Saturday 26 December 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Hej Hej!
Just nu beter sig min pappa och syster som 5-åringar när de busar och kittlar varann. Så skönt att de inte blandar in mig den här gången ;P
Farmor kommer nog in snart och säger att vi måste vara tysta för att inte grannarna ska vakna XP. SUPERKUL!
Det är lite märkligt att se pappa när han beter sig som ett barn, men också skönt att se att alla, till och med att min pappa har ett barnasinne.
Ibland tror jag att vi tänker lite för mycket på vår ålder. När man är så gammal är man vuxen, sen när man är så gammal ska man ha sex,och när man är så gammal ska man gifta sig, och sen när man är så gammal så ska man ha barn och hus...m.m
Efter varje nytt steg förväntas man ta lite mer ansvar, mogna lite till och kunna lite mer. Efter varje år blir kraven tyngre och tyngre, speciellt om man inte lever upp till dem. Istället för att busa och kittlas så går tiden åt till att oroa sig, planera och till att göra sitt bästa för att leva upp till kraven som samhället sätter. Nu menar jag inte att vi ska strunta med att betala räkningarna i tid, men vi får inte kväva barnet i oss när vi gör allt det här.
Barn har mycket roligare än vuxna, tror jag i alla fall. De är mycket friare, och gråter närhelst de vill.
Idag när jag var på maxi, så var det en liten flicka som irrade runt och letade efter sin mamma. Det märktes hur hoppet inom henne rann ut och paniken började växa. Då frågade hon mig: Jag hittar inte min mamma, kan du hjälpa mig?
Jag och min syster följde med henne för att leta efter hennes mamma, men efter ett tag bestämde vi oss för att gå till kundtjänst, så att hennes mamma kunde höra var hennes dotter var. Men när vi var på väg till kassan, så sprang hon tillbaka hela tiden, så efter ett tag fick jag leda henne ända fram till kassan så att hon skulle hitta sin mamma.
Ibland kan det nog vara så. Vi irrar runt. Vi vet var målet är, men hur vi kommer dit är en annan sak. Saker runtomkring oss och i det förflutna lockar oss tillbaka, och det verkar aldrig som om vi kommer dit vi ska.
Men då kanske vi behöver ta fram vårt barnasinne för att säga: Jag behöver hjälp. Eller att någon tar tag i din arm och leder dig dit du ska.
Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Tappa inte bort barnet inom dig, och våga be om hjälp!
För Gud Hjälper
Ps.Glöm inte att busa och kittlas XP
Just nu beter sig min pappa och syster som 5-åringar när de busar och kittlar varann. Så skönt att de inte blandar in mig den här gången ;P
Farmor kommer nog in snart och säger att vi måste vara tysta för att inte grannarna ska vakna XP. SUPERKUL!
Det är lite märkligt att se pappa när han beter sig som ett barn, men också skönt att se att alla, till och med att min pappa har ett barnasinne.
Ibland tror jag att vi tänker lite för mycket på vår ålder. När man är så gammal är man vuxen, sen när man är så gammal ska man ha sex,och när man är så gammal ska man gifta sig, och sen när man är så gammal så ska man ha barn och hus...m.m
Efter varje nytt steg förväntas man ta lite mer ansvar, mogna lite till och kunna lite mer. Efter varje år blir kraven tyngre och tyngre, speciellt om man inte lever upp till dem. Istället för att busa och kittlas så går tiden åt till att oroa sig, planera och till att göra sitt bästa för att leva upp till kraven som samhället sätter. Nu menar jag inte att vi ska strunta med att betala räkningarna i tid, men vi får inte kväva barnet i oss när vi gör allt det här.
Barn har mycket roligare än vuxna, tror jag i alla fall. De är mycket friare, och gråter närhelst de vill.
Idag när jag var på maxi, så var det en liten flicka som irrade runt och letade efter sin mamma. Det märktes hur hoppet inom henne rann ut och paniken började växa. Då frågade hon mig: Jag hittar inte min mamma, kan du hjälpa mig?
Jag och min syster följde med henne för att leta efter hennes mamma, men efter ett tag bestämde vi oss för att gå till kundtjänst, så att hennes mamma kunde höra var hennes dotter var. Men när vi var på väg till kassan, så sprang hon tillbaka hela tiden, så efter ett tag fick jag leda henne ända fram till kassan så att hon skulle hitta sin mamma.
Ibland kan det nog vara så. Vi irrar runt. Vi vet var målet är, men hur vi kommer dit är en annan sak. Saker runtomkring oss och i det förflutna lockar oss tillbaka, och det verkar aldrig som om vi kommer dit vi ska.
Men då kanske vi behöver ta fram vårt barnasinne för att säga: Jag behöver hjälp. Eller att någon tar tag i din arm och leder dig dit du ska.
Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Tappa inte bort barnet inom dig, och våga be om hjälp!
För Gud Hjälper
Ps.Glöm inte att busa och kittlas XP