November
Monday 22 February 2010 photo 1/1
|
Fortsättning på Summer Sun
Jag kollade sömnigt på klockan.
"Va är den redan åtta!?"
Jag hade sovit i nästan 3 timmar. Jag tänkte på den konstiga drömmen jag nyss haft. Den var så annorlunda. Jag hade aldrig drömt något sånt förut. Jag bestämde mig för att ignorera det. Det var ju bara en fånig dröm & jag skulle säkert glömma av den snart ändå. Min mage kurrade,(konstigt nog.. Jag hade ju ätit för mindre än 3 timmar sen!) så jag bestämde mig för att gå ner & kolla om mamma hade börjat med maten. Jag öppnade dörren & blev inte chockad över vad jag hörde.
"Tara nu får du ta & ge dig!!" Min pappas röst var mörk & ursinnig. Han hade jobbat sent igen. Mamma hade antagligen anklagat honom för att vara otrogen igen. Ännu ett av deras alla gräl som dom hade varje dag. Jag förstod inte varför mamma alltid anklagade pappa för att vara otrogen. Fast i för sig så gjorde ju pappa samma sak när mamma kom sent hem. Dom älskade varandra så mycket att dom inte ville lämna varandra ur sikte en sekund utan att tro att den andre gjorde nått som den inte borde. Jag suckade. Det var bara barnsligt. Min mage kurrade ljudligt för att visa att den höll med. Långsamt gick jag ner för trappan.
"Det är inte mitt fel att du alltid ska vara otrogen! Du borde lära dig att hålla dig till en kvinna i taget! Det kanske är lika bra att vi skiljer oss!"
"Tara... Överdriv inte nu. Du vet att jag bara älskar dig. Du är den enda för mig."
"Ä-är det sant?"
"Klart det är. Jag skulle aldrig ljuga för dig."
Som vanligt blev dom sams 5 minuter efter att dom hade börjat bråka så det var inget speciellt med det här. När jag kom ner fick mamma en kyss av pappa & jag tittade äcklat bort.
Det var en sak att kolla på filmer eller kompisar som kysser varandra, men att se sina föräldrar var värst.
Jag rös & harklade så dom slutade byta saliv & kollade på mig istället.
"Kan någon vara snäll & göra lite mat innan jag dör av svält?"
Min mage höll med & kurrade ljudligt.
Mamma fnissade & gick till köket medans pappa såg längtansfullt efter henne. Jag såg på honom & höjde ena ögonbrynet.
"Mår du bra?"
Pappa kom på att jag fortfarande stod där & harklade & rätade på ryggen.
"Ja vrf skulle jag inte göra det?" fräste han åt mig. Han menade det inte som att vara elak eller så. Det var bara hans sätt att inte visa när han blev på kommen med att göra nått pinsamt. I det här fallet: Längta efter att få röra vid mamma så mycket att han dreglade. Okej, kanske inte dreglade. Men han var på god väg. Jag suckade återigen & gick för att kolla på TV istället. Min syster hade inte kommit hem än så hon var säkert hos sin pojkvän & min bror var nog på väg, så jag hade TV:n alldeles för mig själv.
Jag satte på TV & bläddrade igenom tills jag hittade nått jag ville se på.
Det fanns inget speciellt på TV just nu så jag fick nöja mig med ett gammalt "The Simpsons" avsnitt. Helt plötsligt byttes det till nyheterna.
"Vi avbryter detta program för att uppmana alla invånare i Pheonix att stanna inomhus. Vi har fått ett meddelande om att en rånare tänker spränga hela staden om nån kommer i närheten. Han har placerat ut bomber i hela staden så stanna inomhus alla invånare!" Jag kom & tänka på min lillebror, Derek. Han var på väg hem. Tänk om han gick för nära & så sprängdes hela staden.
Som tur var så öppnades dörren & min lillebrors röst hördes.
"Haallåå?"
