May
Saturday 7 November 2009 photo 1/1
|
Hubertusjakt, något av det roligaste jag varit med om!!
Gith och jag åkte till Malin i Gamleby och red Hubertusjakt (en lång sträcka (i det här fallet två och en halv mil) genom skog och mark med diverse hinder ska tillryggaläggas, innan jakten avslutas med ett upplopp över ett fält, där försten att fånga rävsvansen i slutet av fältet vinner) som Malin så proffsigt arrangerat. Jag fick låna en urmysig tinker (en grov irländsk ras med massor av man och hovskägg) som hette McCartan, och Gith red Edward, en angloarab som Malin har tagit emot för tillridning och försäljning. Det var med stor spänning som vi satt upp på de för oss tidigare helt okända hästarna, och red ner tillsammans med Mastern (Malin) och resten av "fältet" ner till ängen där startskottet skulle gå. Vi var sammanlagt nio ryttare i storhästgruppen. Efter en kort genomgång ställde vi upp oss på led, och sedan bar det av! I full galopp, över en mängd hinder bestående av granar, däck och rör, och jäklar vad kul det var!! Tre varv ledde Malin oss runt fältet och hindren, innan vi fick pusta ut på skogsvägar i skritt, med bara en och annan galopp uppför kittlande branta skogsbackar. Och vilken mäktig häst sedan! Marken vibrerade under hans tunga hovar, och de andra i gruppen blev riktigt stressade när vi kom dånande bakom dem uppför backarna. Det måste ha känts ganska skräckinjagande, för det var en riktig bjässe de hade i hälarna. Men han var så lyhörd och fin, och snällare häst får man leta efter. Efter skogen kom vi ut på det första fältet igen, hoppade ännu ett varv, varefter det serverades grillad korv och bröd för att fylla på energiförrådet hos trötta ryttare. Upp i sadeln igen, och iväg till nästa fält. Ännu mer hoppning, nu över vattenfyllda diken som grävts just för jakten, och sedan en transportsträcka i skritt genom skogen till upploppsfältet, där det fanns ytterligare hinder. Tyvärr skedde det en olycka när en häst missbedömde ett hopp över ett dike, och gick omkull. Tjejen som red skadade sig inte allvarligt, och hästen var helt oskadd, men hon fick ändå avbryta eftersom hon landade på nacken och huvudet, och därför skulle ta det lugnt tills det var helt säkert att hon inte gjort sig mer illa än det först verkade. När det var dags för upploppet var stämningen laddad till tusen. Det var det här hästar och ryttare hade sett fram emot hela dagen. Fältet låg slätt och till synes ändlöst, utbrett framför oss, och hästarna dansade på stället när vi ställde upp oss bredvid varandra på en lång rad. Mastern signalerade galopp, och kort därefter kom signalen som alla hade väntat på; Rid! Hästarna blev plötsligt en decimeter lägre när de sköt iväg. Alla gav sitt yttersta för att komma före de andra, och ett tag var det riktigt jämnt. Ryttarna låg ben mot ben och manade på sina hästar för att öka lite till, men ganska snart var det några som drog ifrån; araberna. När stolpen med rävsvansen närmade sig låg två hästar framme i täten, Edward och en annan angloarab, men det var den andra hästen som hann först. Ryttaren slände sig fram och grep tag i rävsvansen, och svingade den sedan triumferande ovanför huvudet ända tills hästen saktade av och resten av gruppen kom ikapp. Då sa Malin "Du vet att det där är en riktig räv, va?" Och det var det. Det var inte bara en rävsvans, som traditionen bjuder, utan en hel, flådd räv, med huvud och allt. "Iiiiih!" skrek tjejen och släppte hastigt den eftertraktade vinstsymbolen, och alla brast i skratt. Just hon var nämligen både vegetarian och väldigt känslig när det kom till döda djur...
Efteråt blev det prisutdelning, och alla fick varsin fin rosett i guld och vitt innan vi skrittade tillbaka till gården. Väl hemma togs hästarna omhand, kördes tillbaka till ridskolan och utrustningen putsades av. Först därefter kunde vi tänka på oss själva, och jag upptäckte att en flygande jordkoka som jag inte riktigt hann ducka för under jakten, lämnat ett ganska stort spår i ansiktet. Men jag fick många leenden när folk tittade på mig.
En otroligt god middag på kvällen avslutade en fulländad dag, och dagen därpå blev sedan lika härlig, med frukost tillsammans med Malins två familjer (mamma och pappa, samt familjen hon bor hos nu under praktiken i Gamleby), och därefter en ridtur upp på ett berg tillsammans med Marianne och Lovisa, familjens döttrar, på deras två shettisar, och Malin och Gith på Domingo och Devito (den senare en liten ponny på 115 cm). Jag fick rida Edward, och han var mysig, han också.
Comment the photo
ialf, döda dom en räv bah för ni skulle kunna rida hubertusjakten ?
är inte så insatt i hubertus
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mifrost/426848228/
Visa toppen
Show footer