November
Sunday 11 April 2010 photo 1/1
|
Tror att jag var här ungefär... Säg till om jag har missat nån del lr nått ni inte fattar bara ^w^
Det slutade med att både Lucas & Rebecka sov över men ingen av dom var särskilt glada för det. Lucas vill ha mig för sig själv & det ville Rebecka också eftersom hon inte hade träffat mig på länge (hon hade ju varit i Italien i två veckor). Vi satt & kollade på film i mitt rum & jag satt mitt emellan två extremt sura personer. Det som var minst roligt var när både Lucas & Rebecka sträckte sig efter popcornen (som stod i mitt knä) & började gräla om vem som tog först.
Det märktes att båda gillade att käfta med folk.
Jag suckade högt för att dom skulle höra det över sitt bråk. Båda tystnade & såg på mig.
"Äntligen slutar ni! Detta är dom första minuterna på hela filmen som är ca 2 timmar lång som är tyst... & den e snart slut!!" Jag suckade igen & dom satt tysta. Jag reste mig & stängde av filmen. Det var ju ändå ingen som kollade. Lucas kollade nyfiket på mig medans Rebecka blängde ilsket på honom. Jag såg på dom båda & suckade igen & gick upp på mitt rum med dom alldeles bakom mig. Lucas kollade runt i mitt rum som om han aldrig hade vart där (fast det måste han ju ha varit ifall han lämnade lapparna – som han gjorde – så han låtsades helt enkelt att han inte varit där förut) & Rebecka satte sig på min säng.
"Becka har du med kläder?"
" ... Ojj... Ehehe..."
Jag gick till min lilla garderob & drog fram en pyjamas åt henne & kastade på henne. Den träffade henne rakt i ansiktet & Lucas började flabba. Rebecka blängde på honom ilsket & gav ifrån sig en liten morrning ungefär.
"Akta dig jävligt noga."
"Haha som om du skulle kunna göra nått mot mig."
"MEN SLUTA BRÅKA!!" Nu fick jag nog. Det här var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag ville inte att dom skulle bråka bara för mig. Det va inte rättvist. Varför kunde inte Rebecka låta bli att käfta med alla?
Dom stirrade på mig & jag suckade.
"Förlåt, det va inte meningen att bli sur."
Lucas kollade oförstående på mig & Rebecka gick fram till mig & gav mig en kram. "Du ska inte säga förlåt Neelah.. Alltihop e ändå Lucas fel." Hon flinade.
Jag ville blänga på henne men jag kunde inte låta bli att fnissa till.
Lucas blev sur & kollade åt sidan.
"M-men Lucas va inte sur nu..." Jag kollade vädjande på honom & han sneglade på mig. Ett snett leende fastnade på hans mun. Jag log mot honom & han gick fram till mig & slog armarna om mig & kysste mig länge. Vi stod & kysstes i flera minuter innan Rebecka harklade sig. "E ni klara snart eller?" Hon lät lite irriterad men jag visste att innerst inne så var hon glad för min skull.
"Ne för hon e min." Lucas blängde på Rebecka som blängde tillbaka. Jag suckade & drog mig ur Lucas grepp. "Kan ni två bara sluta nån gång??"
Lucas & Rebecka kollade på mig & sedan på varandra.
"Fred?" Frågade Lucas & flinade lite.
"..Fred.." Mumlade Rebecka surt som svar.
Jag kunde inte låta bli att fnissa åt deras rivalitet. Dom var så patetiska båda två. Dom såg oförstående på mig,pågrund av min lilla fnissattack, men jag log bara.
"Juste Neelah, du måste bara höra vad jag gjorde mot Kayla. Nu e hon inte så kaxig lä..." Rebecka ryckte till av blicken jag gav henne. "E-eh jag menar.. Vad jag tänkte göra mot Kayla...Ehehe... J-jag ska...Uhm.. Bara gå & byta om." Hon försvann ut ur rummet & jag mumlade för mig sj hur död Rebecka var när hon skulle komma tillbaka.
Lucas flinade. "Du visste att hon skulle göra nått mot Kayla bakom din rygg så varför ens försöka stoppa henne?"
".. För jag vill inte att Rebecka ska få problem..Igen.. Det e inte första gången hon får problem för att hon har slagit ner någon."
"Det kan jag förstå." Han flinade igen.
Jag såg på honom. "Även om jag gillar dig ska du passa dig. Rebecka e min bästa vän & jag tolerar inte att du snackar skit om henne."
Lucas såg på mig med en svårtolkad min."A-asså jag menade det inte som nått elakt."
Jag suckade."Förlåt det va inte meningen att bli sur på dig."
