October
Sunday 7 September 2008 photo 1/1
|
vi var ju bara vilda barn som hängde oss i regnet
om vi varit vid liv skulle vi aldrig varit så ensamma i mängden
och min rygg skulle aldrig känt sig så tyngd av tomrum och luftdrag
det är inte tryggt när allt kan gå sönder
jag är inte vid liv utan så levande att allting inte fanns
och jag älskar att slåss så att det känns,
du kom så nära att det bränns och nu är jag ständigt i brand
vi springer och tindrar, tingeling jag vill aldrig bli stor
se vilda barn lever naivt och har aldrig lytt storebror,
ge mej en smäll för allting jag blivit för jag ville aldrig bli snäll
kom hem ibland, jag är din förgivet och du någon annanstans
vi älskar allting som inte är som förut och vi andas känslor, inte luft
vi är gud som skrattar atomkriget i ansiktet
jag är din försiktigt, du vet inte vems du är riktigt
trots allt tål vi aldrig förlust av torkad fukt eller lakan som byts nytt
eva det är inte tryggt med förbjuden frukt, du är redan naken
och ingen täcker din rygg
allting som varit förut stannar inne och tär därifrån,
så svårbytt så ledsamt att bryta upp allting ensamt och låta fan gå härifrån
för det blev så tyst och jag är rädd för rädslan
i trängseln har min rygg fortfarande gränser och det känns än.
tyngd av tomrum och luftdrag men jag tror faktiskt det blir sakta bra
kom vi går och väntar tills natt blir dag, säger han
om vi varit vid liv skulle vi aldrig varit så ensamma i mängden
och min rygg skulle aldrig känt sig så tyngd av tomrum och luftdrag
det är inte tryggt när allt kan gå sönder
jag är inte vid liv utan så levande att allting inte fanns
och jag älskar att slåss så att det känns,
du kom så nära att det bränns och nu är jag ständigt i brand
vi springer och tindrar, tingeling jag vill aldrig bli stor
se vilda barn lever naivt och har aldrig lytt storebror,
ge mej en smäll för allting jag blivit för jag ville aldrig bli snäll
kom hem ibland, jag är din förgivet och du någon annanstans
vi älskar allting som inte är som förut och vi andas känslor, inte luft
vi är gud som skrattar atomkriget i ansiktet
jag är din försiktigt, du vet inte vems du är riktigt
trots allt tål vi aldrig förlust av torkad fukt eller lakan som byts nytt
eva det är inte tryggt med förbjuden frukt, du är redan naken
och ingen täcker din rygg
allting som varit förut stannar inne och tär därifrån,
så svårbytt så ledsamt att bryta upp allting ensamt och låta fan gå härifrån
för det blev så tyst och jag är rädd för rädslan
i trängseln har min rygg fortfarande gränser och det känns än.
tyngd av tomrum och luftdrag men jag tror faktiskt det blir sakta bra
kom vi går och väntar tills natt blir dag, säger han
Visa toppen
Show footer