Next day

Previous day

Tuesday 14 August 2007 photo 1/1

Igår kväll vid tolv ringde telefonen, innan mamma hade svarat hörde jag henne säga :"fan!". Jag visste direkt var som hade hänt, det var bara att dra på sig kläderna och åka till borlänge. Dom hittade ingen puls och inget blodtryck på morfar.<3 Han var alldedes kall. Han handades tungt och snabbt. Jag satt där hysteriskt gråtande och höll honom i handen i flera timmar. han var så slt men han vägrade släppa taget. Jag somnade en stund på golvet och vaknar lite för sju och hör min kusin prata om att han har andningsuppehåll. Jag ligger kvar i panik och vill inte att det ska vara sant. Till slut lyckas jag resa mig upp för att sätta mig vid hans sida. Det var det värsta jag varit med om, jag satt där och höll i handen och bara väntade på sista andetaget. Det var så pass långt mellan endetagen så man trodde hela tiden att han tagit det sista. Man satt på helspänn och bara väntade. Under ditt sista andetag böjde jag mig fram och pussade dig på pannan och viskade att jag älskar dig.
Trots att det här var det värsta jag varit med om var det det bästa jag gjort. Jag har lovat mig själv och dig för längesedan att du inte ska behöva känna dig ensam, eftersom du aldrig fått mig att känna mig ensam. Du har varit som en pappa för mig när min inte fanns där, du och mormor ställde upp för mig och lät mig bå hos er när jag var som mest nere, ni tog hand om mig oh dömde mig aldrig. Jag har så troligt mycket att tacka dig för. Det här var det minsta jag kunde göra för dig, du behövde inte känna dig ensam. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som har hänt, och jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dig?
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, ingen kan vara bättre än dig. <3<3<3<3<3

0 Visa hela listan

Igår kväll vid tolv ringde telefonen, innan mamma hade svarat hörde jag henne säga :"fan!". Jag visste direkt var som hade hänt, det var bara att dra på sig kläderna och åka till borlänge. Dom hittade ingen puls och inget blodtryck på morfar.<3 Han var alldedes kall. Han handades tungt och snabbt. Jag satt där hysteriskt gråtande och höll honom i handen i flera timmar. han var så slt men han vägrade släppa taget. Jag somnade en stund på golvet och vaknar lite för sju och hör min kusin prata om att han har andningsuppehåll. Jag ligger kvar i panik och vill inte att det ska vara sant. Till slut lyckas jag resa mig upp för att sätta mig vid hans sida. Det var det värsta jag varit med om, jag satt där och höll i handen och bara väntade på sista andetaget. Det var så pass långt mellan endetagen så man trodde hela tiden att han tagit det sista. Man satt på helspänn och bara väntade. Under ditt sista andetag böjde jag mig fram och pussade dig på pannan och viskade att jag älskar dig. Trots att det här var det värsta jag varit med om var det det bästa jag gjort. Jag har lovat mig själv och dig för längesedan att du inte ska behöva känna dig ensam, eftersom du aldrig fått mig att känna mig ensam. Du har varit som en pappa för mig när min inte fanns där, du och mormor ställde upp för mig och lät mig bå hos er när jag var som mest nere, ni tog hand om mig oh dömde mig aldrig. Jag har så troligt mycket att tacka dig för. Det här var det minsta jag kunde göra för dig, du behövde inte känna dig ensam. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad som har hänt, och jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dig? Jag älskar dig av hela mitt hjärta, ingen kan vara bättre än dig. <3<3<3<3<3

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Wed 17 Oct 2007 19:42

usch.. jag vet exakt hur det känns... förlorade min mamma i stroke. det är jobbigt att tampas med, men.. det fungerar med tiden.

- Read more -

wiildchild Tue 4 Sep 2007 15:09

jag känner igen mig i de du skriver , att min morfar va som min pappa ,
men min morfar dog aldrig kan fick en stroke men jag trodde han skulle dö , och de känns hemskt !
:/

- Read more -

Anonymous Mon 27 Aug 2007 20:56

usch vad hemskt :(

- Read more -

KaptenLuring Sun 26 Aug 2007 23:31

starkt av dig att orka vara med när han dog
men som du skrev...jag tror det var bra både för dig och för honom..

- Read more -

Anonymous Sun 26 Aug 2007 14:47

Sandra, jag beklagar. Det var verkligen hemskt.

- Read more -

nbale Wed 22 Aug 2007 23:53

rip! trist när sånt händer:( kraam

- Read more -

Persdotter Wed 22 Aug 2007 10:51

R.I.P Grandpa och en kram till dig tjejen

- Read more -

BootByrd Mon 20 Aug 2007 15:16

- Read more -

Bjurr3 Thu 16 Aug 2007 23:42

Beklagar som fan, Sandra..
Finns här om det vore något, närsomhelst vet du.

- Read more -

silencedream Thu 16 Aug 2007 23:10

Gumman, så lessen med dig..
Finns här för dig <3

- Read more -

Lojsilu Wed 15 Aug 2007 11:42

beklagar sorgen..

- Read more -

Lejt Wed 15 Aug 2007 02:08

gumman gumman gumman,som jag sagt hela tiden när jag pratat med dig nu, jag vet inte vad jag ska säga- men du vet att jag älskar dig, och det är bara att ringa- dygnet runt, telefonen är alltid på- och jag lider med dig..
<3

- Read more -