May
Thursday 25 March 2010 photo 2/2
|
Jag blir allmänt depprimerad när jag måste va nära dig, när jag ser dig och måste gå förbi dig i korridorerna. Jag trivs inte men så fort du är utom synhåll och jag inte kan höra dig så känner jag mig stark och ärligt talat vuxen. Men när du tar ett ända kliv emot mig så känner jag hur jag krymper och blir liten som en knappnål som faller ner på marken och blivit av med sin själ. Jag fattar inte hur folk kan behandla någon så illa som har mått så jävla förbannat dåligt under alla år jag gått i skolan och nu just i år skulle de värsta som jag kunnat föreställa mig hänt. ändå är jag glad för de jag har hemma, men just nu sitter jag bara och skakar och har inte lust att sätta min fot i skolan igen.
Annons
Visa toppen
Show footer