Det slutade med att både Lucas & Rebecka sov över men ingen av dom var särskilt glada för det. Lucas vill ha mig för sig själv & det ville Rebecka också eftersom hon inte hade träffat mig på länge (hon hade ju varit i Italien i två veckor). Vi satt & kollade på film i mitt rum & jag satt mitt emellan två extremt sura personer. Det som var minst roligt var när både Lucas & Rebecka sträckte sig efter popcornen (som stod i mitt knä) & började gräla om vem som tog först.
Det märktes att båda gillade att käfta med folk.
Jag suckade högt för att dom skulle höra det över sitt bråk. Båda tystnade & såg på mig.
"Äntligen slutar ni! Detta är dom första minuterna på hela filmen som är ca 2 timmar lång som är tyst... & den e snart slut!!" Jag suckade igen & dom satt tysta. Jag reste mig & stängde av filmen. Det var ju ändå ingen som kollade. Lucas kollade nyfiket på mig medans Rebecka blängde ilsket på honom. Jag såg på dom båda & suckade igen & gick upp på mitt rum med dom alldeles bakom mig. Lucas kollade runt i mitt rum som om han aldrig hade vart där (fast det måste han ju ha varit ifall han lämnade lapparna – som han gjorde – så han låtsades helt enkelt att han inte varit där förut) & Rebecka satte sig på min säng.
"Becka har du med kläder?"
" ... Ojj... Ehehe..."
Jag gick till min lilla garderob & drog fram en pyjamas åt henne & kastade på henne. Den träffade henne rakt i ansiktet & Lucas började flabba. Rebecka blängde på honom ilsket & gav ifrån sig en liten morrning ungefär.
"Akta dig jävligt noga."
"Haha som om du skulle kunna göra nått mot mig."
"MEN SLUTA BRÅKA!!" Nu fick jag nog. Det här var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag ville inte att dom skulle bråka bara för mig. Det va inte rättvist. Varför kunde inte Rebecka låta bli att käfta med alla?
Dom stirrade på mig & jag suckade.
"Förlåt, det va inte meningen att bli sur."
Lucas kollade oförstående på mig & Rebecka gick fram till mig & gav mig en kram. "Du ska inte säga förlåt Neelah.. Alltihop e ändå Lucas fel." Hon flinade.
Jag ville blänga på henne men jag kunde inte låta bli att fnissa till.
Lucas blev sur & kollade åt sidan.
"M-men Lucas va inte sur nu..." Jag kollade vädjande på honom & han sneglade på mig. Ett snett leende fastnade på hans mun. Jag log mot honom & han gick fram till mig & slog armarna om mig & kysste mig länge. Vi stod & kysstes i flera minuter innan Rebecka harklade sig. "E ni klara snart eller?" Hon lät lite irriterad men jag visste att innerst inne så var hon glad för min skull.
"Ne för hon e min." Lucas blängde på Rebecka som blängde tillbaka. Jag suckade & drog mig ur Lucas grepp. "Kan ni två bara sluta nån gång??"
Lucas & Rebecka kollade på mig & sedan på varandra.
"Fred?" Frågade Lucas & flinade lite.
"..Fred.." Mumlade Rebecka surt som svar.
Jag kunde inte låta bli att fnissa åt deras rivalitet. Dom var så patetiska båda två. Dom såg oförstående på mig,pågrund av min lilla fnissattack, men jag log bara.
"Juste Neelah, du måste bara höra vad jag gjorde mot Kayla. Nu e hon inte så kaxig lä..." Rebecka ryckte till av blicken jag gav henne. "E-eh jag menar.. Vad jag tänkte göra mot Kayla...Ehehe... J-jag ska...Uhm.. Bara gå & byta om." Hon försvann ut ur rummet & jag mumlade för mig sj hur död Rebecka var när hon skulle komma tillbaka.
Lucas flinade. "Du visste att hon skulle göra nått mot Kayla bakom din rygg så varför ens försöka stoppa henne?"
".. För jag vill inte att Rebecka ska få problem..Igen.. Det e inte första gången hon får problem för att hon har slagit ner någon."
"Det kan jag förstå." Han flinade igen.
Jag såg på honom. "Även om jag gillar dig ska du passa dig. Rebecka e min bästa vän & jag tolerar inte att du snackar skit om henne."
Lucas såg på mig med en svårtolkad min."A-asså jag menade det inte som nått elakt."
Jag suckade."Förlåt det va inte meningen att bli sur på dig."
Comment the photo
Aja hoppas allt är okej med er alla xD
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mifuneryuuko/452507563/
Visa toppen
Show footer