kunde träffats!<3
Du är feg för dig själv och mina ord får
dig att tycka synd om mig.
Vad är de han inte förstår frågar du mig. Men allt som någonsin funnits i din värld kommer alltid kretsa runt mig!
Kyss baby
Dock låter kombinationen mellan dig och Håkan väldigt lockande! Haha, det var då den djupaste text jag sett dig skriva någonsin... Och den kretsade enbart kring dig, haha. Kyss love!
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mentjafan/356633904/
Visa toppen
Show footer