March
Thursday 17 December 2009 photo 1/2
|
Vers:
Jag kan berätta om mitt liv, i ett textdokument/
Jag föddes -88, efter några dar kom jag hem/
Mamma var väll glad, hade fått sin första son/
Jag växte upp, och fick min första telefon/
Det var då allt började, jag hängde med fel gäng/
Lärde mig hata bängen, fick en förebild på min vägg/
Fjorton bast krökare, målade grafitti/
Slogs varje dag, och bar alltid på min kniv/
Utbrott hela tiden, kastade stolar/
Slog sönder saker, du dör om du goolar/
Avstängd från bilden, socialen kom/
Skapade en grupp för oss, som skulle börja om/
Vi skapade ett gäng, Ludvika underground/
Jag gick i sjuan, men fick fett respekt/
Man börja bygga upp en armé, vi var 6 stycken/
Då när vi åkte dit för snatteri, till farbror blå/
52 stycken snusdosor varje dag/
Några limpor, någon dag/
Det här är allt jag var/
Åkte dit för knivhot, på skolans jävla skolgård/
Mamma var förtvivlad, var beredd att dra där ifrån/
Men sedan hände nått/
När min bror det, du började röka på/
Jag hittade en källa, som jag faktiskt kunde lita på/
Och allting gled isär/
Vårt gäng blev ett minne blott/
Ena rökte på, och den andra åkte längre bort/
Nu när vi var splittrade, så sjönk vår respekt/
Gick i sus gruppen, lärde mig vett och etikett/
Åren gick, och allting blev bättre/
Svårt att förklara, när man inte har sett det/
Men när jag var på toppen, så dog min bästa vän/
Och på samma veva, fick jag reda på en annan sak/
Min flickvän var gravid, och det var tvillingar som väntade/
Hon födde två stycken, vi var tvungna att lämna där/
För dem var döda redan när dem kom ut/
Vårt förhållande sprack, och jag ville springa ut/
Men sen så hittade vi tillbaka, och jag fick ett jobb/
Vi flyttade ihop, och nu så väntar vi en knodd/
Mycket mer har hänt, men kan inte skriva det/
Det skulle bli en bok, och jag har inte tålamod/
Men det jag vill säga, det är att det går/
Livet kan va svårt, men det går om man kämpar på/
Jag kan berätta om mitt liv, i ett textdokument/
Jag föddes -88, efter några dar kom jag hem/
Mamma var väll glad, hade fått sin första son/
Jag växte upp, och fick min första telefon/
Det var då allt började, jag hängde med fel gäng/
Lärde mig hata bängen, fick en förebild på min vägg/
Fjorton bast krökare, målade grafitti/
Slogs varje dag, och bar alltid på min kniv/
Utbrott hela tiden, kastade stolar/
Slog sönder saker, du dör om du goolar/
Avstängd från bilden, socialen kom/
Skapade en grupp för oss, som skulle börja om/
Vi skapade ett gäng, Ludvika underground/
Jag gick i sjuan, men fick fett respekt/
Man börja bygga upp en armé, vi var 6 stycken/
Då när vi åkte dit för snatteri, till farbror blå/
52 stycken snusdosor varje dag/
Några limpor, någon dag/
Det här är allt jag var/
Åkte dit för knivhot, på skolans jävla skolgård/
Mamma var förtvivlad, var beredd att dra där ifrån/
Men sedan hände nått/
När min bror det, du började röka på/
Jag hittade en källa, som jag faktiskt kunde lita på/
Och allting gled isär/
Vårt gäng blev ett minne blott/
Ena rökte på, och den andra åkte längre bort/
Nu när vi var splittrade, så sjönk vår respekt/
Gick i sus gruppen, lärde mig vett och etikett/
Åren gick, och allting blev bättre/
Svårt att förklara, när man inte har sett det/
Men när jag var på toppen, så dog min bästa vän/
Och på samma veva, fick jag reda på en annan sak/
Min flickvän var gravid, och det var tvillingar som väntade/
Hon födde två stycken, vi var tvungna att lämna där/
För dem var döda redan när dem kom ut/
Vårt förhållande sprack, och jag ville springa ut/
Men sen så hittade vi tillbaka, och jag fick ett jobb/
Vi flyttade ihop, och nu så väntar vi en knodd/
Mycket mer har hänt, men kan inte skriva det/
Det skulle bli en bok, och jag har inte tålamod/
Men det jag vill säga, det är att det går/
Livet kan va svårt, men det går om man kämpar på/
Visa toppen
Show footer