Mamma kom ut i hallen.
"Du kom lagom till maten Derek. Den är snart klar." Hon log & gick tillbaka.
Nyheterna höll fortfarande på & just nu intervjuade dom nån som hade gått i närheten som påstod att det var en lögn.
Det var Lucas.
"Det är bara lögner alltihop. Det finns inga bomber här. Det skulle ha tagit någon dag att placera ut bomber i hela staden & jag tror att nån hade märkt om nån sprungit runt & gjort det."
Det låg något i det där. Det hade ju sett rätt misstänksamt ut om en kille går runt med en stor väska & placerade ut massa bomber i staden. Alldeles öppet dessutom. Om han hade gjort det på natten skulle det ju vara ännu mer misstänksamt. Men man vågade ju inte chansa ändå. Jag pustade ut när jag insåg att Lucas måste ha rätt.
Han var verkligen snygg. Inte så där filmstjärnesnygg men ändå väldigt snygg. Hans svarta hår blänkte & hans ögon glimmade. Den röda färgen i hans ögon syntes mycket tydligare när det var mörkt ute. Han drog en hand genom håret & jag kunde inte sluta kolla på honom. Han kollade in i kameran & log & det kändes som att det var mig han kollade på. Jag kände hur mina kinder ändrade färg från lite rosiga till alldeles tomatröda. Jag gömde ansiktet i händerna & önskade innerligt att mamma inte skulle komma in i rummet. Det gjorde hon inte heller. Ännu en gång pustade jag ut av lättnad.
"Neelah, gumman! Det är sista gången jag säger till dig nu! Det är mat!" Mamma hade tydligen ropat mer än en gång. Jag måste varit för upptagen med att kolla på Lucas att jag inte hörde.
"Jag kommer!"
Jag reste mig upp & gick till köket. Jag kände igen doften av mammas nybakade "snabb-bröd" som hon kallade det. Det hette snabb-bröd för det behövde inte jäsa & det tog väldigt kort tid på sig i ugnen. Den ljuva doften av nybakat bröd blandades med doften av stekt fläsk. Det luktade jättegott & för tredje gången i dag höll min mage med. Jag satte mig vid matbordet & började att plocka åt mig lite bröd & fläsk. Mamma hade kokat potatis också så jag tog lite av det med.
Efter maten gick jag upp på mitt rum för att göra klart läxorna. Jag kom in i mitt tråkiga rum & allt såg precis ut som vanligt. Förutom att det låg ett brev på min mattebok.
Kapitel 3: Brevet
Jag gick fram till mitt lilla skrivbord & tog upp brevet. På framsidan stod det "Neelah" skrivit med snygg skrivstil. Jag vände på det för att kolla om det stod nån avsändare. Det stod inget. Jag öppnade långsamt brevet & läste igenom det.
"Neelah
Jag vet att du vet. Säger du till nån är du död. Vi pratar om det i skolan imorgon
M.V.H L.D"
L.D? Vem va det? Jag känner väl ingen L.D? Någon som går på min skola... Men vem?
Jag suckade & la undan brevet & återgick till mina läxor.
En timme senare var jag klar med allt jag hade i läxor. Jag suckade lite. Jag gick fram till min bokhylla & plockade undan några böcker & tog fram min dagbok som låg gömd bakom böckerna. Jag ställde tillbaka böckerna & gick & satte mig i sängen med en penna & min dagbok. Sen började jag skriva. Jag kunde sitta i flera timmar & bara skriva om min dag. Idag skrev jag minst 3 sidor om bara Lucas. Jag kunde inte låta bli. Det bara blev så.
Jag somnade efter mina 3 sidor om Lucas & en halv sida om resten av dagen.
Konstigt nog drömde jag om Lucas igen. Samma dröm som innan. Jag satt & grät & Lucas ropade mitt namn.. Sedan förvandlades han till den där...Den där... Jag vet ens vad det var.. Eller jag vet vad det är men jag kan inte komma på vad... Det är inte en demon men.. Det heter nått speciellt.. Men vad?
