Idag har jag konstaterat att jag är en idiot. En stor idiot. Jag läste vad du hade skrivit på datorn och jag mår piss när jag insåg hur jag har betett mig mot dig. Du förtjänar inte det. Förlåt! Jag har hållt på och gnällt på dig för en massa och varit sur för typ ingenting, inte konstigt att dina känslor svalnade. Jag har nästan inte brytt mig om vad du känner och vill känns det som. Men att jag har pratat med andra om oss är för att jag vill prata med någon, och det är svårt att prata med dig, eller att börja prata med dig. Jag vet inte vad´jag ska säga till dig. Däremot tycker jag att jag hade rätt att bli arg för att du skrev så till Alex. Men jag är inte kär i honom utan jag tycker om honom som en riktigt bra kompis. Och angående "mitt" distansförhållande så skrev jag att jag inte vet. Dessutom sa jag vilka som hade varit med på Sanning & Konsekvens och de flesta jag pussade var tjejer. Vilket jag absolut inte tar som otrohet. Och antagligen inte du heller. Jag har inte glömt bort dig, och jag kommer förhoppningsvis aldrig att göra det. Du är INTE helt körd i huvudet som du skrev, snarare jag som är det. JAG ÄLSKAR DIG! Jag är beredd att satsa på ett förhållande med dig igen men jag måste skärpa mig, men vi får kompromissa. Hoppas du läser detta och förstår att jag älskar dig<3

fint skrivet...