Thursday 15 April 2010 photo 1/1
|
Foto: Elin Ragnarsson
Nu är hemma tävlingen över för denhär gången. Jag och min finaste red 1.00m klassen. Jag va så rädd innan jag skulle hoppa upp på henne att jag va nära att gå och stryka mig men mina vänner fick mig på andra tankar så jag hoppade upp och red. Fram hoppningen va kaos. Jag va så rädd för att rida mot oxern att jag inte vågade släppa henne.. stackare.. men hon klarade det iaf. Tillslut stog jag inne på banan, första hindret va super nervöst men efter det släppte det och jag tror att vi nästan aldrig varit så samspelta som vi va under den minuten! Åh min fina va så himla braa! <3 Går inte att förklara min känsla, jag går omkring och känner mig nykär hela tiden, jag äslar min fina häst så mycket :) Hon är det perfekta botemedlet mot hopprädsla! Jag fick kommentaren: Man såg på henne att hon saknat dig (det va min kompis som red henne i 0.90)
PORANA<3
Synd att bilden är lite suddig för hon är verkligen super fin på den här bilden.
Nu är hemma tävlingen över för denhär gången. Jag och min finaste red 1.00m klassen. Jag va så rädd innan jag skulle hoppa upp på henne att jag va nära att gå och stryka mig men mina vänner fick mig på andra tankar så jag hoppade upp och red. Fram hoppningen va kaos. Jag va så rädd för att rida mot oxern att jag inte vågade släppa henne.. stackare.. men hon klarade det iaf. Tillslut stog jag inne på banan, första hindret va super nervöst men efter det släppte det och jag tror att vi nästan aldrig varit så samspelta som vi va under den minuten! Åh min fina va så himla braa! <3 Går inte att förklara min känsla, jag går omkring och känner mig nykär hela tiden, jag äslar min fina häst så mycket :) Hon är det perfekta botemedlet mot hopprädsla! Jag fick kommentaren: Man såg på henne att hon saknat dig (det va min kompis som red henne i 0.90)
PORANA<3
Synd att bilden är lite suddig för hon är verkligen super fin på den här bilden.