Jag kollade sömnigt på klockan.
"Va är den redan åtta!?"
Jag hade sovit i nästan 3 timmar. Jag tänkte på den konstiga drömmen jag nyss haft. Den var så annorlunda. Jag hade aldrig drömt något sånt förut. Jag bestämde mig för att ignorera det. Det var ju bara en fånig dröm & jag skulle säkert glömma av den snart ändå. Min mage kurrade,(konstigt nog.. Jag hade ju ätit för mindre än 3 timmar sen!) så jag bestämde mig för att gå ner & kolla om mamma hade börjat med maten. Jag öppnade dörren & blev inte chockad över vad jag hörde.
"Tara nu får du ta & ge dig!!" Min pappas röst var mörk & ursinnig. Han hade jobbat sent igen. Mamma hade antagligen anklagat honom för att vara otrogen igen. Ännu ett av deras alla gräl som dom hade varje dag. Jag förstod inte varför mamma alltid anklagade pappa för att vara otrogen. Fast i för sig så gjorde ju pappa samma sak när mamma kom sent hem. Dom älskade varandra så mycket att dom inte ville lämna varandra ur sikte en sekund utan att tro att den andre gjorde nått som den inte borde. Jag suckade. Det var bara barnsligt. Min mage kurrade ljudligt för att visa att den höll med. Långsamt gick jag ner för trappan.
"Det är inte mitt fel att du alltid ska vara otrogen! Du borde lära dig att hålla dig till en kvinna i taget! Det kanske är lika bra att vi skiljer oss!"
"Tara... Överdriv inte nu. Du vet att jag bara älskar dig. Du är den enda för mig."
"Ä-är det sant?"
"Klart det är. Jag skulle aldrig ljuga för dig."
Som vanligt blev dom sams 5 minuter efter att dom hade börjat bråka så det var inget speciellt med det här. När jag kom ner fick mamma en kyss av pappa & jag tittade äcklat bort.
Det var en sak att kolla på filmer eller kompisar som kysser varandra, men att se sina föräldrar var värst.
Jag rös & harklade så dom slutade byta saliv & kollade på mig istället.
"Kan någon vara snäll & göra lite mat innan jag dör av svält?"
Min mage höll med & kurrade ljudligt.
Mamma fnissade & gick till köket medans pappa såg längtansfullt efter henne. Jag såg på honom & höjde ena ögonbrynet.
"Mår du bra?"
Pappa kom på att jag fortfarande stod där & harklade & rätade på ryggen.
"Ja vrf skulle jag inte göra det?" fräste han åt mig. Han menade det inte som att vara elak eller så. Det var bara hans sätt att inte visa när han blev på kommen med att göra nått pinsamt. I det här fallet: Längta efter att få röra vid mamma så mycket att han dreglade. Okej, kanske inte dreglade. Men han var på god väg. Jag suckade återigen & gick för att kolla på TV istället. Min syster hade inte kommit hem än så hon var säkert hos sin pojkvän & min bror var nog på väg, så jag hade TV:n alldeles för mig själv.
Jag satte på TV & bläddrade igenom tills jag hittade nått jag ville se på.
Det fanns inget speciellt på TV just nu så jag fick nöja mig med ett gammalt "The Simpsons" avsnitt. Helt plötsligt byttes det till nyheterna.
"Vi avbryter detta program för att uppmana alla invånare i Pheonix att stanna inomhus. Vi har fått ett meddelande om att en rånare tänker spränga hela staden om nån kommer i närheten. Han har placerat ut bomber i hela staden så stanna inomhus alla invånare!" Jag kom & tänka på min lillebror, Derek. Han var på väg hem. Tänk om han gick för nära & så sprängdes hela staden.
