Thursday 21 January 2010 photo 1/1
|
Liknelsen om den förlorade sonen
En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.
Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar.
När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd.
Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade honom på sina ägor för att vakta svin.
Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något.
Då kom kan till besinning och tänkte: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl.
Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.
Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare. Och han gav sig av hem till sin far.
Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes med medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
Sonen sade: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.
Men fadern sa till sina tjänare: Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest.
Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen. Och festen började.
En bra låt:
Som en båt i en säker hamn
Får jag vila i din famn
Ibland kan vågarna vara stora
Då en bön till dig jag ber
Då tycks de sin kraft förlora
Faran finns ej mer
Du har gett mig ett sjökort att läsa
Så jag kan fara genom sund
Och över stora fjärdar fräsa
Utan att gå på grund
Ofta andra båtar mig hånar
När jag berättar om en fyr
Som alla andra faror utplånar
När jag mot ljuset styr
Som en båt i en säker hamn
Får jag vila i din famn
Vila Gud, vila Gud
Som en båt i en säker hamn
Tack Jesus!
En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.
Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar.
När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd.
Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade honom på sina ägor för att vakta svin.
Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något.
Då kom kan till besinning och tänkte: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl.
Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.
Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare. Och han gav sig av hem till sin far.
Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes med medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
Sonen sade: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.
Men fadern sa till sina tjänare: Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest.
Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen. Och festen började.
En bra låt:
Får jag vila i din famn
Ibland kan vågarna vara stora
Då en bön till dig jag ber
Då tycks de sin kraft förlora
Faran finns ej mer
Du har gett mig ett sjökort att läsa
Så jag kan fara genom sund
Och över stora fjärdar fräsa
Utan att gå på grund
Ofta andra båtar mig hånar
När jag berättar om en fyr
Som alla andra faror utplånar
När jag mot ljuset styr
Som en båt i en säker hamn
Får jag vila i din famn
Vila Gud, vila Gud
Som en båt i en säker hamn
Tack Jesus!