Kommer du ihåg när vi skulle rymma ut i skogen, och vi skulle bo under en gran? Vi har alltid funnits där för varandra. Jag har suttit i timtal intill din sjuksäng med en bok i handen, för att trängt bort alla obehagliga känslor. Jag har sett dig tyna bort, medan jag har hjälpt dig när du har behövt spy. Jag har gett dig syrgas, rättat till din kudde bakom ryggen och burit dina slangar när du varit uppe och gått. Jag försöker trösta när du är ledsen och jag släpper allt jag har när du söker mig. I dina celler på går ett krig, som ingen kan styra över. Du är den starkaste personen jag vet, du har sådan viljestyrka och du vet vad du vill. Ingenting verkar trycka ner dig, iallafall inte som andra ser. Men jag tror, att bakom den starka muren så finns det en rädd och ledsen flicka, som trotts allt vet vad hon vill. Kommer du ihåg hur vi åkte pulka mitt i sommaren? Vi kommer alltid finnas där för varandra. När ska du släppa henne?? När ska hon få vinna tillbaka livet??

Annons

The photo has no tags

July 2009