Som tur var så öppnades dörren & min lillebrors röst hördes.
"Haallåå?"
Mamma kom ut i hallen.
"Du kom lagom till maten Derek. Den är snart klar." Hon log & gick tillbaka.
Nyheterna höll fortfarande på & just nu intervjuade dom nån som hade gått i närheten som påstod att det var en lögn.
Det var Lucas.
"Det är bara lögner alltihop. Det finns inga bomber här. Det skulle ha tagit någon dag att placera ut bomber i hela staden & jag tror att nån hade märkt om nån sprungit runt & gjort det."
Det låg något i det där. Det hade ju sett rätt misstänksamt ut om en kille går runt med en stor väska & placerade ut massa bomber i staden. Alldeles öppet dessutom. Om han hade gjort det på natten skulle det ju vara ännu mer misstänksamt. Men man vågade ju inte chansa ändå. Jag pustade ut när jag insåg att Lucas måste ha rätt.
Han var verkligen snygg. Inte så där filmstjärnesnygg men ändå väldigt snygg. Hans svarta hår blänkte & hans ögon glimmade. Den röda färgen i hans ögon syntes mycket tydligare när det var mörkt ute. Han drog en hand genom håret & jag kunde inte sluta kolla på honom. Han kollade in i kameran & log & det kändes som att det var mig han kollade på. Jag kände hur mina kinder ändrade färg från lite rosiga till alldeles tomatröda. Jag gömde ansiktet i händerna & önskade innerligt att mamma inte skulle komma in i rummet. Det gjorde hon inte heller. Ännu en gång pustade jag ut av lättnad.
"Neelah, gumman! Det är sista gången jag säger till dig nu! Det är mat!" Mamma hade tydligen ropat mer än en gång. Jag måste varit för upptagen med att kolla på Lucas att jag inte hörde.
"Jag kommer!"
Jag reste mig upp & gick till köket. Jag kände igen doften av mammas nybakade "snabb-bröd" som hon kallade det. Det hette snabb-bröd för det behövde inte jäsa & det tog väldigt kort tid på sig i ugnen. Den ljuva doften av nybakat bröd blandades med doften av stekt fläsk. Det luktade jättegott & för tredje gången i dag höll min mage med. Jag satte mig vid matbordet & började att plocka åt mig lite bröd & fläsk. Mamma hade kokat potatis också så jag tog lite av det med.
Efter maten gick jag upp på mitt rum för att göra klart läxorna. Jag kom in i mitt tråkiga rum & allt såg precis ut som vanligt. Förutom att det låg ett brev på min mattebok.
Kapitel 3: Brevet
"Neelah
Jag vet att du vet. Säger du till nån är du död. Vi pratar om det i skolan imorgon
M.V.H L.D"
L.D? Vem va det? Jag känner väl ingen L.D? Någon som går på min skola... Men vem?
Jag suckade & la undan brevet & återgick till mina läxor.
En timme senare var jag klar med allt jag hade i läxor. Jag suckade lite. Jag gick fram till min bokhylla & plockade undan några böcker & tog fram min dagbok som låg gömd bakom böckerna. Jag ställde tillbaka böckerna & gick & satte mig i sängen med en penna & min dagbok. Sen började jag skriva. Jag kunde sitta i flera timmar & bara skriva om min dag. Idag skrev jag minst 3 sidor om bara Lucas. Jag kunde inte låta bli. Det bara blev så.
Jag somnade efter mina 3 sidor om Lucas & en halv sida om resten av dagen.
Konstigt nog drömde jag om Lucas igen. Samma dröm som innan. Jag satt & grät & Lucas ropade mitt namn.. Sedan förvandlades han till den där...Den där... Jag vet ens vad det var.. Eller jag vet vad det är men jag kan inte komma på vad... Det är inte en demon men.. Det heter nått speciellt.. Men vad?
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mifuneryuuko/444427532/
Visa toppen
Show footer